Det är underbart att vara mamma men det tar också på krafterna. Det är otroligt stor skillnad att ta hand om två barn ensam och vara två vuxna som delar på ansvaret. När jag har barnen finns det noll och ingen avlastning. Jag klarar så mycket mer nu än jag kände att jag gjorde innan. Men ibland tar liksom krafterna och tålamodet slut. Som igår. Jag har varit förkyld i vad som känns som en evighet och nu när jag äääntligen kände att det började vända, ja då kom en ny förkylning och la sig som en dimma över mig. Igår tog min energi slut. Mamma kom hit en stund vilket var guld värt.
Ibland är det som att det inte spelar någon roll vad jag gör, barnen bråkar med varandra om exakt allt. Är det inte det ena så är det helt klart det andra. Jag fixade en supergod middag som Philip inte ens ville smaka på. ”Inte äta” sa han och sköt bort tallriken. Jag skulle stänga ytterdörren och stängde den rakt på min häl så att det blev ett blödande köttsår. Jag skulle dammsuga och när jag stid vid Alices plats vid bordet bröt hon ihop för att jag dammsög upp hennes ris på golvet. Det får man inte göra… Och när jag öppnade posten låg ett litet julkort där. Från en speciell person. Från en kille jag älskar.
Julkortet bestod av glittriga, färgglada figurer och foton på killen som gjort julkortet. Tårarna ville inte sluta rinna. Jag var så rörd och full av kärlek att jag inte visste var jag skulle ta vägen. Alice kom ut i köket och blev orolig. Då satte jag mig ned och höll henne i min famn och visade henne kortet. ”Titta här vad Philip gjort på förskolan”, sa jag och torkade tårarna. ”Mamma är rörd. Jag är så glad att jag gråter” sa jag samtidigt som jag kramade om henne, Men det var inte sanningen. Jag var absolut rörd. Men där och då kände jag bara att det blev för mycket. Och jag behövde släppa ut tårarna som bränt bakom ögonlocken hela eftermiddagen. Det var skönt. Och Philip var så stolt när jag visade honom kortet han gjort.
Jag ska vara utan barnen hela helgen och det gör satans ont. Men det finns annat i livet just nu som också gör satans ont. Så att få fokusera på mig och bara mig i helgen känns helt rätt. Jag vet att framtiden är ljus och det bästa inte har hänt än. Men nu behöver jag få vara här och nu och låta de där tårarna rinna. Bara en liten stund till. Sen lovar jag att lyfta blicken och sträcka på mig igen.
Men älskade, fina du!! Vad fantastiskt du skriver, så fantastiskt att jag börjar gråta. Älskar ärligheten och öppenheten. Låt tårarna rinna. Det blir bättre, jag lovar!! Todo tiene una razon, en text jag har tatuerat in, som betyder att allt har en mening, även om du inte förstår just nu vad meningen med detta är, så kommer det en dag när du inser att det var meningen att det här skulle hända dig. Fortsätt kämpa, fortsätt gråta när du behöver, och fortsätt skratta och älska. Massor av kramar!! ??
Takk for at du er så ærlig og deler av ditt innerste! Jeg er i omtrent samme situasjon som deg, og gjenkjenner så mye av det du skriver. Det er noe veldig vakkert over det å åpne seg opp slik du gjør! Du virker som en genuint god person, og jeg er sikker på at du har mye lykke i vente!
Ha en trivelig helg!
Klem fra Norge.
Började läsa din blogg för inte allt för länge sen… har tidigare läst sporadiskt då du hade bloggen tillsammans med ditt ex. Blev ledsen när jag såg att det tagit slut mellan er o kan verkligen relatera då jag själv fått barn för snart 1 år sen o vet hur ens relation till sin partner förändras o hur det verkligen går upp o ned. Som någon innan mig skrev berör du verkligen med dina texter. Du har talang för o skriva. Bryt ihop och kom sen igen. Det väntar säkerligen helt fantastiska saker framför dig sen när molnen skingrar sig. Styrkekram!
Men åh. Vad fint. Det är smärtsamt att läsa, samtidigt som det finns en trygghet i att du vet om att du kommer må bra någon gång igen.
Och när du orkar skratta nästa gång, titta på https://www.youtube.com/watch?v=TOz031XWGCM -kunde inte låta bli att koppla ”Mamma är rörd” till denna fantastiska scen, den är så rolig.
Började läsa din blogg för inte allt för länge sen… har tidigare läst sporadiskt då du hade bloggen tillsammans med ditt ex. Blev ledsen när jag såg att det tagit slut mellan er o kan verkligen relatera då jag själv fått barn för snart 1 år sen o vet hur ens relation till sin partner förändras o hur det verkligen går upp o ned. Som någon innan mig skrev berör du verkligen med dina texter. Du har talang för o skriva. Bryt ihop och kom sen igen. Det väntar säkerligen helt fantastiska saker framför dig sen när molnen skingrar sig. Styrkekram!
Förstår dig precis! Ibland orkar man bara inte, framförallt om man själv är sjuk eller ledsen. Jag har haft influensa i snart 2 veckor och barnen innan dess, idag fick jag nog och ringde hem mannen från hans jobb för avlastning (jag är mammaledig så han brukar inte behöva ”vabba” annars men idag var det liksom föööör mycket gnäll på barnen för att den här sänkta morsan skulle orka mer ??
Vet du en sak? Av alla bloggar jag läser( läser mååånga) så är det ingen som skriver som du, du skriver verkligen från hjärtat och dina texter berör mig varenda gång. Du har verkligen talang för det där med att formulera texter som påverkar människor, som förmedlar en känsla och som berör. Du verkar vara en genuint fin människa rakt igenom. Jag önskar dig all lycka i framtiden, och tack för en underbar blogg. Och lycka till mer eran bok, med din talang för att skriva så tror jag den kommer göra succé!
Stor kram från en trogen följare genom åren!
Line
Åh, vill skicka en stor styrkekram till dig! Låter som det bästa julkortet man kan få ? Ibland är det bra att få släppa ut allt så brukar det kännas lite lättare sen ??
Grät en skvätt när jag läste, låter så tufft att vara ensam. Men tänk vilken fin familj du har och en mamma som ställer upp. All lycka!
Stor kram ?
Åh <3
Är så imponerad av dig, och alla andra ensamstående föräldrar. Ni gör ett grymt bra jobb!
Kram <3
Stor kram ❤️
Stor peppkram och tack för att du delar med dig på ett öppet men ändå fint och värdigt sätt om livet som ensamstående förälder. Du är grym!