Angelica Lagergren

Jag och Jessica konstaterade att vi inte har bråkat en endaste gång under helgen. Inte ens haft en otrevlig ton till varandra. Jessica erkände dock när vi spelade in Tvillingpodden att hon störde sig på att jag åt så många pepparkakor. Drömgott ju! Men jag fattar. Hon är känslig för ljud, pepparkakor (och chips!) går inte att äta ljudlöst. Jag tänkte att jag tycker om pepparkakor. Det är okej liksom. Men jag ÄLSKAR pepparkakor. Det är så satans gott. 

Gos på tåget. Jag sa till Jessica innan vi hoppade på att jag ville sova exakt hela resan hem. Jag känner mig fortfarande trött. Sådär tung i kroppen. Men tydligen har vi en hel del jobb att göra, så det blir ingen mer sömn för mig idag.

Det är skönt att vi är två som sköter företaget… Jessica har stenkoll på deadlines och sånt. Jag har också det när det behövs, men när jag hamnar i svackor som nu är det skönt med någon som styr skutan med fast hand. Hon är världens bästa kollega. Och syster! 

Jag hoppas att jag snart ska må bättre både fysiskt och psykiskt. Det går verkligen i vågor mitt mående, och då menar jag det psykiska. Det dyker upp saker i livet som påminner mig om det förflutna och då gör det ont. Det kan vara småsaker, som en gammal bild i timehop. En lycklig familj på tv på en solsemester eller tankar på julen. Jag får ont i magen av att tänka på framtiden, därför försöker jag vara här och nu. Här och nu. Jag tar djupa andetag och fokuserar. Det är viktigt men svårt. Jag fick frågan om hur vi ska fira jul i år och det har väl löst sig till det bästa. Mer om det längre fram. Jag har några tuffa veckor framför mig men this too shall pass som kloka människor brukar säga.

Sverige! Det är så vackert. Det har kommit massa snö och det är verkligen fint ute nu. Kallt men vackert. Nu blir det lunch här på tåget, mums.