Angelica Lagergren

Sluta betyder verkligen sluta

lagergren

Jag kittlar ofta mina barn, båda älskar det. Men när de säger sluta, ja då slutar jag. Jag vill visa att ett stopp, ett nej eller sluta verkligen betyder sluta. Att jag respekterar det. Jag vill att andra vuxna också ska respektera det. Om någon skrämmer på låtsas och barnen skriker ”sluta”, då vill jag att de ska sluta. Direkt. Inte pressas över gränsen. Skrämma lite till. Jag vill att barnens stopp/nej/sluta tas på fullaste allvar.

Ofta när jag kittlar skriker Alice ”neeeej” eller ”sluta” sen säger hon ”okej, fortsätt” och då kan jag kittla igen. Men att tänka ”Hon säger bara nej för att att säga nej, hon menar det nog inte” känns inte okej för mig. Jag vill lära mina barn att deras kroppar är deras kroppar. Deras vilja ska respekteras vid ett första nej eller sluta. Inte efter fem eller tio.

Hur tänker ni kring detta? Lär ni era barn detta tidigt? Det svåraste är att säga till andra vuxna tycker jag, när jag känner att de går över gränsen. När de liksom inte lyssnar ordentligt utan bara fortsätter. De menar såklart inget illa, men jag tror att det här är något som är viktigt för alla att tänka på. Inte bara när det gäller till barn, utan även vuxna människor emellan. Men det här med att säga till andra vuxna när de gör nåt mot ens barn, även om de menar väl, känns viktigt. Jag är mina barns röst när de själva inte kan säga ifrån ordentligt. Om inte jag gör det, vem ska då göra det?

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här!

Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Elin

    Jag slutar alltid när mina barn säger nej och sluta också. Precis utav samma anledning som du.
    Detta försöker jag även lära mina barn gentemot varandra. Att när den ena säger nej så är det nej.

  2. Petra

    Åh, vilket klokt inlägg. Det ska jag verkligen tänka på i mitt föräldraskap. Jag tänker att man lätt skulle kunna fortsätta lite till eftersom man själv vet att man inte skadar sitt barn. Tack för att du tog upp detta!

  3. Sofia

    Tycker också det är så viktigt att respektera deras nej och stopp! Har alltid frågat innan om jag kan få en kram av mitt barn men har ändrat till att fråga om jag kan få ge en kram (eller en puss för den delen) istället. För mig känns det bättre att dom vet att det är nåt som jag vill ge dom än att dom ska känna hela tiden att det är dom som måste ge kramen. Kanske makes no sense eller diffrence egentligen men för mig känns det bättre ☺️

  4. Karin

    Jag håller med dig, min dotter och jag diskuterade just det ordet och att det är viktigt att sluta upp med det man det man gör när det ogillas. Om det så gäller barn eller vuxen. När det var Halloween, klädde jag ut mig till ett spöke och ”låtsasskrämde” mitt barnbarn, det uppskattades sådär och efter en stund sa han: sluta mojmoj. Och självklart gjorde jag det. En kram till dig, kloka fina Angelica, din blogg kommer jag aldrig sluta att läsa!

  5. L

    Frågar alltid min son om mamma får en kram. Just nu är han inne i en nej-period så inte många kramar åt mamma ? ? Det är viktigt för mig att han lär sig att han inte behöver krama någon om han inte vill.

  6. Cattis

    Håller nog egentligen helt med men samtidigt tycker jag det är ganska svårt tex då mina föräldrar bor långt borta och ser sitt barnbarn ca 1 gång varannan månad. Vår dotter är ganska ofta lite nej mot allt och vi respekterar det. Men då tex de ska säga hejdå och hon inte vill kramas känns det lite svårt eftersom hon också blir ledsen då de åkt om hon inte fått ge en kram, då tycker jag man som förälder måste förklara att du ska ge en kram om du vill eftersom det är för sent att ångra sig efteråt.

  7. Emma

    Min farfars bror brukade alltid kittla mig, men han hade introducerat Alabli (åh låt bli på skånska) så varje gång jag o syrran sa det, slutade han. När jag tänker efter så var det faktiskt väldigt fint gjort sv honom (han hade själv inga egna barn) men förstod innebörden av att vi var tvugna att säga ifrån om vi inte ville 🙂

  8. Marie

    Jag håller med. Men som det här med kramar. Ibland fattar jag inte att folk har tvingat till sig kramar av min son förrän efteråt. Då mår jag dåligt och tänker på hur dåligt min son mår. Men jag lär mig och lyssnar på hans signaler 🙂

  9. Lina - Graviditet, inredning och Inspiration

    Jag håller helt med. Jag väntar mitt första barn i mars och jag kommer att vara väldigt noga med att vuxna respekterar om han säger nej. Han ska aldrig känna att det är ok för någon att strunta i hans nej, för då kan jag ju inte förvänta mig att han ska respektera andras nej. Samma med kramar, pussar, sitta i knät etc, det ska ju vara något han gör om han tycker det är mysigt, inte för att någon har sagt ”men ge xxx en kram nu”. Jag hoppas och tror att om han växer upp med att man respekterar honom så kommer han att visa respekt tillbaka i livet.

    Bra att du lyfter detta. Det känns superviktigt.

    1. Cattis

      Håller nog egentligen helt med men samtidigt tycker jag det är ganska svårt tex då mina föräldrar bor långt borta och ser sitt barnbarn ca 1 gång varannan månad. Vår dotter är ganska ofta lite nej mot allt och vi respekterar det. Men då tex de ska säga hejdå och hon inte vill kramas känns det lite svårt eftersom hon också blir ledsen då de åkt om hon inte fått ge en kram, då tycker jag man som förälder måste förklara att du ska ge en kram om du vill eftersom det är för sent att ångra sig efteråt.

  10. Elin

    Väldigt bra inlägg! Har inte alls tänkt på detta tidigare men du har så rätt! Min dotter kan inte prata än men när hon kan säga nej ska jag verkligen respektera det o se till att andra vuxna också gör det.

  11. Millan

    Jag tycker det är precis lika viktigt som det här med kramar. Att barnet själv bestämmer om han eller hon vill kramas när man exempelvis ska säga hejdå. Mina barns nej betyder nej och jag ska bli ännu mer noga med att jag och alla andra SKA respektera det. Nej/sluta betyder ALLTID nej/sluta!