Båda barnen var så himla trötta och jag skulle bara snabbt diska ena nappflaskan (de dricker mjölk när de ska sova) och så tänkte jag ”jag diskar den här kniven lite snabbt också”. Och slant. Och skar mig rakt i pekfingret. Alltså aj! Aj, aj, aj! Jag tycker inte att jag är så smärtkänslig men det här gjorde så ont. Och mest ont tror jag att det gjorde för att jag hann tänka ”Hur ska jag göra med barnen nu när jag måste åka in till akuten och sy?”.
Jag såg framför mig att jag skulle sitta ensam på akuten timme ut och timme in. Och då högg det såklart till i hjärtat. Ensam. Jag är ensam. Hjälp! Hur som helst löste det sig, jag behövde inte åka till akuten. Nu har jag massa plåster och tejp på fingret som bultar och gör ont. Men tur att det inte var så djupt som det först såg ut.
Min låtsaspappa Acko skickade en låt till mig som jag tycker är så himla fin. (Starkare än ord – Peter LeMarc) Jag hade aldrig hört den innan. Här kommer några rader från den och det får avluta den här dagen. Det tar längre tid än man tror att skriva med en hand… I morgon ska jag upp tidigt och träffa min psykolog. Det ser jag fram emot. Det är sex eller sju veckor sen sist och det har ju hänt en hel del på den tiden. En timme med henne känns kort, men en bra början såklart. Jag hoppas på få komma en gång i veckan nu.
”Stilla driver du från land
Ut i bottenlösa blå
Och jag vet hur du är ensam
Hur ingen annan kan förstå
Jag försöker gå bredvid dig
Jag har krafter kvar att blåsa mod
Och som ett outtalat löfte
Så mycket starkare än ord”
Peter Lemarc har tröstat mig i flera år. Fantastiska Peter Lemarc. Så vackert <3 Tänker på dig dagligen, STOR KRAM
Hej. Ni vill jag absolut inte ge sken av att jag vet allt om dig eller S. Men det känns som att du efter separationen har fått leva som dig själv igen. Tidigare har det mer känts som att du hela tiden har varit tvungen att bromsa dig för att S har tyckt och bestämt. Du har istället fått leva ut med dina väner och din syster. Inte för att det är något fel i det, men man ska få kunna leva ut och vara lika sprudlande och levnadsglad även på hemmaplan i en relation. Jag vet inte riktigt vad jag vill ha sagt med mitt inlägg nu.. mer än att jag hoppas att oavsett om du lever som ensamstående eller i relation ska du få vara en sprudlande känslomänniska med en starkt brinnande låga som ingen annan ska få försöka släcka ner eller dämpa på något sätt. Ta hand om dig och sätt alltid dig själv och dina barn främst i livet // <3 M
Peter LeMarc en av mina favoriter. Kan vara för att mamma lyssnar på honom och jag är uppväxt med musiken. Hans texter griper alltid tag i mig. Jag älskar ”Små simpla ting” den kan jag rekommendera dig att lyssna på. Om jag är nerstämd brukar jag lyssna på den texten det är något med den som får mig att blicka framåt :).
Stoor bamsekram!!
Har också lyssnat på Peter LeMarc på sistone. Min favvo är Little Willie John.
Ta hand om dig!