Jag hade det så mysigt i stallet. Avskedet till barnen var jobbigt, sorgligt och smärtsamt. Det där med att säga hej då är inte alls min grej. Har aldrig varit och kommer nog aldrig att bli. Timmarna i stallet var som terapi. Helt perfekt! Nu ligger jag i soffan hemma hos Jessica och tittar på Skärgårdsdoktorn. Imorgon ska jag åka in till stan och jobba. Och ta en promenad med en kompis på Djurgården. Bra måndag!
Jag och Nadd, en ljuvlig islandshäst.
Kul att mina ridbyxor, hjälm och skor kom till användning igen. Jag red ju förra våren tillsammans med Maria och Jessica. Jag vill börja med det igen, jag mår så bra av att vara i stallet.
Åh vad känner för dig, för er. Även om jag inte känner er så känner jag hur mina tårar är på väg. Hoppas att det ordnar sig för dig till bättre och glöm inte att det är viktigt att få sörja, för att kunna gå vidare. Det är också viktigt att barnen får lov att se de olika känslorna som du känner, både dåliga och bra. <3
Tack, vilken fin kommentar. Det betyder mycket att du tar dig tid att skriva. Kram Angelica
Hej fina du!!
Håller med om att hästar är superbra terapi.
Kan inte tänka mig hur tufft du har det och fast jag inte känner dig så blev jag så ledsen och känner tårarna i ögonvrån när jag läser/lyssnar på dig.
Du är såååå stark och världens mest underbara förälder. Dina barn kommer att vara stolt över dig!!!
Stor kram
Tack Hanna. 🙁 Det är kämpigt nu, men jag hoppas det snart vänder. Kram Angelica
Verkligen. Blir också så himla sugen på att rida ibland.
Hästar gör gott för själen ❤