Samtidigt som jag känner mig som världens tråkigaste blir jag riktigt stolt över mig själv. Igår gick jag och gjorde iordning mig för natten vid 21:20. Det var nog det tidigaste på länge då jag gjort ett aktivt val att gå och lägga mig tidigt. Jag tycker inte att somna i soffan till Let’s Dance en fredagskväll räknas som ett aktivt val även om jag vet att det kommer att hända redan när Postkodsmiljonären börjar 19:30. Men igår kväll gjorde jag de som verkligen behövdes.
Det hela började med att jag strök alla tvättade skjortor, vilket är det närmaste terapeutiskt arbete jag kan komma här hemma. Det finns liksom bra ett (som jag vet om) sätt att stryka på för att det ska bli bra. Och att då stå där i ett tyst hus. Det ger mig gåshud över hela kroppen bara av att tänka på det. Angelica och Jessica skulle kolla på nya säsongen av Gift vid första ögonkastet och jag tänkte att jag skulle kolla senaste avsnittet av Billions. Det var planen för kvällen. Men när jag kom dit kände jag. Nej, jag borde sova och lyssnade sen på den tråkiga tanken och satte den i spel. Jag önskar att jag gjorde så oftare, för då blir nätter då Philip gråter i sömnen över en tappad napp och Alice små sparkar i min rygg in till något större problem. Nu ska jag äta klart min frukost och sen ta bussen in till stan och gymmet.
Letade bilder till det här blogginlägget och hittade passande nog en bild när jag stryker en skjorta. Men bilden är väldigt pre-blogg, jag skulle säga från sommaren innan bloggen startade, 2012. Så ung och oförstörd med massor av sömn i kroppen.
/ Stefan
Jag tycker också det är så harmoniskt att stryka! Bara stå där i sina egna tankar! Bra att du lyssnade på kroppen och la dig! Det blir säkert en bättre tisdag för det:)