Jag har anat det tidigare i veckorna sedan Alice började på förskolan. Men det blev väldigt tydligt idag när jag och Philip har varit själva sedan 12-slaget ungefär. Han är en riktigt liten buspastill och det syns i hans små blå-bruna ögon att han älskar att busa.
Som på eftermiddagen, strax efter mellanmålet, satt jag vid matbordet och kollade på damernas OS-golf på min laptop. Philip lekte och bläddrade i alla böcker vi har på nedervåningen. Rätt som det är tittar jag upp och han är borta. Puts veck, borta. Man hör om han kryper iväg, och det hade jag inte gjort. Så jag gick runt mot soffan och kollade och där är han. Inuti, leksaksskåpet. Alltså inte under, eller på väg in utan i(!!!).
Nu sover Philip sen en stund tillbaka, och jag ska äta lite mackor för att sen kolla på James Bond, Spectre. Vi hörs imorgon!
/ Stefan
Hur går det för Philip att gå?
Hej Emma,
Philip går med gåvagnen och när man håller honom i handen, men än så länge har han inte vågat ta det där första steget av sig själv ännu. Men snart så.
/ Stefan