Vi fick en fråga i bloggen förra veckan vars svar jag tyckte förtjänade sitt eget blogginlägg. Frågan löd såhär:
Jag och min man har en charmig liten pojke på 13 månader och nu väntar vi en till bebis i slutet på januari. Det blir ca 1 år och 8 mån mellan dem. Jag är så nervös för hur det kommer att gå att få barn så tätt. Tycker att det kan vara nog stressigt och jobbigt (såklart underbart också) med en, men hur gör man när man har två som behöver matas, bytas på, sövas, underhållas osv?!
Första veckorna var ett kaos och kommer att vara ett kaos. Alla har en ny familjemedlem att förhålla sig till. Det är bara att förbereda sig på, men det kommer att bli knasigare än man tänkt sig oavsett hur mycket man har förberett sig på. Men man kommer ganska så snabbt in i det hela. Och man lär sig ganska snabbt hur man behöver prioritera. Blöjbyten är det lättaste. Mest fylld blöja, bytes först. Det andra barnet kan följa med till skötbädden.
Underhållas är vi fel personer att ge råd i. Alice har sedan hon varit ganska liten varit väldigt bra på att underhålla sig själv och leka själv. Det har väldigt sällan varit så att vi har behövt sysselsätta henne. Vare sig om det är leka med olika figurer, sitt lek-kök eller pusselspel på sin iPad.
Maten kräver lite planering. Alice har haft förskolans matschema att förhålla sig till. Spädbarn äter ju som bekant rätt ofta när de är nyfödda och kanske inte fullt så förutsägbart som man önskar. Vi har i bästa mån löst det så att Alice följt förskolans matschema även de dagar hon inte varit där och Philip har fått äta när han är hungrig. Det har så klart funnits måltider då Alice fått sitta själv en stund för att man varit tvungen att blanda ersättning åt Philip som blivit akuthungrig.
Sömnen var ett problem ganska länge, men det berodde mest på att Philip hade väldigt ont i magen. Och på grund av detta sov han väldigt dåligt. Planen varje nattning var i alla fall att Philip skulle somna först så att man kunde lägga fokus på att natta Alice helhjärtat. Alice kunde man ha på höften medan jag vaggade Philip till sömns i vagnen de gånger jag var själv med bägge barnen, eller så kollade Alice på ett avsnitt Daniel Tiger medan jag vaggade Philip till sömns i sitt babynest. Men det fanns många gånger som Philip inte somnade och fick sitta i sitt babyskydd under tiden som Alice nattades. Det krävs lite finess och kreativitet för att lösa just sömnbiten och det har varit till min nackdel. Jag vill gärna att saker är som de är, medan Angelica är lite mer kreativ och kommer på lösningarna och jag kopierar dem.
Mitt tips på alla fyra områden som du frågar om och alla områden du inte ens tänkt på. Det löser sig. Ovanstående har fungerat för oss men kanske inte alls fungerar för någon annan. Det är ju det som är så underbart med små barn. Att de alla är exakt lika unika. Jag tror ni kommer att klara det galant. Oavsett om det är du som skrev kommentaren som läser detta, eller du som precis fått reda på att du är gravid för första, andra, tredje eller fjärde gången. Allt löser sig.
/ Stefan
Tusen tack för ett bra inlägg, och alla peppande kommentarer ? Känns bra att vara förberedd på en del kaos, men ändå veta att det kan gå väldigt bra också. Om inte annat går det över ☺️
Tusen tack för svar! ?
Vi har 18 månader mellan våra barn och förberedde oss på ett kaos – det kaoset har såhär 4 månader senare fortfarande inte uppstått! Vilket jag är så tacksam för!
Maten löser vi så att vi i familjen som äter mat äter när vi brukar äta. Lilleman som ammas, ammas när han behöver ammas. Sömnen löser vi så att antingen så nattar vi båda i sängen (t.ex om lilleman behöver ammas samtidigt som storasyster vill ha mamma där eller på middagsvilan då jag alltid är själv med barnen då ingen går på förskola). Eller så har vi ett barn var. Lilleman är fortfarande så liten (4 månader) så han får somna när han somnar liksom.
Bytas på: ja, den som mest behöver det just då. Sällan det krockar.
Aktiveras: lilleman får haka på storasyster 🙂 är vi ute i parken har jag honom nästan alltid i sjal vilket ger mig två fria armar och en sovande bebis och jag kan då fokusera fullt ut på storasyster 🙂
Och som det redan skrivs: allt löser sig! Och tänk så mycket roligt de kommer att få ut av att ha varandra 🙂
Vilket bra inlägg! Vi har bara ett barn än så länge (lika gammal som Alice) o planerar syskonförsök om ett halvår. Vi kommer således inte att få barn särskilt tätt men jag har flera vänner som har 1,5-2 år mellan barnen. Kan bara konstatera att det är så sjukt olika hur jobbigt det är med barn tätt o de tre största punkterna verkar vara sömn, krav på underhållning samt ev syskonrivalitet. De som haft det tuffast o fortf har (barnen är 3,5 o 1,5) är de som har barn som sover dåligt i kombination med att minst ett av barnen inte underhåller sig själv alls. Klarar man sig ok utan detta tror jag inte det behöver vara sååå jobbigt med två barn när man tagit sig igenom första veckorna som nog alltid är ganska kaos.
Vilket bra skrivet inlägg, fast jag inte har småbarn längre så minns man hur det var, visserligen hade vi 6 år emellan men alla åldrar kräver sitt, tyckte om det du skrev,stämmer bra in.
Vad skönt att läsa det här inlägget, Stefan!! Är gravid med nummer 2 som dimper ner med storken om 3 månader. Precis såna här saker som oroar mig. Men vad skönt att höra att allting kommer bli bra! <3 tack för att du delar med dig!
Vilket bra inlägg! Vi är mitt uppe i kaoset just nu! Vår minsta är två månader och storebror 20 månader! Vi va inställda på att de skulle bli kaos och de blev det och lite därtill. Men dagarna går ju och man överlever! 🙂 och de är ju himla roligt och man blir överröst med massa kärlek <3
Jag är själv väldigt mycket med barnen då min sambo jobbar mycket. Och ja, jag är helt slut emellanåt och ibland undrar man va man gett sig inpå 😉 men oj vilken gåva att få två barn och att få ge barnen de finaste som finns, ett syskon!
Lycka till när de är dags för er! De kommer kanske bli kaos, men de går ju över och man överlever! <3