Idag har jag varit utomhus mestadels av tiden. Här ute i Åkersberga sken solen och då gäller det att passa på att njuta, eller hur? Jag och Jessica tog bilen till ett ställe som heter Domarudden där vi mötte upp Johanna och hennes dotter Mira. Vi åt lunch (hamburgare och pommes – drömgott!) och drack kaffe ute i solen. Jag har sån sjuk träningsvärk i ljumskarna idag och ställde mig och masserade just ljumskarna. Jag tänkte inte på att det såg konstigt ut men Johanna utbrast ”Angelica, vad gööör du?!”. Det såg ju ut som jag masserade nåt helt annat där i vårsolen. Jag kunde inte sluta skratta och var en sekund från att kissa på mig. Som tur var gjorde jag inte det utan vi tog en promenad i spåret. 
Mitt där ute i skogen blev jag livrädd att det skulle komma en varg. Jag har hört talas om en hund som blev uppäten ute i just det här spåret för ett par år sen. Jag skrämde upp mig själv och de andra. Men på riktigt, vad gööör man om det kommer en varg? Är de rädda? Ja? Jag skulle i alla fall bli livrädd om jag såg nåt som rörde sig inne i skogen… Om ni följer mig på Snapchat (Frulagergren) kan ni se filmklipp från dagen.
Den här lilla chipmunken blir bara mer och mer lik sin storasyster. Han njöt också av vårsolen och frisk luft, älskade lilla unge.
Strax innan 15:00 hämtade jag Alice på förskolan och vi tog en promenad och gick och gungade. Hon fick välja mössa själv i morse och då blev det den bruna ugglemössan. Först skulle hon pussa på den och mysa med den innan den fick sitta på hennes huvud.
När vi kom hem hade det kommit ett bud från Quorn. Det var massa grönsaker, rotfrukter, frukter och quornfärs och quornbiffar. Det fanns bara recept till biffarna och jag drabbades av matpanik och bad om tips på instagram. Jag bestämde mig för att göra köttfärsås och spagetti fast med quornfärs såklart. Det blev verkligen gott! Jag rev morötter också som jag hade i och Stefan sa ”Den här maträtten MÅSTE du göra om snart” när han hade ätit klart. Helt klart bra betyg! Jag är nog inte så dålig på att laga mat som jag tror.
Äter ni mycket vegetariskt hemma? Jag vill att vi blir bättre på det. Och budskapet med budet från Quorn var att vi ska slänga mindre mat, det tycker jag också är viktigt. Det går ju göra rätt mycket av rester, mer än man tror.
Nu ska jag och Jessica åka ner till kontoret och jobba lite. I morgon väntar ett frukostmöte inne hos LOPPI-gänget och på kvällen är vi bjudna på premiären av Lets Dance.
/Angelica
Alice verkar vara en sån himla fin liten person redan från start med de största av hjärtan, så himla mysigt att se. Världens bästa storasyster! ♥
Just nu äter vi en middag i veckan helvegetarisk här hemma, finns absolut rum för fler. Annars är det väldigt mycket grönsaker, linser, bönor, quinoa, ris och potatis som står som tillbehören här i familjen till kycklingen eller köttet, och det är jag stolt över. 🙂
Vi äter mestadels vegetariskt. Kött, fisk och kyckling varsin gång i veckan till middag och resten av dagarna och alla luncher blir det vegetariskt. Fast vi äter aldrig typ soya- eller quornprodukter eller sånt för det tycker jag känns för konstlat. Istället blir det mycket rotsaker, ost av olika typer, linser i sallader osv. Fast det kommer lätt för mig. för jag har aldrig växt upp med husmanskost som typ köttbullar och prinskorv utan mer grönsaksrätter.
förrut hade vi alltid vegetariskt en dag i veckan, men nu har vår 16 åring valt att utesluta kött och vara vegetarian, så då blir det en vego rätt/ fisk/kött till middag varje dag.
Jag älskar dina barns små ansikten! De är så sjukt söta och har så speciella utseenden, vill bara äta upp dom!!!!!
Vilket härligt inlägg! Älskar den här typen av blogginlägg som är lite längre och handlar om vad man gjort under dagen. Själv tvingade jag nyss halva familjen att ställa upp på bild i dagens shoppingfynd. Så söta blev de i matchande skjortor.
För ett par år sedan gick jag Bohusleden. Mitt ute i skogen på en stig möttes vi plötsligt av en travande varg som precis fångat en mus (därför såg den inte oss). Jag såg den ganska tidigt och sög åt mig av det magiska ögonblicket, min sambo däremot som inte är lika smidig utbrast ”titta, en varg!”. Självklart så upptäckte vargen oss och stack in till skogs igen. Det var en mäktig upplevelse och jag bär med mig minnet reste av livet. Och ja, man vart lite skakis efter och ja, vargar är vanligtvis oerhört skygga.
🙂