Angelica Lagergren

Såhär ser det ut hemma hos oss ibland… eller ganska ofta just nu. Jag ligger och vilar och Alice vill gärna göra mig sällskap. Antingen klättrar hon runt på mig eller så använder hon mig som soffa och sitter och kikar på vår tv. När jag ser den här bilden slår det mig att utväxten borde få sig en omgång igen… Jag trodde att håret skulle bli ljusare av sommarens sol, men det har ju inte varit så mycket sol… Jag vill gärna hinna klippa mig och slinga håret innan Lille Skutt föds. Det går att ta med honom till frisören men jag känner mig inte det minsta peppad på det. Jag vill fixa det innan så att jag kan tänka på annat sen. Vara i bubblan till exempel.

Jag längtar efter den! Den här gången tänker jag försöka minimera alla besök i början, det var såklart mysigt sist, men nu vill jag ge oss i familjen tid att lära känna Lille Skutt. Och att Alice ska få vänja sig vid att vi faktiskt är en till person. Jag minns första tiden med Alice som ett långt kafferep. Det var så mycket fika och vänner och familj avlöste varandra här i soffan. Som sagt, det var mysigt men det blev lite för mycket av det goda. Det finns ju hur mycket tid som helst för alla att träffa honom hela hans liv. De där första veckorna är ju väldigt speciella.

Då och då blir Alice vild i soffan och är mitt ansikte nära då får det gärna agera handtag. Igår fick hon in ena fingret i näsan och rev runt, aj, aj, aj. Jag skrek till när hon rev mig och då härmade hon bara mig, ”ooohhh”, det är SÅ gulligt när hon härmas. Som en liten härmapa.

/Angelica