Alltså i går tappade jag det. Helt. Jag ska ge er förutsättningarna. Alice hade sovit oroligt pga feber på kvällen innan (tisdag). Jag och Angelica hade sovit lika dåligt, sovit i stötar hela natten. Uppgång 05:00 (onsdag) för att hinna till jobbet och Angelica hade ett möte inne i stan. Eftersom Alice hade haft feber på natten så beslutade vi att jag skulle jobba hemma medan Angelica var på möte. När Alice vaknade 08:30 var hon helt feberfri och jättepigg och sitt vanliga glad. Efter en överläggning med Angelica så beslutade vi att jag skulle ta bilen in till stan med Alice istället för att vänta på att Angelica skulle komma hem.
På eftermiddagen blev Alice sämre igen, feber steg och jag gick tidigare från jobbet för att vi skulle kunna ta bilen hem och slippa åka buss. Alice hade vägrat sova sen hon vaknade 08:30. I bilen på väg hem somnade hon och fortsatte sova när vi kom hem. Så Angelica gick till Jessica för att äta taco (en onsdag, sjukt tokigt btw!!!) och våfflor. Jag stannade hemma och degade nere i soffan. Allt var frid och fröjd. Men kom ihåg tröttheten som kommer av en natt med upphackad sömn.
19:45 vaknade Alice och var jättearg. Jag testade allt min trötta hjärna kunde komma på. Mat, sång, lek, favoritgossedjuret, gos (värst av dem alla). Allt fungerade i tre sekunder. Sen fungerade inget. Så höll vi på till 21:00 då jag smsar Angelica:
Att hon direkt efter det skrev; ”Kom över med henne så får hon vara här ett tag så kan du vila”, var helt oväsentligt. Jag såg svart, jag tappade det totalt. Jag var så himla, orimligt, frustrerat trött och arg på Angelica. Hur f*n kunde våfflor vara viktigare än vårt barn?!?!
Som tur var så sov Alice, relativt bra under natten. Jag hade dock fortsätt varit förbannad och otrevlig under natten, när Angelica bad om hjälp med att hitta Alice napp, i det becksvarta sovrummet, som Alice spottat ut.
Jag tog mitt förnuft till fånga tidigare i morse och bad om ursäkt för mitt beteende och mår fortfarande dåligt över det.
/ Stefan
Haha! Så underbart att känna igen sig i när fredagsmyset inte alltid går som förväntat 😉
Modigt att du delar! Tack!
Känner igen mig såå väl. Våran 6 månaders har haft feber och varit gnällig och vi båda fick influensa i samma veva.. Ingen dans på rosor alltså.. Och jäklar vilken stämning det har varit här hemma men nu är vi på bättringsvägar och vi ser ljuset i tunneln! Haha.. Härligt med en ärlig blogg där inte allt är rosa fluff fluff! Kram till er och tack för en underbar blogg!
Stefan, denna gången tar jag ditt parti. Man borde kunna läsa av att du försökt allt i ditt meddelande och att gränsen är nådd. Hade jag varit Angelica hade jag istället tänkt ”ok han har testat allt, jag vill fortfarande ha våfflor så för att Stefan ska få en paus och jag mina efterlängtade våfflor så är jag snäll och går över och hämtar Alice istället”
Men jag tycker INTE att du, Stefan, ska be om ursäkt! Om jag skulle skriva till min man ”Snälla kom hem, jag pallar inte mer” så skulle han förstå att jag redan gjort mitt yttersta och att gränsen faktiskt är nådd och att jag behöver hjälp/stöttning innan man blir helt tokig/går bananas, och han skulle försöka komma hem fortast möjligt. Hade min man svarat ”men vi ska äta våfflor” så hade även han fått höra på tusan! Så jag tar definitivt ditt parti denna gång 😉
Jag hade nog också reagerat som du om min man sa ”men vi ska äta våfflor” när jag precis har vädjat om att han ska komma hem för att jag inte pallar mer. 😛 Vet inte hur kraftig reaktion du hade, men fan..jag förstår dig!
Haha åh, jag vet precis hur det känns och hur dum man känner sig i efterhand. Läskigt när det slår slint sådär, i alla fall jag har känt nått som troligtvis inte kan beskrivas som annat än hat när sambon typ gått och lagt sig med hörlurar medan jag fått kånka skrikig bebis… Fy fan rent ut sagt!
Kram på er!
Om det får dig att känna dig bättre så är det där typ vardag för oss. Bebbson har varit ständigt ilsken, irriterad pch missnöjd. Skrik i timmar, svår att få att somna osv. (Nu ska han dock utredas för mjölkallergi, vilket det verkar vara! Mjölkfri ersättning till bebb=mycket nöjdare. Men sedan har han en något skeptisk personlighet, haha). Jag skulle bli lite mer uppåt om jag fick läsa om andras ”Värsta dagar med barn”, så kanske sonens missnöje skulle kännas lite mer lätthanterligt. Kan ni inte be om läsarnas värsta dagar i bloggen? 🙂 Inläggsönskning!
Men haha åh igenkänningshumor :p
Skönt att allt rädde ut sig till sist 🙂
Säger bara självlysande nappar! Vi har MAM night, alltid några stycken liggande i sängen och numera kan vår dotter hitta dem själv i mörkret och stoppa in själv, guld värt!
Håller med!!! Bästa uppfinningen nånsin, typ 😀