Angelica Lagergren

Att lämna sitt barn.

IMG_8809.JPGJag ska åka till en av mina bästa vänner i helgen, hon bor i Örebro. Det här planerade jag för länge sen och jag har hela tiden tänkt att jag ska åka utan Alice.

Jag behöver ladda mina batterier och jag vet att hon har det precis lika bra med Stefan, även om jag gärna vill tro att jag är liiite bättre på att tolka hennes signaler. Men sen är ju jag hemma med henne varje dag, det är ju inte Stefan.

När var ni ifrån era små första gången? Hur gick det? Min mamma har ju tagit hand om Alice i några timmar, ibland tillsammans med min tvilling. Men jag har aldrig sovit borta från Sprallan… Jag känner mig lite nervös inför det.

Det känns jobbigt att hon blivit förkyld och hostig nu för första gången i sitt liv, men jag hoppas att hon kommer vara piggare när jag åker.

/Angelica

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här!

Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Mari

    Åh, så godt å lese! Jeg har selv en datter bare noen dager eldre enn Alice.

    Jeg er bortreist denne helgen (to netter) og hun er alene med din pappa.

    Jeg er ikke bekymret (jo, litt;)), men vet at jeg vil savne henne masse!

    Trevlig helg! Det er vi mammaer verdt!

  2. Mia

    Känner igen mig i det du skriver, första gången jag åker iväg från min åtta-månader gamla dotter i helgen. Har tidigare varit ifrån henne några timmar/ nån kväll här och där. Men nu ska jag till Stockholm för att umgås med vänner och kommer inte träffa henne på tre dagar. Kommer längta ihjäl mig, men är bra för pappan och dottern att få lite egentid samt bra för en själv få bunkra upp med ny energi :). Förresten tycker jag att ni har en super härlig blogg med hög igenkänningsfaktor :).

  3. Dr Elin

    Hej! Oj, vad förvånad jag blir över att läsa kommentarer från folk som uppfattar ”inte ha behov av” som något dömande! Så tolkade inte jag dessa kommentarer, kanske för att jag själv hade kunnat formulera mig likadant UTAN att tycka att människor som har andra behov är sämre föräldrar. Jag kommer första gången att sova från min son i februari. Då är han 8 månader och jag ”har behov” av att åka på jobbresa. Själv har jag ”inget behov” av att åka iväg och träffa vänner över natten helt enkelt för att mina vänner bor nära och vi har ingen tradition av att åka bort tillsammans även innan vi hade barn. Alla har vi olika, personlighetsberoende, behov – en del laddar batterierna genom att träffa en massa folk och mår dåligt om de inte får göra det. Andra laddar batterierna hemma i soffan. Inget av det är bättre eller sämre eller gör oss till bra eller dåliga föräldrar.

    Det är möjligt att de som skrev kommentarerna ovan var dömande, men min poäng är vi som läser egentligen inte vet utan läser in egna tolkningar när vi inte hör den andra personens tonfall, ser mimik osv. Ett generellt tips är att läsa internetkommentarer från okända människor med så snällt sinne det är möjligt, för det är så mycket i enbart skriftlig kommunikation som går förlorad.

  4. Cecilia Q

    Hej!

    Ha det så roligt Angelica och gör allt du inte hinner med Alice extra länge! Strunta i vad alla tråkisar säger, du och Stefan (som nu råkar vara Alice mamma och pappa) har uppenbarligen bestämt och tagit beslutet att göra såhär, för att ni känner henne bäst och vet att hon inte på nåt sätt skulle fara illa av detta. Om ni skulle tvivla det minsta lilla på det skulle ni naturligtvis inte göra så!

    Jag känner en mamma och pappa som när bebisen var 3 månader åkte de utomlands i 3 veckor… Det kan man ju verkligen diskutera!

    Min BVCsköterska sa att man kan lämna bort bebisen i så många månader som den är, Alice är alltså 4 månader så 4 timmar. Men då alltså inte till nån av anknytningspersonerna… Mamma och pappa är alltså anknytningspersoner.

    Angelica, njut!

    Och detsamma till Stefan, njut!

  5. Mia

    Känner igen mig med det du skriver, åker också iväg för första gången i helgen. Min dotter är 8 månader, och är nu påväg till Sthlm för en helg med vänner. Är verkligen behövligt, vet ju hon har bra med pappan men kommer ändå längta ihjäl mig. Ska vara ifrån henne i tre hela dagar och har tidigare bara vart ifrån några timmar här och var (men bra att pappan och bebis får lite egentid också). Gillar föressten verkligen er blogg, hög igenkänningsfaktor 🙂

  6. Sara

    Stå på dig! Har själv inga barn men tycker att det är en del dömande kommentarer här.. En natt är ju ingenting! Glad mamma = glad bebis! Konstigt hade det väl varit om du hade sagt att du skulle ta en tvåveckors semester på Bali, då hade man börjat undra. Kram!

  7. M

    Ett himla dömande åt höger och vänster det blir då när mamman i huset ska göra ngt för sin egen skull, eller inte. Tkr kommentarer som ”suckar” åt de som säger att de inte känt ngt behov, är MINST lika dömande som dom som ifrågasätter att man ska sova borta en natt från sitt barn.

    Jag har inte varit ifrån mitt barn mer än 2-3 timmar åt gången, han är snart 1 år. Och jag känner en press från omgivningen att lämna honom mer. Att jag är för mesig. Men VARFÖR denna eviga press åt det ena eller andra hållet? Vill jag inte lämna honom mer, så behöver jag inte det! Han far inte illa av det. Skulle det vara tvärtom är jag säker på att jag skulle dömas för det oxå. Liksom man får alldrig va tillfreds med sina beslut?! Vill jag lämna honom några nätter med sin pappa/farfar/mormor eller vad det än är, så vet jag antagligen vad jag pysslar med! Låt oss ha lite tro om varandra att man känner sitt egna barn bäst, man är lite påläst om barns behov, och faktist inse att vi alla är olika, och vi gör det som vi tror är bäst i den situationen vi sitter i.

    Gaah! Trött på dömandet från bägge läger.

    Ha en underbar helg Angelica!

    1. Annica

      Bra skrivet! Kände länge samma press som du, att jag förstörde och var mesig så länge jag inte lämnade ifrån mig mitt flesta barn. Man ska göra det som känns bra för en själv, det finns inget rätt eller fel.

  8. Emelie

    Mitt första barn lämnade jag när han var 7 månader. Jag åkte utomlands med min syster och bara var. Oj vad jag fick höra. ”JAG skulle aldrig klara av det” ”näää jag älskar mitt barn för mycket för att lämna det”

    Mm, tack liksom. Du ser ju kommentarerna själv. ”Jag har inget behov”

    Vadå behov. Det är väl inget behov att träffa vänner. Man gör det för att det är kul.

    Min snart tremånaders dotter har jag inte sovit ifrån men jag jobbar 4 dagar i månaden och sambon är hemma istället och det tycker också folk är himla märkligt. Vanligaste Kommentaren ”ammar inte du?!”

  9. Julia f

    Fy fan vad trött jag blir att d ofta verkar bli typ en tävling ba ” JAG sov inte utan mitt barn förrän han va 2,5 år!”

    ”JAG skulle aldrig kunna tänka mej att va borta en natt innan min son fyllt 14!” Aja suck. Ville ba säga FAN vad bra o pepp att du gör detta för Din Egen Skull, jag ska sjölv va borta 1 natt från min (han e 4 mån nu, kommer va 5 då) och det e bestämt sedan urminnes tider men nu börjar d närma sig och jag ba blev plötsligt SVIN-nervös??! Ba kommer jag ens Kunna slappna av? Ha kul? Hur ont i hjärtat kommer jag ha när jag vaknar lite småbakis dagen efter i EN ANNAN STAD än mitt barn?! Aaahhhh! Panik!! Men så läser jag detta o blir helt peppad, klart som fan att d går, klart som fan att man FÅR , och viktigast av allt- hade pappan vart den som va borta 24h hade inte ett enda ögonbryn höjts.

    Puss, kram

    Ps: berätta allt sen

      1. M

        Intressant länk, och bra med en ny infallsvinkel tkr jag än allt dömande. Det som är bäst för barnet, och barnets känslor.. Men sen får man inte glömma att det bästa för barnet är oxå en välmående mamma. Och för att uppnå det kan man ibland behöva få åka bort ett längre tag. Alla är vi olika, och likaså våra barn.

      2. Camilla

        Men snälla…en länk till mammasidan.se, skulle det vara nån slags allomfattande sanning där menar du? Och för att två (TVÅ!) psykologer uttalar sig, och dessutom hänvisar (utan källa) till nåt slags experiment som skedde för över 20 år sen?

        Vad sägs om lite källkritik?! Psykologi är faktiskt inte mer än teorier och tyckande.

        Ett spädbarn blir knappast traumatiserad av att mamma är borta några timmar, eller till och med några nätter, nån gång då och då. Finns det fler än mamman som tar hand om barnet sedan födseln så är barnet tryggt. Sån där skit rent ut sagt som det svamlas om i länken är bara till för att binda mammorna i hemmet och ge dem dåligt samvete. Jag tycker faktiskt att man bör använda sitt förnuft och tänka själv – vad verkar egentligen rimligt?

        När mitt barn föddes var jag och hennes pappa hemma tillsammans i två och en halv månad, och hon tillbringade precis lika mycket tid i min som i sin pappas närhet, dygnet runt. Nu har han börjat arbeta – inte sjutton mår hon dåligt av det.

        Ingen ska behöva känna press åt varken det ena eller andra hållet, man får göra som man vill och det man tycker verkar bra. Bebisens känslor (vi pratar alltså spädbarn här) kommer inte att såras.

        1. M

          Nej, men det finns betydligt många fler som instämmer, och forskning som stödjer den diskussionen. Som kanske anses mer ”seriösa”. Bara för man säger ngt som väcker dåligt samvete, betyder inte att det är fel. Eller att man menar det som dömande. Det är ur BARN perspektivet, vilket jag tycker är intressant att ta upp. Men man måste såklart också vara realistisk och slå ihop vuxenperspektivet och barnperspektivet för att det ska funka för en själv. Som sagt, välmående mamma = välmående bebis.

  10. O.

    Har inga tips här, då jag själv inte är förälder.

    Men det kommer nog gå bra även om det nog blir jobbigt skulle jag tro.

    Men OJ så lik dig hon är på den här bilden!

    Blicken! Det är du! <3

    Kram!

  11. Amanda

    Min lilla är 5 månader och det längsta jag lämnat lillen är i 30 min med pappan när jag handlade mat 😮

    Skulle gärna ha lite tid själv, men med amning och nojjiga jag och en pappa som är liite för lat känns det långt bort!

  12. Sanna

    Våran dotter sov över hos farmor&farfar en natt när hon var 7 månader. Nu är hon 10 månader gammal men jag skulle aldrig kunna lämna henne mer än en natt! Skulle dö av saknad… Och oro!

    Det är tur att alla får bestämma själva hur mycket man ska vara ifrån sina små! 🙂

  13. Ulrika

    Vi lämnade bort honom till hans farmor och farfar en natt när han var 6 månader då vi skulle gå på barnfritt bröllop. När han var 7 månader åkte jag iväg 4 nätter på way out west och lämnade sonen med sin far och mina föräldrar på landet. Det var underbart att vara ”bara jag” och hänga med kompisar, dricka öl, lyssna på musik och ta sovmorgon. Enda besvikelsen var att sonen knappt noterade att jag kom tillbaka… Tror han hade fullt upp och aldrig märkte min bortavaro.

    Nu är han 10 månader och det skulle faktiskt kännas värre att åka bort så länge nu? Nu har jag börjat jobba och det råder ingen tvekan om att han verkligen uppskattar när jag kommer hem på kvällarna. Antar att det där kommer gå i perioder, och att värsta perioden säkert är när de förstår att man är borta men inte kan förstå att man kommer tillbaka.

    Njut av din barnfria helg!

  14. Elin

    Min snart 3-åring lämnade jag för första gången när jag var på BB och födde hennes lillasyster och det var 2 dagar innan hon fyllde 2 år. Hade inget behov av det tidigare. Nu sover hon någon gång i månaden hos farmor och farfar och hon älskar det! Dom hämtar även på dagis några gånger i veckan och gör roliga aktiviteter. Om 3 veckor åker jag och mannen på weekend to-sön och det blir första gången jag lämnar min 10 månaders. Känner att jag måste få ladda batterierna nu men känner ändå lite panik över att lämna min minsta tjej men hon kommer ha det bra med sin storasyster, morfar och mormor. Men ändå, detta dåliga samvete…suck.

  15. Karin

    Jag har inte på riktigt sovit borta från min dotter än, men jag har sovit i ett annat rum hela nätter vid några tillfällen. Då har min man eller min svärmor (världens bästa!) tagit hand om dottern. Eftersom vi flaskmatat från start kan min man ta dottern precis lika bra som jag, och i nödläge också svärmor eller min mamma. Dottern är två månader.

  16. Modevärlden

    Jag åkte iväg första gången när min dotter var 7 månader i två nätter men jag helammade fortfarande och mina bröst höll på att sprängas. Jag handpumpade men den tömmer inte alls brösten på samma sätt som ett barn så jag hade inte gjort om det =(

    Jag hade blivit jätte glad om ni vill kika in på http://www.modevarlden.se. En värld full av mode och inredning och min lilla ettåring Alexia.

    Kram Johanna

    1. Karin

      Vet ej om du läser detta men hur funkade det på natten när du var iväg. Hur funkade amningen när du kom hem?

  17. johannaty.se

    Jag tycker du är modig. Jag vet inte varför jag är så mesig med det där med att lämna bort. Tror inte jag gjorde det med stora barnet förrän hon var 1,5 år. Men jag vet att egentid ger mycket energi och man är mkt gladare mamma när man kommer hem. 🙂 kramar

  18. Veronica

    Finns så mycket krav och måsten på föräldrar generellt så jag tycker inte att du ska lägga någon vikt i det. Tror att ditt barn mår bättre av en utvilad och glad mamma än en som känner att hon måste vara hemma en viss tid.

    Även om du är mamma måste du få tid att vara dig själv, det mår även ditt barn bäst av.

    Dessutom verkar ni vara världens finaste lilla familj så din man fixar det utmärkt! Så gör det du känner för, finns alltid de som inte håller med.

  19. Annica

    Första gången var ofrivilligt (blev väldigt sjuk) vid 8 månader och det var inte ens min man som tog hand om vår son eftersom han inte var hemma. Kändes jättejobbigt eftersom jag inte kunnat välja det och önskade att första gången varit på mina villkor och helst med pappan. Andra gången var han 14månader och vi lämnade honom med mina föräldrar i två nätter.

    Första året med bebis tyckte jag var lätt, det är nu jag har behov att komma iväg och ladda batterierna 😉 det där hänger ju oerhört mycket på både hur man själv är som person och hur bebisen är! Känner man att man behöver en paus så ska man ta det! Det blir man enbart en bättre förälder av. Dessutom kan jag inte se något negativt med att se till att barn får tid med andra vuxna, som är viktiga i deras liv, utan att man som mamma alltid hängde där och vet bäst 😉

  20. sofia

    Har inte haft behovet att sova borta från mina barn, så först vid 2 år vid nästa förlossning har jag varit borta första natten, Är Alice lika nöjd med Stefan på natten är det väl helt ok att åka och precis lika självklart ska du kunna ändra dig om det känns för tidigt.

  21. Helena

    Min dotter är 1 år och 4 mån och jag har aldrig sovit borta från henne. Vill inte och känner inte behovet. Hade jag känt behovet hade jag åkt direkt. Pappan har lika bra koll dom jag. Vi har haft barnvakt massa gånger och började med det vid ca 9 mån för det var då jag slutade amma.. Innan dess gick det inte för hon vägar flaska och åt inte så bra med mat förrän vi slutade amma. Men jag tycker att det är väldigt skönt att ha barnvakt en kväll då och då! Hoppas du får det trevligt i Örebro!

  22. Jill

    Fan va GRYM du är! Det är otroligt modigt och bra gjort av dig!

    Att åka bort och få vara sig själv för en stund är superbra för att kunna ladda batterierna. Jag låter min man ta hand om lilla B 4,5 månader om kvällar och helger då jag behöver göra annat men jag har inte sovit borta än. Om någon månad när jag slutat amma tänker jag susa ner till Varberg och checka in på SPA och baaaaara götta mig. Jag vet att min lilla familj klarar sig perfekt utan mig. Ta nu och riktigt njut av din egentid, den har du sannerligen gjort dig förtjänt av. Stor kram

  23. Camilla

    Jag tror att det hade varit bra för mig att lämna molly en natt åt hennes pappa. Jag vaknar 100 tals gånger varje natt för att kolla om hon andas. Det har aldrig hänt ngt, hon sover nästan 12 timmar varje natt utan att vakna och har inte ens varit dålig i magen sen hon föddes. Min förnuftiga sida säger, skärp dig Camilla, hon kommer inte sluta andas, medan min katastrof sida tänker kollar jag inte så kommer hon sluta andas. Detta gör också att jag har svårt stt lita på andra när jag inte är i närheten. Jag kan ringa hem flera gånger och tvinga R att gå och kolla om hon andas. Så därför tänker jag att jag borde lämna henne en natt bara för att se att hon faktiskt överlevde utan att jag är där och ruskar om den lilla stackaren en gång i kvarten varje natt. Psyket nästa haha.

  24. Karin

    Jag ska också åka bort i helgen och sova en natt utan min bebis ( 5 månader). Det känns lite konstigt men jag vet ju att han kommer ha det bra med sin pappa! Jag ska också åka och hälsa på kompisar. Jag vet att vissa tycker att det är galet när mammor är borta en natt, men det är ingen som reagerar när pappan är borta.. Mycket konstigt och jag känner absolut inte att det kommer ”skada” mitt barn som många tror.. 🙂 Så njut och passa på att släppa lite ansvar! Det ska jag göra (med mycket bilder skickade till mig på plutten hoppas jag haha)