Något som jag både läser och hör flera gånger i veckan är ”Stanna upp och njut, det första året går så himla fort med en liten bebis”. Jag håller faktiskt med, även om jag tycker att tiden alltid har gått väldigt fort. Det blir bara mer påtagligt när man har ett litet barn som växer, då SER man verkligen tiden på ett helt annat sätt.
Tycker du som är förälder att tiden går fortare nu? Kan du också drabbas av känslan ”Men gud, nu MÅSTE jag NJUTA!”. Det är lite som sommaren, alla MÅSTE träffa en miljon vänner och grilla och resa, annars njuter man inte tillräckligt mycket. De dagar jag bara sitter hemma (dvs tvättar, städar, rensar kläder, skumpar umbi, matar umbi, byter blöjor och torkar kräks) är de dagar som känns absolut längst. Men jag har roligare när jag får kombinera allt det där (förutom att tvätta och städa) med några andra mammor, gärna ute på stan eller hemma hos någon.
Hur ser era mammalediga dagar ut? Vad gör ni en helt vanlig dag? Sitter ni hemma en hel dag som jag gör ibland? Eller är det viktigt för er att komma ut och göra nåt/träffa någon alla dagar i veckan? Och ni som tycker att tiden går långsamt, hur får ni den att gå?
Jag är glad över att jag har vänner som har fått barn ungefär samtidigt som jag. Jag är rädd att det hade blivit ganska ensamt annars. Knivlisa och Josefin och jag har hängt en del på några event. Och även om Annika (en av mina bästa vänner) jobbar en del och har en son som snart är ett år så umgås vi också mycket. Vi ska ses på torsdag morgon igen, då ska vi iväg på en frukost på Star studio. Dit kommer även Hannah som fick sin son Knut i våras.
/Angelica
Det där ”du måste passa på att njuuuta” kan kännas så himla provocerande tycker jag! Ibland är ju bebisen konstant ledsen pga utvecklingsfas, och första veckorna när hon bara skrek och skrek och det enda sim funkade var bärsele, hela kroppen värkte och jag var ständigt på gränsen till att bryta ihop och undrade vad vi gett oss in på. Även om jag älskat henne nåt oerhört från start, och varit så otroligt tacksam för att miraklet hände, att vi fick barn, så blev jag verkligen irriterad över att man ”måste” njuta, när allt jag kunde fokusera på var att BVC-sköterskan sagt att det blir lättare runt 6-8 veckor när de blir mer sociala. Åh vad jag längtade efter det! Samma med senaste utvecklingsfasen, visst älskar jag min bebis, men då var det svårt att njuta. Jag ville bara att den nedrans fasen skulle ta slut någon gång så jag slapp känna mig konstant utmattad och gråtfärdig. Det är liksom lätt att njuta av tiden med bebis när bebis också verkar njuta av livet tycker jag.
Precis så kände jag också i början! Precis alla uppmanar en att ”njuta”, varpå jag undrade vad det var för fel på mig som mest kände för att bryta ihop hela tiden. Det du skrivit här sammanfattar den första perioden med bebis väldigt bra, tycker jag! 🙂
Jag kan nästan bli stressad av att dagarna går så fort när man planerat in något? Då lägger man bebis när man kommer hem och sedan saknar jag honom hela kvällen och känner att vi ”förlorat” en dag tillsammans. Kan ha att göra med att jag är ensam bland vännerna med att ha fått barn så allt umgänge känns lite ansträngt. Folk förstår inte att man måste prata med och interagera med min son också (utöver allt bärande, skumpande, matande) och scenariot blir antingen att de blir obekväma eller att jag anpassar mig efter dem och sedan har ont i magen för jag känner mig dum mot min son. Han är ju också en person och blir lätt orolig om han inte blir inkluderad. Ta mig till city gör jag bara inte, det är för jobbigt/stökigt/stressigt nu känner jag, och då bor jag ändå i Sjöstan. Känner som någon annan skrev att ett hus på landet med ett lyxigt gästrum till de som vill hälsa på känns lagom för mig.
Våra veckor fyller jag ändå med öppna förskolan, promenader/lekplats, fika-besök, familjesammankomster och shoppingluncher varannan dag för att han ska få träffa och skapa relationer till någon annan än mig. För min egen del är favoritdagarna (utöver äventyr med pappan när han är ledig) de dagar då vi äter frukost i lugn och ro, bebis leker i sitt rum/är med mig medans jag tvättar/diskar/plockar/bäddar, bebis sover och jag vilar och läser, vi äter lunch och sedan går ut och tar en promenad, får fika-besök, har sång och dans-stund, tar ett bad och sedan sover.
Jag önskar så innerligt att jag hade större lust att få egentid ifrån hemmet och med vänner, eller blev uttråkad och längtade efter liv och rörelse.
4mån bäbis. Vill inte göra för mkt då jag känner att fokus hamnar bort från mitt barn då..svårt att beskriva men om jag är ute o ränner så blir jag stressad (Sthlms-bo) o då får liksom bara hon hänga med i allt stress o stök.
Så- en vanlig vecka går jag o tränar med ungen 1dag/v, BVC-grupp 1 dag/v, resterande kommer nån hem till oss o fikar alt. åker vi hem till föräldrarna. Jag promenerar med vagn, håller rutiner o busar o gosar resten av tiden. Sen kommer pappa hem o då tar jag ett bad, läser bloggar, pratar i telefon med vänner osv.
Sen jag fick barn drömmer jag om ett hus på landet där vi åkte in till stan 1-2 ggr per vecka, annars bara vi. Pallar inte med allt ytligt och hejhej och hostande knuffisar på tuben längre 😀 Vill bara rå om mig själv o min lilla familj. Iaf just nu.
Kul att läsa om er andra! <3
Min son är snart tre månader och vi försöker komma ut 4-5 km varje dag, dock tycker jag att det är ganska ensamt att gå själv… Försöker hålla kontakt med kollegor för att få lite socialt umgänge.
Ni som har barn med kolik, har ni testat akupunktur? Har hört att det funkar…
@Angelica och ni andra – tränar ni? Vad i så fall? Tänker ni på vikten? Har ni kommit tillbaka till er ursprungs vikt?
Jag promenerar raskt en timme eller mer de dagar jag orkar (ca 5 dagar/vecka) och försöker styrketräna minst en gång i veckan. Min bäckenbotten är inte återställd så den träning jag skulle vilja göra, löpning och tyngre styrketräning etc, får jag inte göra än. Jag försöker gå ner i vikt sedan två veckor. Har gått ner 2 kg hittills och vill gå ner minst 6 till. Jag ammar inte så jag får inget ”gratis”. Bebisen är 8 veckor.
Vår dotter är bara två månader än så länge så vi tar det försiktigt med aktiviteter eftersom hon inte orkar så mycket. Jag har som mål att komma utomhus i dagsljus varje dag och helst gå en promenad om en timme eller mer. Jag blir piggare om jag kommer ut och går eller träffar vänner.
än så länge sitter vi mest hemma, förutom en sväng till butiken ibland. Skulle gärna vilja träffa andra mammor och kompisar som har bebisar men med en tjej som skriker nästan hela sin vakna tid känns det ganska meningslöst att försöka tröffa andra människor just nu
Förstår precis hur du känner, min lilla tjej hade kolik i fyra månader (hon blir fem i morgon). Kan bara trösta dig med att de blir bättre! Kramar
Det blir enklare! Snart kommer din bäbis upptäcka saker omkring, ligga o pilla på ngt i vagnen, sitta i ditt knä. Inte enkelr, men ack så mkt enklare!!
Håll ut! <3
Hade likadant, min tjej visade sig ha silent reflux…fick nexium och är en helt annan tjej nu. Ni med ledsna små, kolla så inte symptomen stämmer med silent reflux. Jag önskar någon tipsat mig. Styrkekram