Varje månad får jag ett mail från Babygruppen där det står lite om den månaden Alice är i. Jag tycker att det är roligt att läsa om utvecklingen hos små bebisar, men jobbigt att läsa tipsen om amning. Jag har slutat amma helt nu och det känns bra. Eller, det kändes bra tills jag fick det här mailet. ”Den senaste forskningen visar att om barnet får små mängder gluten medan det fortfarande ammas minskar risken för att barnet ska bli glutenintolerant”. Här står det ju även hur man ska göra om man som jag ger sitt barn ersättning. Men det avslutas liksom med ”Det kan också minska för glutenintolerans, även om långsam introduktion i samband med amning minskar risken mer.” Så amning är alltså bättre.
När jag precis fått mailet ringde jag till mamma och frågade hur länge hon ammade mig och min tvillingsyster. Och hon sa att vi ammades i en och en halv månad, kanske två. Alice har fått äta bröstmjölk i lite mer än tre månader, men det fungerade ju faktiskt inte för oss. Och det finns så många mammor som det inte fungerar för. Och jag borde egentligen inte bli ledsen eller orolig över att läsa såna här mail, för huvudsaken är ju att Alice får i sig mat. Och ersättning fungerar ju kanon!
Varför blir jag då ledsen? Varför är ämnet amning så känsligt? Kommer Alice bli glutenintolerant nu? Drabbas av massa allergier? Bli sjuk oftare? Jag vet inte. Det kan man ju faktiskt inte veta, men jag hoppas inte det. Jag ammades ju som sagt kort tid och är inte allergisk mot något.
Men är det så att hela amningsgrejen är så känslig för många för att det är biologiskt? Vi SKA mata våra barn? Vi är ju gjorda för det. Jag hade ingen aning om just amning skulle skapa såna känslostormar hos människor innan jag fick barn. Jag hade läst om mammor som skrev att amningen inte fungerade och att de gav ersättning och var ledsna över det. Men jag visste inte hur det själv skulle kännas att inte kunna ge sitt barn mat från sina egna bröst.
Hur känner ni andra som flaskmatar istället för amning? Blir ni ledsna ibland över att det inte fungerade? Eller valde ni själva att inte amma? Får ni ofta frågan om varför ni inte ammar? Jag tänkte skriva ett inlägg senare om hur det var när Alice ammade sista gången och om de positiva grejerna med ersättning.
/Angelica
Vår bebis är 1 månad och vi har kompletterat med ersättning sen han var 1 vecka pga dålig viktuppgång. Nu ammar jag först och ger sen flaskan. Amningen har strulat lite då han blir frustrerad för att det går långsammare än flaskan, men är i kontakt med amningscentrum och jobbar på det. Vi får se hur det går, men behöver jag ge upp amningen kommer jag inte gråta blod direkt. Jag tror det råder amningshysteri. Klart det är bra om det funkar, det är väl smidigast för samtliga, men det är så jäkla dumt att så många mammor ska få dåligt samvete för att det inte fungerar! Det är ju massor med barn som får ersättning idag och jag undrar om de verkligen är mer allergiska och intoleranta än barn som helammas, egentligen? Jag tänkte också som du förut, att vi är ju gjorda för att mata våra barn så då borde det ju verkligen fungera. Ersättning har ju inte funnits i alla tider. MEN. Å andra sidan. Förr i tiden dog ju barn som flugor… av sjukdomar, och säkert undernäring. Så, kanske har amning inte fungerat i alla tider ändå?
Nu har jag inte läst alla kommentarer så kanske får samma svar igen;)
Jag har läst nånstans (minns inte vart) plus fått info från BVC att Finland o Sverige är de två länder i världen som har högst glutenintoleranta människor. Detta tror man beror på att vi har en förkärlek till välling. Inger fel på välling men de verkar vara så att vi övermatar oss själva o våra barn med detta o att de är de som är orsaken! Så amning el ej spelar nog mindre roll! Är man orolig så kan man ju minska ner mängder gluten för de små o introducera sakta sakta:)
Jag helammar min 2 mån gamla dotter och sitter med henne vid bröstet i stora sett hela kvällarna. Har varit så frestad att ge ersättning på kvällarna, har läst din blogg och känt mig lite avundjuk för livet verkar onekligen enklare för icke ammande kvinnor. Har stått ut just för att alla hyllar amningen och dess hälsofördelar och bla bla bla. Nu har det dock blivit bättre, antar att vi har kommit i fas. Amning är mer jobb än vad jag någonsin kunde föreställa mig. Om ni känner er ifrågasatta för att ni inte ammar kan jag tänka mig att det till viss del består av viss bitterhet från oss ammande… kanske är den tanken tröstande?
Kan bara hålla med! Jag helammar också min 2 månaders kille men är bra lockad att börja med ersättning istället. Amningen går jättebra men som du säger, jag hade ingen aning om hur mycket jobb och hur låst man blir när man ammar.
Jag har inga problem med att gå över till ersättning och bryr mig faktiskt inte det minsta om alla dessa ”självutnämnda experter” som tjatar om denna amning! Amning är bra men inte allt! Det finns alternativ och alla mammor vill sitt barn det bästa oavsett vad man väljer och mata de med.
Jag väntar på lillemans mage ska bli stabil (han har mycket knip) sen kommer jag sluta amma och ge ersättning.
Ammade inte alls min dotter och ammade min 4-månaders son till han var 2 månader. Min dotter (snart 3) är nästan aldrig sjuk och inte allergisk mot något.
Vår dotter blev förkyld när hon var två veckor gammal och klarade inte av att ammas, i samråd med BVC valde vi då att sluta amma för det gjorde ingen glad! Alla har olika anledningar till att sluta amma eller inte alls. Man gör så gott man kan, viktigast är att de små liven mår bra och känner sig trygga! Tro på det du gör! Ni är så fina!
Läste ditt inlägg och känner igen mig. Men har 2 barn och dottern på idag 5 år ammade jag tills hon var ca 8 månader. Medans lillebror som idag är 2 år gav jag upp när han var ca 3 månader. Han skrek nästan hela tiden, gick inte upp i vikt riktigt tyckte vi här hemma. När jag pumpa ur en dag så fanns det inget. Då tog vi till flaska och han blev en glad bebis. Ingen av våra barn har varit mycket sjuka. Vi snittar nog max en vab omgång/termin på båda. Så tror inte riktigt på det där med mer sjuka om man inte ammar mm. Alla är vi olika och har olika saker med oss. Är du ärftligt känsligt mot saker och ting kanske det hjälper att du blir ammad länge. Men är du det inte tror jag det inte har någon större betydelse. Har än idag dåligt samvete för att jag inte kämpade mer de första veckorna i lillebrors liv med maten, för tanken finns där, då hade det nog fungerat.
Vi alla gör vårt bästa ur vår situation.
Hej! Jag brukar sällan kommentera de bloggar jag läser, men nu kände jag att det var dags. För jag blir faktiskt lite (men bara lite) upprörd när jag läser sånt här. Jag har själv inga barn än, så har lite svårt att sätta mig in i de känslor du känner med amningen som mamma. Däremot är jag adopterad och min biologiska mamma har aldrig hållt mig i sina armar och jag har därmed aldrig druckit en droppe bröstmjölk. Fullt frisk, inga allergier och har lika starka band till mina adoptivföräldrar som mina syskon har (som är deras biologiska barn som dessutom blivit ammade). Annars vill jag bara säg tack för en mysig blogg! Har följt er sen bröllopsplanerna och det är nu superkul att följa er familj! 🙂
Hej hej!
Min tös är nu 2,5 år och hon ammades bara i åtta dagar på grund av att jag fick en så galen bröstinfektion så vi fick ligga på sjukhus i tio dagar. Och hon har hittils inte en enda allergi eller gluten intolerans eller är mer sjuk än de andra barnen på förskolan.. Så det är nog svårt att säga vad som påverkar det ena eller det andra, det viktigaste är nog att du ger kärlek till din lilla knodd 🙂 🙂 Kram till er!!!
Vår son är några dagar yngre än er prinsessa, och era inlägg har varit ett stöd under dessa månader! Så stort tack för att ni delar med er! Jag ammar men har tyckt det varit jobbigt hela tiden psykiskt – men allt fungerar rent fysiskt. Började ge lite ersättning för en månad sedan ungefär och mådde då mycket bättre själv – då märkte vi att lilleman är komjölksallergisk. Blev ifrågasatt varför jag ville ge ersättning fast amningen fungerar, är svårt att förklara att man själv mår dåligt. Nu testar vi mjölfri ersättning, men fick självklart rådet att amma så mycket som möjligt för att undvika andra allergier. Med all påtryckning att man ska amma så är det lätt att känna sig dålig när man inte kan/vill amma, men innerst inne så vet vi föräldrar vad som är bäst för vår egen familj och det är det vi ska följa! Jag kommer delamma några veckor, för att sedan sluta helt.
Tack igen för bra inlägg från er båda!
Hej, hur gör ni med ersättningen? Kör ni på färdigblandat eller pulver? Verkar så krångligt att först koka vatten, sedan blanda med kallt eller låta det bli svalare? Hur vet man att det inte är för varmt 🙁 MVH gravid tjej
Åhh va skönt att läsa! Jag hade också en sån ångest efter att min dotter tackade nej till bröstet. Tänkte att om hon blir sjuk eller dylikt så kommer det att vara mitt fel. Va i lekplatsen en dag med min syster och hennes barn så kom det fram en mamma och tuttade på Novalie i vagnen. Det första hon frågade va hur gammal hon va och sen kom fråga nummer två, ”ammar du?”. Jag blev helt paff! Jag förstår inte varför man frågar en främling det?! Ersättningen funkar ju så himla bra så jag har lärt mig att inse att detta är det bästa för mig och Novalie och har slutat ha ångest över det. Amning eller inte så är ju DU den absolut bästa mamman för Alice 🙂
Hej!
Har precis fått min(vår) älskade lilla dotter och tycker att folk under hela graviditeten varit mest intresserade av hur ja ska göra med amningen..
Fick veta av min mamma (min graviditet har varit väldigt lik hennes när hon väntade mig) att hon bara ammade mig i 6 v för att de inte funkade. Jag är idag 29 och har inga allergier.
Min sambo däremot, han helammades i nästan 2 år, är allergisk mot allt från gräs till laktos.
Så oavsett hur vi gör kan man inte garantera något. Men så länge mamma mår bra så tror ja barnet mår bra, även om hen matas med tutte eller flaska.
Tack för att du å Stefan delar med er av ert liv!
Vår tjej är snart 3 månader och jag kör både amning och ersättning.
Har gjort den sen dottern var en månad.
Jag tycker det känns jobbigt att det ska va sån hets kring amning. För alla funkar det helt enkelt inte.
Min mamma amma oss barn Max 1 månad (vi är 4 barn) och ingen av oss är känsliga mot gluten 😉
Man ska göra det som känns bäst! Glad mamma ger glada barn!
Tusen tack för en bra blogg!
Hej!
Jag har aldrig kommenterat någon blogg i hela mitt liv, men någon gång måste väl bli den första! Gillar verkligen er blogg och min lilla dotter Ester är född på SAMMA dag som Alice 🙂 Känner igen allt ni skriver om vad Alice gör och hur hon utvecklas! (Just nu det där micklandet med händerna!) Men nu till amningsfrågan. Jag helammar lilla E och har gjort det sen hon föddes (har fungerat bra minus några dippar) men jag blir också ledsen när jag läser hetsen kring amning. Om inte mamman aktivt väljer bort att amma sitt barn, så gör såklart alla så gott de kan! Och fungerar inte amningen som man tänkt sig så tycker jag det är tråkigt att nyblivna mammor skall få dåligt samvete från diverse håll. (Fick också poängterat ett antal ggr hur viktigt det är att amma)
Det är tillräckligt mycket att tänka på som nyblivna föräldrar och det är självklart att barnet skall få mat oavsett om det är bröstmjölk eller ersättning! Bara barnet mår bra 🙂
Jaja, det var lite tankar från mig! Jag hejar på er!
Hälsningar
Mia
Åhh vad glad jag blir att du kommenterar! Jag är också dålig på att kommentera i de bloggar jag läser. Vad roligt att du också har en dotter som är exakt lika gammal som Alice. 🙂 Massa kramar till dig! /Angelica
Min mamma ammade mig tills jag var ca ett år och jag är glutenintolerant.
Att ge sina barn mat är de vi är gjorda för. De gör vi oavsett om vi ger ersättning eller ammar. 🙂 var stolt över att ni får de att fungera bra på ert sätt!
Hej A!
Ja du, känns som hela saken är så konstig. Har helammat J i 4,5 månader och känner nu att det inte funkar riktigt längre. Känner att 4,5 månader ändå är riktigt bra.. Aja, har skrivit på min blogg mer om det.
Hur som helst vill jag säga till dig att inte vara ledsen, även om du blir det oavsett vad jag skriver.
Tycker iaf att du är så grym som kämpade sålänge som du gjorde och att du och Stefan är grymma som fortsätter blogga trots en del tråkiga kommentarer! Hejja!
Vi mammor behöver människor som lyfter oss, inte tvärtom. Det är svårt nog ändå att vara mamma 🙂
Angelica!
Jag ligger här med min tvåveckors Frank på bröstet och läser det du skriver. Frank har inte fått bröstet en enda gång. Det är det bästa beslutet jag tagit!!
Jag är ingen matstation per automatik och heller ingen levande napp. Min man har fått en helt annan relation med vårt frö än vad han hade fått om jag ammat dagarna ut. Frankie har både sin mamma och pappa nära sig och det är så bra att kunna dela på ansvaret med mat för oss alla tre.
Jag blir en bättre mamma och pappa får vara just pappa på ett annat sätt just nu i början. Vår bebis får mat, blir mätt och nöjd, kissar och bajsar och får massvis med hud mot hud mys.
Det enda jag tycker är jobbigt är när magproblemen dyker upp men annars är det som sagt det allra bästa beslutet jah tagit för oss alla.
Att vara en bra förälder står Och faller inte med hur du ger den mat. Bra föräldraskap hänger ihop med så mycket annat. 🙂
Jag hoppas att vi alla som skriver nu att vi valde redan innan att inte amma kan hjälpa dig att få ro i ditt beslut att sluta kämpa med amningen. Du är den bästa mamman för Alice 🙂
Finns undersökningar som visar att risken för glutenintolerans ökar om man introducerar gluten före ett års ålder:
http://www.kostdoktorn.se/nya-sakra-studier-raden-om-gluten-till-smabarn-behover-andras
Ja herregud. Att använda sig av kostdoktorns råd och selektiva studier är verkligen vettigt. Särskilt till små barn. Om man vill leka med sin egen diet så får man absolut göra det. Men inte när det gäller sina barn, det är inte ok.
Och Angelica.. Tror många som slutar amma och byter ut till ersättning känner mer eller mindre som du gör. Men det tyder än en gång bara på vilken bra förälder du är eftersom du reflekterar över de val du gör. I slutändan måste man göra det som fungerar bäst för bebisen OCH föräldrarna, och ni ger mat till Alice. Det ät huvudsaken, vare sig det kommer från dina bröst eller från ersättning. Du kommer stöta på massor av åsikter, både från folk och i skriven form som du nu har gjort. När allt kommer omkring är inget bevisat angående vare sig det ena eller det andra och då kan man bara göra sitt bästa.
Dessutom tycker jag det låter fruktansvärt att skuldbelägga de mammor som verkligen inte kan amma genom att, som texten du läste, påstå att barnet har större risk att få intoleranser osv. Om det inte går, vad ska mamman liksom göra åt saken? Gå omkring och må dålig över alla kanalen som existerar?
Nej. Tycker den typen av texter ska skippa den ”informationen” och det kan ges vis BVC eller dylikt på ett lämpligare sätt så att föräldrar ksn fatta informerade beslut utan skuldbeläggning!
Jag undrar om det där inte är biologiskt på nåt vis. Innan jag fick barn tänkte jag att jag skulle amma om det funkade och annars fick det bli ersättning. Helt oladdat. Man gör väl det som funkar tänkte jag. Sen kom min dotter och jag hade jätteproblem med amningen de första tre månaderna och var tvungen att kompletter med ersättning och tyckte det var jättejobbigt. Men jag vägrade ge upp amningen trots att det var så jobbigt och tog enormt mycket kraft och energi och många många tårar. Trodde aldrig innan jag skulle agera så. Och det var inte nån amningshets runt omrking mig. Tvärtom, bvc och amningsmottagning och läkare tyckte jag skulle sluta amma för att det blev för jobbigt. Nu blev det bra till slut och amningen kom igång efter tre månader och jag helammade till hon var ca 7,5 månader och nu när hon ä 12 månader ska vi precis sluta. Men jag har ingen aning om varför jag blev så ”amningsfanatisk” för jag var det som sagt inte innan och är det inte nu. Tror det är hormonerna på nåt vis som ”spökar” till det.
Tror jag kommenterat en liknande kommentar tidigare men skriver igen. Min dotter är två veckor yngre än Alice och jag ammade, eller hon fick i sig bröstmjölk, tills hon var 1,5 månad. Freja ville inte ta bröstet, hon fick inget bra tag och inte heller med amningsnapp gick det särskilt bra. Vi tränade och kämpade, men det blev inte bättre. Under tiden pumpade jag ur och gav bröstmjölk på flaska. I sex veckor höll vi på, men det var så sjukt jobbigt att pumpa i tid och otid dygnet runt så till slut blev det ersättning på heltid. Det fungerar väldigt bra och vår dotter mår hur bra som helst, men jag hade gärna vela amma, hade verkligen sett fram emot det. Jag tycker också det är lite jobbigt med alla skriverier om amning vs ersättning där amningen alltid ”vinner”. Men jag tror det är väldigt individuellt det här med allergier och sjukdomar… och i slutändan har det ingen större betydelse hur du fick i dig mat som spädbarn. Min sambos systrar är båda glutenallergiker, då tror jag nästan det kan ha större betydelse, att det finns lite i generna. Sen trot jag mycket på att leka ute och få utforska och skita ned sig… ”Lite skit rensar magen” 😉 Du är Alice bästa mamma, oavsett hur hon får sin mat, kom ihåg det! Ersättning är bra, sådeså 🙂
Känner igen mig i vad du skriver i dumpningen. Det är oerhört osmidigt och det gör fruktansvärt ont efter ett tag, enligt min erfarenhet.
Sen måste jag bara påpeka, som glutenintolerant själv, att det inte finns något som heter glutenallergi. Det finns glutenintolerans och veteallergi, två helt olika saker. Veteallergi kan försvinna, som med alla andra allergier medan glutenintolerans är en autoimmun sjukdom som aldrig försvinner.
bara så du vet 🙂
Tror det är viktigt att som förälder komma ihåg att alla upplever en egen unik situation med ett eget unikt barn. Det som går det går – man gör det bästa av vad man har helt enkelt 🙂
Först av allt vill jag säga att jag älskar er blogg, så kul att läsa från bådas perspektiv.
Sen kan jag berätta att jag ammades i 1 år när jag var liten och lider idag av glutenintolerans. Visst att amning kanske ger en mindre risk för intoleranser över lag men oavsett hur länge/kort tid du ammar så kan allting hända, det finns i generna från att de föds om det skulle vara så att hon blir glutenintolerant senare i livet. Man kan alltid, om man är orolig och vill utesluta det, göra ett gentest för att se om hon nu skulle bära på genen för glutenintolerans, prata med ditt BVC!
Sen gällande amningen, vi valde ganska snabbt från start att ge flaska mer bröstmjölk utblandat med ersättning om bröstmjölken inte riktigt räckte till (jag pumpade ett tag).
Anledningen till detta var att lilleman inte ville ta bröstet alls och tillslut när han inte fick någon mat även om han var superhungrig blev det bara frustrerande för både honom och mig. Visst kan jag känna att det var tråkigt att det inte fungerade med amningen men jag är glad så länge min som är mätt och belåten. Som alla säger, glad mamma=glad bebis, stämmer. Även glad bebis=glad mamma!
Ta hand om er och oavsett amning eller flaska så är du den bästa mamman för er dotter ♥
Hej Angelica,
Dåligt samvete låter väldigt onödigt när man gör så gott man kan!
Och ang just glutenintolerans och amning, så finns det nya studier som faktiskt visar på det motsatta (British journal of medicine, oktober 2014); se länk för sammanfattning. Utdrag; ”Forskerne fant heller ikke bevis for at amming, varigheten av amming eller introduksjonen av gluten under ammeperioden påvirket senere utvikling av sykdommen.”
http://nhi.no/forside/fra-vitenskapen/coliaki-beskytte-mot-45327.html
Exakt det har jag också läst! Att det är tvärtom, man ska vänta med att introducera gluten.
Hade ganska precis samma upplevelse som du med min dotter som nu snart är två månader. Härdade ut och delammamde tills hon var lite mer än tre månader, men hon var så mkt lyckligare och nöjdare med flaskan! Både jag och min sambo blev också lyckligare när hon fick flaska, i vårt fall var det nöjd bebis=nöjda föräldrar:) Men när det gällde glutenintroduktionen förstod jag det bara så att det handlar om att sakta introducera samtidigt som de äter flaska/ammas. Dvs ge dem pyttelite att smaka på medans deras absoluta huvudnäring består av mjölk. Typ lite vitt bröd eller lite smörgåsrån. Vår dotter mår hur bra som helst och har inte varit vare sig sjuklig eller visat upp ngn form av allergi trots att hon mestadels ätit flaska!! Jag brukade tänka att det skulle varit väldigt själviskt av mig att amma bara för att känna mig ”bra” då bebisen helt uppenbart mådde bättre då hon åt flaska! Lycka till!!
Snart två år, skulle det ju stå..
Hej Angelica! Först vill jag bara säg att jag älskar att läsa er blogg, ofta skrattar jag rakt ut när jag läser 🙂 Man blir så glad. Nu angående amningen, känn dig inte ledsen över det. Jag och mina syskon har aldrig blivit ammade och ingen av oss har någon form av allergi. Vi är uppväxta på bondgård med mycket djur. Därför tror jag att det viktigaste är att Alice istället får undersöka världen och utsättas för lite ”skitigheter” 😀
Jag gjorde valet att inte amma före min min dotter föddes! Jag ville helt enkelt inte och kände att jag inte ville vara ensam ansvarig för att ge henne mat,( stress inför att det inte ska fungera, att hon inte blir mätt och får tillräcklig, du förstår säkert vad jag menar), utan ville att jag och min man kunde dela på ansvaret! Ett beslut jag inte ångrsr för en sekund, det har fungerat kanonbra! Men det klart man har fått många frågor om varför, mest från äldre faktiskt! Men det valet har ingen med att göra, man gör det som är bäst för sej och sin egen familj. Och min man tycker det har varit helt fanatiskt att han kunnat vara deltagit från start! Sen är klart man blir lite orolig när man läser sånt som du la upp, men samtidigt behöver det inte bero på amningen om barnet blir glutenintolerant eller inte! men absolut har jag tänkt tankar att det kanske är mitt fel om nu min dotter skulle få det!