Angelica Lagergren

Snart är vi en familj!

fba16d502afb7369198f56c2b4d5c27c

God morgon! Det är inte ofta jag är vaken kring sju nu när jag är sjukskriven, men nu är jag påklädd och har redan ätit frukost. Det kommer hit en hantverkare och vi ska skriva avtal. Äntligen kommer de sätta igång med vårt badrum på nedervåningen. Vi har haft det lite struligt med olika hantverkare som hoppat av i sista stund, men de som vi har kontakt med nu känns riktigt bra och seriösa.

Men nu en helt annan sak. På förlossningskursen pratade barnmorskan om att ha målbilder under förlossningen. Det kan vara en så enkel sak som att man ska få dricka ett glas rödvin igen, men det kan såklart även vara annat. Jag har tänkt en del på det och försöker se mig, Stefan och Alice framför mig som en familj. En liten familj på tre. Dels när hon är nyfödd, men även längre fram. Jag tänker mycket på när hon ska ha skolavslutningar, kanske gifta sig (sjuuukt långt fram, jag vet!), fredagskvällar med Sprallson hemma i soffan, semesterresor med henne till Frankrike. Gå på Skansen, åka karusell på Gröna Lund, åka båt med moster Jessica och hennes kille Ibbe… Ja ni märker ju, målbilderna är många. Men det kanske underlättar under de mest smärtsamma stunderna under förlossningen? Har ni målbilder? Eller ni som redan fått era barn, hade ni målbilder under förlossningen? Hjälpte det? Hade ni nåt mantra?

/Angelica

Bild från Pinterest.

 

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här!

Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Jennie

    Jag tänkte också mycket på det där med målbilder o försökte föreställa mig när bebisen skulle komma upp på bröstet, när sambon skulle få hålla i honom för första gången och när vi skulle komma hem…. Men det var så svårt att föreställa sig det tyckte jag, jag fick ingen sådan klar bild framför mig. Det kändes sjukt overkligt, hela vägen ända fram tills vår son kom ut. Hade jag inte varit med själv o tryckt ut honom så hade jag knappt trott på det 😛
    Jag klarade mig tack o lov på lustgas (<3) och en ryggtryckande sambo, mycket tack vare stor envishet och att jag hade förberett mig med massa info innan (kontrollfreak). När det började kännas för jävligt så tänkte jag mycket på förlossningsberättelser jag läst, förlossningsvideor jag sett och annan dylik info jag läst på nätet om hur de flesta kvinnor känner sig i de olika skedena i förlossningen. Hade läst tex att när man är 8-9 cm öppen så börjar de flesta säga att de vill ge upp o inte vara med mera, så när jag började tycka "nej nu räcker det" så fann jag styrka i att det inte var långt kvar. Så sist o slutligen så blev det så att jag tänkte mest tankar i stil med "det är inte långt kvar nu" och "även denna värk har ett slut".

  2. Elin

    Jag hade som målbild med båda bebisarna att se mig med bebisen på bröstet få in den berömda brickan med smörgås, cider, flaggan och bara få känna att nu är det klart, nu börjar livet på riktigt. Vet vänner som haft som målbild ögonblicket när man får upp bebisen på bröstet, men då är det ju inte klart än. Moderkakan ska krystas ut, man ska antagligen sys (för det behöver ju de allra flesta men det är verkligen inget man bryr sig om i stunden) osv. Med mitt andra barn (4 mån) så hade jag mantrat ”det här sista gången sen behöver jag aldrig gå igenom det här igen”. Och ja, det var en galet snabb förlossning helt utan bedövning så jag behövde en riktig pepp och i den smärtan fann jag lugn i att det var sista gången. Med första barnet tänkte jag mer på klassikern ”en värk närmare min bebis” för den förlossningen var lugn, lång (17 timmar) och helt annorlunda mot sist. Det viktiga är att behålla lugnet när smärtan är som värst och att ha målbilder och mantran att rabbla är verkligen att rekommendera. Lycka till!

  3. Matilda

    Igår var jag inne för ett vändningsförsök. Det var smärtsamt och svårt då han inte alls ville samarbeta samt hade en tendens att vilja åka tillbaka till säte. Efter flera försök sa läkaren ”Det här är sista försöket!”. Mitt fokus blev ”Jag åker inte här ifrån förens hon fått vänt på dig!” Så fram med den bästa profylaxandningen jag kunde förmå mig att gör, fokus fokus. Idag ligger jag här, med en ömmande mage och vansinnigt trött. Men han ligger rätt och det var mitt mål!