Sååå! Nu har jag vilat en stund och fått i mig lunch. Ultraljudet gick väldigt bra och fort och det var verkligen helt underbart att få se Alice igen. Hjärtat slog som det ska, hon har tillräckligt mycket fostervatten och hon är enligt barnmorskan ”Väldigt söt och en perfekt, normalstor bebis”. Hon väger 2015 gram och har fått i sig allt hon behöver trots att jag haft brist på järn och B12, det känns väldigt skönt.
Vi fick med oss några bilder (eller köpa, där vi går vid Odenplan kostar det 60 kr att få med sig bilder hem, det är ju lite olika från ställe till ställe har jag förstått) hem. Här är en närbild på hennes lilla näsa och mun. En riktig liten pussmun som jag lääängtar efter att få pussa på. Barnmorskan kunde se att Alice hade en rund och fin mage och att hon var kissnödig. Sen sa hon: ”Ser du vad det här är som fladdrar?”. Jag tänkte ”Åh nej.. en snopp!”, men sa inget. Då sa hon ”vad brukar man ha i nacken?… Hon har massa hår! Det är 1 cm långt och det riktigt fladdrar i fostervattnet”. Jag blev jätteglad! Det är så himla fint med bebisar som har massa hår när de föds tycker jag. Både jag och Stefan var rätt håriga som spädisar så det var ju inte helt oväntat kanske.
Nu ska jag sova en stund innan vi ska iväg på föräldrakurs. Jag är helt slut! Jag kanske var mer nervös inför ultraljudet än vad jag trodde. Man hoppas ju liksom alltid att allt ska se bra ut och det är så skönt när man får bekräftat att det lilla livet i magen mår bra och växer som hon ska.
/Angelica