Tack för alla kommentarer på gårdagens inlägg! Så kul att ni delar med er och så viktig och intressant information jag får ta del av! Och tack för pepp! Här kommer del två.
Detta inlägg börjar med något jag funderade länge på om jag skulle skriva eller ej, men jag landade i att det är en viktig del av mina känslor inför hela grejen att vänta ”pseudotvillingar” så jag berättar. Kanske inte överraskande men ändå privat – Maja, nummer två i barnskaran, var inte helt planerad. Självklart är vi medvetna om hur barn blir till och vi hade innan vi fick Märta pratat om att det kanske vore fint att få tätt, om det gick. Men det var inte så att vi pratade om att ”försöka skaffa syskon” och kollade ägglossning och så.
En dag somnade jag på soffan framför tv:n och några dagar senare bubblade ett illamående upp när jag skulle lyfta upp Märta från golvet. Det i kombination med att jag tyckte att post-gravidmagen plötsligt började puta utåt mer igen gjorde mig lite misstänksam. Jag mumlade något om det till Mattias men smet in och gjorde testet utan att direkt annonsera det först. Det var ett digitalt, har ni sett sådana? Det är ett timglas som snurrar och sedan kommer orden Gravid eller Inte gravid upp på displayen. Vilken spänning! Det tickade på och plötsligt stod det där: ”Gravid”. Jag fnissade nervöst där på toaletten.
Mattias vrålade i panik inifrån Märtas rum att han behövde våtservetternaaaaaa!! Det pågick ett blöjbyte av typen ”utmanande”.
Jag gick in i Märtas rum och möttes av en irriterad Mattias och en sprattlande Märta. Dock hade situationen hunnit lösa sig och de var klara med brottningsmatchen. Irritationen låg dock kvar i rummet. Men det struntade jag i.
– Så du ska bli storasyster! sa jag till Märta och Mattias stannade upp i några sekunder. Sedan skrattade vi, lite nervöst men också glatt.
Jag vet att vi promenerade en del denna period, för det var bästa tillfället att prata med en rastlös Märta som blev lugn i vagn. Vi sa att det här kommer att bli kämpigt, men nu kör vi! ”Vi ses på andra sidan!”
Jag bokade tid hos barnmorskan som jag inte ens hunnit boka efterkontroll med och sedan bokade vi ultraljud för att se hur långt gången jag var.
På ultraljudet frågade sköterskan vilken vecka jag trodde jag var i. Kanske 8 sa jag lite tvekande? Hon undrade om jag fått instruktioner om att inte kissa. Nä det hade jag faktiskt inte.
– Då får vi se om vi kan se så bra idag, när det är så tidigt så är det bäst om man inte har kissat, sa hon och började dra runt den där smetiga manicken på magen.
Alltså den där känslan. När man ser det lilla livet göra kullerbyttor där inne. Det är magi. Jag skulle kunna ligga där en hel dag.
– Oj man ser ju jättebra! utbrast jag.
– Jaa, vet du varför?
– Nej?
– Det där är ingen 8-veckorsbebis, snarare 11-12 veckor. sa sköterskan.
Oj! tänkte jag och sedan Phu! då är snart den första graviditetsrädslan förbi!
Så vi blev lite snuvade på första tiden av den graviditeten, vilket jag tyckte var skönt för den var så evighetslång och fylld av oro första gången.
Att vara gravid och ha en liten knodd samtidigt är väl inte direkt att jämföra med en relaxresa. Men jag hade tur och mådde bra mestadels av tiden om än lite krämpor hit och dit. Jag oroade mig till en början över vad folk skulle säga men alla var så glada och positiva så det gick över fort. Som jag skrev i förra inlägget så fann jag inte trygghet i böcker tyvärr. Nöjde mig efter att jag någonstans läste att man i USA hade forskning som sa att under ett år eller mer än fyra år var den bästa skillnaden mellan syskon (i Sverige säger man 2,5 år tror jag?) och bestämde mig för att skarva och säga att 13 månader var som ”under ett år”. Fast den viktigaste lärdomen av att läsa de slutsatserna var att undersökningars resultat beror på hur man frågar.
En annan sak som jag bar med mig var från boken ”Somna utan gråt” (Elizabeth Pantley), om hur hon hanterade ovälkomna tips. Minns inte ordagrant men det var typ: le, säg ”jaha”, och gör sedan som DU vill.
Jag var tillbaka på mitt jobb i fyra månader. Kallade det ”ett litet gästspel”! Där blev det ju några kommentarer från människor jag inte kände.
– Men OJ vad du ska ha tätt!
– Det är väääldigt, väääääldigt tätt.
Jag log, sa ”jaa” och gick vidare. Jag hade hunnit landa i tanken på att vi skulle bli fyra och såg fram emot det. Då är det lättare att inte ta åt sig.
Sedan var det ju några som undrade: ”Men…har du inte fått barn än?” vilket är en fantastiskt rolig kommentar eftersom jag i så fall skulle ha varit gravid lika länge som en elefant ungefär.
Inför förlossningen var min största oro hur Märta skulle ha det när vi ”försvann”. Min bästis skulle ta hand om henne och jag visste att hon skulle ha det bra, men vi hade bara varit från Märta en natt innan. Kanske var det bra att flytta fokus från förlossningen?
Inför första förlossningen hade vi tränat profylax varje kväll, jag plöjde alla ”En unge i minuten” jag kunde hitta, tittade på förlossningsvideor där man kunde se ALLT (ja jag har ett lite banans sätt att förbereda mig). Inför andra förlossningen gjorde vi ingenting! Vi hade ju så fullt upp med vår lilla intensiva ettåring!
Maja kom två dagar efter BF, en eftermiddag för snart två år sedan. Fina lilla Maja! Mattias fick inte vara kvar på natten så Maja och jag var själva. Eller ja, vi delade rum med tre andra nyblivna mammor och deras bebisar, nere på gyn-avdelningen, i ett patientrum. Proppfullt att föda maj.
Det som slog mig denna gång var lugnet. Hon låg där, lika liten och totalt beroende av mig som Märta varit. Men jag var inte livrädd, jag var bara lugn.
Tack för att du delar med dig. Det är så många tankar som dyker upp när en till liten är på väg. Då kan det kännas skönt att höra hur andra upplevt det.
Tack för bra och eftertänksamma inlägg, har läst alla fyra flera gånger om med lite tidsmellanrum. Vi har en energisk 13 månaders och har börjat längta efter syskon, är mest jag som tvekar till om det är ”för tidigt” med ett till barn och hur det ska påverka sonen. Skulle bli minst 1 år och 11 månader emellan om jag blev gravid nu under juni så ca 2-2.5 års åldersskillnad kanske om allt går som det ska och jag blir gravid närmsta halvåret. Svårt att veta när det är rätt läge för familjen, känns som vi nyligen landat i en ny fas med sonen där han sover hela nätterna, är okej med att både jag och pappa nattar, lärt sig gå osv. Men å andra sidan tänk så underbart med syskon och en vet ju inte hur lång tid det tar att bli gravid heller (gick dock väldigt snabbt sist). Ville mest lämna en kommentar och säga att det är skönt att läsa positiva saker med att få barn tätt iaf! Vi har alla olika definitioner och över 2 år kanske inte anses tätt, men läser på flera ställen att ”idealet” i Sverige anses vara 3 år och innan dess är det ”för tätt” suck. Men tänk om det tar tid att bli gravid är det som får mig att ändå överväga att börja med babyverkstad snart.. Och kanske lika bra att ta vid innan vi blir alltför bekväma med sömn 😉 ha det bäst!
Det blir (förhoppningsvis) 13 månader mellan mina med!
Jag känner igen mig
Ngt så grymt! Vi fick bebis i dec 14 och nu en till i januari. Det kommer bara skilja 1 år o 2 veckor om man nu ska gå efter bf datum. Jag söker efter massa info om att få tätt. Tankarna far runt vill jag säga även om man innerst inne är lugn. (Tror jag?) Är så less på den fakta som finns. Läste samma artikel om utlåtandet kring prinsessan Madelene. Helt sjukt! Så typiskt svenskt! Så fort man avoker. Louise från normen ska man känna sig konstig..Men när man väl vänder sig till de
Som faktiskt fått
Tätt (1-1,5år som jag delat in det) föredrar dom faktiskt att få
Tätt. Ändå är jag nyfiken på hur man ska få vArdagen att gå
Ihop, och hur det egentligen kommer gå. Men vi har en positiv inställning att vi kommer fixa detta galant jag tror att det gör mycket.
Tack för att du skriver om det här! Jag väntar mitt andra barn i september och min dotter kommer då vara 16 månader. Trots att barn nr2 var planerat så har skuldkänslorna tagit över… och det är verkligen inte kul att bara läsa om hur dåligt det är med att få barn tätt. Hoppas du skriver fler inlägg om din erfarenhet av pseudotvillingar!
Kommer nog att bli ett eller två inlägg till i alla fall. Och då kommer jag ju inte ens skriva alla mina tankar kring detta, haha!
Nä det behövs lite andra röster om pseudotvillingar! Jag måste säga att jag tycker det är superkul och så klart väldigt intensivt. Men skulle inte göra det annorlunda för nåt i världen! Det är så himla roligt med de där små godingarna alltså!
Tack för din kommentar!! Mina skuldkänslor försvann nästan helt efter ett tag. Nu kommer de lite i vågor, men inte alls som under början av graviditeten. Hoppas dina lättar snart också!
<3
Tack!
<3
Hej! Tack för en fin blogg! Behövs flera som du 🙂
Vi väntar vårt andra barn nu i juni och storebror blir 2 i augusti, alltså 1 år och 10 mån mellan och folk tycker det är för tätt! Så det verkar ju vara att oberoende när mab skaffar sina barn tycker någon att det endera för tätt eller för långt emellan. Suck. Jag är inte pseudotvilling och får inga nu, mellan mej och min syster är det lite över 3 år mellan och vi har varit goda vänner ändå! Så hur man än gör så finns det ju väldigt stora chanser att man får ett syskon-bästis! Sen tänker jag mera att det handlar om personligheter, hur man går ihop med sitt syskon. Inte enbart åldersskillnad. Och det är väl föräldrarnas sak att tycka hur ”jobbigt” det är? Ingen annans. För har man inte jobbiga perioder har man ju svårt att uppskatta dom bra?
Tänker inte heller på förlossningen denna gång så mycket, vet att min kropp klarar detta även om det är relativt tätt. Och ni som får ännu tätare 🙂 heja er!!
Ja alltså det är ju verkligen så att alla situationer är unika! Jag har hört om pseudotvillingar som tävlat hela barndomen och inte alls varit nära sedan, men ännu fler har berättat om väldigt nära relationer. Precis som i alla syskonkombinationer faktiskt!
Och visst känns det ibland som att folk alltid kan hitta fel! Först är det ”oj vad tätt” och sedan börjar ”men när kommer det syskon då???” Ja ja… man får lära sig att ha lite distans tror jag 😉 Tränar på det… haha!
Grattis till nummer två!! Om du kniper en dag över BF så kommer hen på min födelsedag! Det är en MYCKET bra dag 😉
Tack för din kommentar! Och lycka till med magen nu!
Det där ögonblicket att få upp bebis på bröstet och de där första magiska timmarna är så fantastiska så bara jag läste de sista meningarna i det här inlägget så blev jag lite tårögd för den känslan kan jag verkligen leva mig in i.
Min etta var ett år när jag blev gravid med tvåan och jag tror det kommer bli perfekt och att de kommer ha superkul tillsammans. Oavsett hur stor avstånd, hur tätt eller hur många/inga syskon man skaffar så tror jag det kommer vara både jobbigt och bra.
Jag och min syster har ca 16 månader mellan oss och är bästa vänner och jag kan inte föreställa mig ett liv utan henne.
En gång när jag tänkte tillbaka på förskoletiden insåg jag att jag knappt mindes de andra barnen och frågade min mamma om jag hade varit väldigt ensam och utan vänner. ”-Du hade ju syrran!” svarade hon och det var ju så självklart. Vi var oskiljaktiga. Nu har vi båda två barn i samma ålder och jag vet inte hur jag hade klarat mig om inte hon fanns. Så heja er som gett er första dotter det finaste som finns i mina ögon nämligen syskon.
Ja alltså det ögonblicket! Vilken magi alltså!
Och jo, det är helt fantastiskt att se hur kul de har med varandra de där två, redan. Känns tryggt på något sätt, att de har varandra!
Tack för fina ord, pepp och att du delar med dig!
Hej.
Tack så mycket för en underbar blogg. Hittade hit för ett par dagar sen och har läst igenom alla inlägg (har det gått två dagar eller tre, hmmm?) Älskar!!!
Själv har jag en liten tremånaders och som förstagångsförälder har det varit en stor omställning.
Vi har pratat mycket om att skaffa ett syskon tätt men har också läst mycket negativt från ”experter”. Det är väldigt intressant att höra om dina och andras erfarenheter om pseudotvillingar, för vem är mer expert än de som faktiskt varit med om det?!
Oj vad jag rabblar!
Men för att sammanfatta: Tack! Älskar! Underbart! 😉
Ser fram emot att följa bloggen framöver!
/Moa
Jo just det. Vill tillägga att min svärmor är mellansyskonet av 7(!) på 13 år varav den sista en ”sladdis” med 5 år till närmaste syskonet.
Men ååå tack!! Vad glad jag blir av din kommentar! Hoppas du ska gilla fortsättningen 🙂
Tack tack tack!! <3