hejhejvardag

Om att få barn tätt – del 4 – avslutning

För några månader sedan, minns faktiskt inte hur många, så stod vi i köket, Mattias och jag. Vi plockade efter middagen. Någonstans lite längre bort hördes små röster.

– Älskling, kolla! sa jag och slog ut armarna. Här står vi, och där borta, i deras rum, leker de. Utan att vi måste ha koll eller vara med!

Det är ganska skönt faktiskt, att få några stunder att andas emellanåt. Och att iaktta dem i smyg, lyssna på dem när de pratar med varandra, se hur de pysslar och styr ihop. Det är fantastiskt!

 

Det har varit lite skönt att skriva ner allt detta. Man glömmer väldigt fort och redan nu har jag svårt att veta när saker och ting var och hur det egentligen kändes.

När man säger till folk att man har 13 månader mellan barnen blir ofta reaktionen ”Oj! Det måste vara jobbigt att ha så tätt!” Jo eller, vi vet ju inget annat. Vi har ju bara haft tätt! Jag tror att alla syskonkombinationer har sina för- och nackdelar, eller ska man snarare bara säga: jag tror alla situationer ser olika ut. Barn är olika, föräldrar är olika, situationer är olika.

 

sovmorgon1

sovmorgon2

sovmorgon3

Typiskt dom där alltså, att inte ge oss sovmorgon!

 

Här har jag gjort en lista med vad jag anser och tror är plus- och lite minus med att få barn tätt, allt enligt mig och min erfarenhet och inte ett dugg forskning i det hela. Men en lista måste jag ju ha, ni vet, jag gillar ju listor…

 

Minus

  1. Storasyskonet är för liten för att kunna resonera med (en ettåring förstår sällan ”om du väntar två minuter så kommer mamma och hjälper dig”).
  1. Små barn kräver mycket assistans och hjälp, med påklädning, matning, komma upp och ner från olika ställen och så vidare. Det blir dubbelt så mycket av den varan när man har två.
  1. Jobbig graviditet. Det är lite påfrestande för kroppen att gå igenom en graviditet direkt efter en annan. Och framförallt när graviditet nummer två sker i sällskap med en 4-13 månaders bebis/barn.

 

Fördelar

  1. Om jag fortsätter på tema graviditet så var det ju rätt skönt att aldrig ha känslan att ”nu börjar vi om igen”, jag bara fortsatte helt enkelt.
  2. Ganska fort får de samma rutiner. Blöjor, kläder, sovtider och mat blir ganska snabbt samma, vilket förenklar vardagen. Och packningen om man ska åka iväg kan jag säga!
  3. Det blir ingen avundsjuka. Eller jo det blir det ju ibland såklart, från bådas håll, men jag upplevde inte att Märta kände sig ”undanskuffad”, hon märkte ju inte ens att hon hade fått en syrra till en början, haha!
  4. Det kan vara slumpen, men varken Märta eller Maja har haft någon direkt ”min”-period. Det är väl ingen jättegrej att man sluppit det, men jag tänker att det kan vara så att de lärt sig att dela med sig redan från start. Vilket känns fint!
  5. Underhållningen. Detta gäller säkert syskon oavsett åldersskillnad, men alltså Maja har haft en personlig underhållare från dag ett. Kanske var det därför hon inte var så rastlös som storasyster? Hon behövde inte, det var ju kabaré 24/7.
  6. De har alltid varit två. Och de har alltid varandra. En trygghet för dem, en trygghet för oss.

Och nu minns jag inte om jag nämnt det innan men jag läste ETT tips som verkligen tog med mig när det handlade om pseudotvillingar och det var att inte behandla dem som att de är olika gamla, för de är ju knappt det. Vi försöker med det så mycket vi kan – ställa samma krav, ta hand om på samma sätt, inte säga du som är så stor/liten eller ens säga stora- eller lillasyster, bara syster. Det lyckas vi inte alltid med, men jag tycker det har känts som ett tips som jag förstår och ser en poäng med. Och därför ville jag dela med mig av det, men man använder det bara om man vill! 🙂

Nu tänkte jag avsluta de här inläggen om min erfarenhet av att ha barn tätt. Men hela min blogg handlar ju om det, i princip. Det är ju vår vardag. Och här kommer några avslutande ord om den:

Nästan varje morgon är Märta och jag uppe först. Efter en stund hörs Maja ropa från hennes rum. Märta och jag går in och syrrorna möts. De där två, när de träffas igen efter en natt från varandra alltså. Som om de inte setts på en vecka. Det visas upp snuttefiltar, hämtas nya blöjor, byts nappar, leks tittut, kittlas och knuffas och kramas.

– Ska vi äta fjuttus (frukost)? frågar Märta Maja.

– Mmm! svarar Maja.

Så tar de varandra i hand och promenerar ut ur rummet. Skumpar in i varandra lite när de går över tröskeln och sedan går de vidare in i köket. Och mamma står kvar en stund och fånler för att hon råkar ha de finaste småkorvarna som finns.

bild 1bild 3bild 2bild 4    bild 5

 

Läs del 1 – inledning

Läs del 2 – graviditet och förlossning

Läs del 3 – första tiden, första året

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här!

Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Mammatillfyra

    Kom över din blogg när jag googlade om att ha tätt mellan syskon just för att läsa hur det vart för andra, har 360 dagar mellan minstingarna här och överallt jag läst sedan vi fick reda på att vi väntade igen har det bara vart negativitet om att ha så tätt. Jag tycker det går över förväntan, sova kan man göra sen, man kommer in i rutiner och tar dagen som den kommer, lite organiserad kaos haha. Nu är våran minsta bara 2,5 månad men tänker va roligt dom kommer ha tillsammans sen 🙂 precis som era verkar ha. Tack för att du delat med dig! ?❤

  2. Anonym

    Men TACK!! Äntligen lite positiva ord om pseudo!! Väntar min 3e pojke, 10.5 månader efter pojke nr 2…o nu börjar det dra ihop sig mot förlossning och jag har varit mer nervös än någonsin över hur det ska bli med barn så tätt…. Men efter att ha läst detta känner jag mig genast lugnare ? så tack?

  3. A

    Hej! Jag har läst på en himla massa bloggar genom åren känns det som, men aldrig någonsin har jag ens varit i närheten av att kommentera. Förrän nu! Väntar ett lillasyskon och kommer att ha ungefär 18 månader emellan. Och TACK! All oro och all tvekan försvann. Detta kommer bli jättebra 🙂

    Kram ifrån mig och alla lyckönskningar för en fortsatt härlig framtid för dig och din familj!

  4. Linnea

    Tack för dessa inlägg! Precis lika relevanta idag som när du skrev dem för tre år sedan. Fortfarande i princip bara negativa kommentarer när man googlar. Vi väntar nr 2 i februari 2019, kommer ha ca 15mån mellan. Chockad över alla främlingars kommentarer gällande detta, ”oj det där kan inte ha varit planerat” mm. Någon som tom sa ”räkna med att ditt förhållande kommer krascha rejält!”, som att dom har någon inblick i vårt liv och en kristallkula med alla rätta svar.

    Så tack! Sånt här behövs verkligen <3

  5. Cecilia

    Tack! Plussade idag. Min skrutt är 8.5 månad så blir rätt tätt. Vi hade tanken att det skulle vara ganska tätt men kanske inte sååå tätt. Vet inte hur långt gången jag är med ”risk” för att det är i vecka 11! Skönt att läsa din blogg. ❤️

  6. Lisa

    Hej! Jag fick upp din blogg när jag googlade i min förvirring här hemma när jag står i valet oh kvalet mellan en liten bebis till (som var helt oberäknad). Vår dotter är 1 år och skulle det bli en liten till skulle de skilja 20månader på dem. så inte så tätt som du, men jag är verkligen sååå osäker. Känner igen mig i det du skrev, första reaktionen var glad, sen börjar man tänka på alla praktiska grejer och allt runtomkring. Jag förstår såklart att du inte kan hjälpa mig bestämma, men behöver lite vägledning. Jag tycker det har varit en stor omställning med första barnet, blir omställningen lika stor igen med andra? Eller är man redan ”inne” i livet som småbarnsmamma? Vad är dina erfarenheter? Jag ser även att du fått hjälp av familj osv. Jag bor för tillfället 80mil från min familj och då min man är elitidrottare så är han borta 2-3 nätter i veckan. Så jag kommer vara helt själv endel i detta! Hoppas du kan ge mig lite tips hur jag ska tänka!

  7. Sandra

    Så bra inlägg! Jag väntar pseudotvillingar och kommer ha 14 månader emellan ungefär. Jag har aldrig tidigare satt mig in i de men jag kan aldrig på nåt vis i världen se de som något negativt! Aldrig! Det ska bli helt fantastiskt och detta inlägg peppade mig ännu mer! Stort tack!

  8. Anonym

    Tack! för att du delar din upplevelse på ett så genuint och äkta sätt. Jag fick nyligen reda på att jag väntar mitt 2:a barn och min första dotter är precis 10 månader fyllda. Lite som dig, vet jag inte helt hur långt gången jag är, men min känsla säger mig att det är en bit längre än en månad eller två. Beskedet kom lite som en chock, även fast jag förnekade känslan av graviditeten en tid innan testet blev gjort. Så blev det en knock down och ja, jag grät när jag såg två streck på testet. Där och då vae nog tyvärr nackdelar lite tydligare än fördelar. Min 10 månaders har varit VÄLDIGT aktiv från första stund, och vi har precis landat i att bli föräldrar. And here comes the boom. Som tur är så är min sambo ingen panikartad av sig och tror lite mer på meningen med saker och ting. Hans reaktion blev snarare- okej, vi visste att det här kunde hända, gråt inte! Vi kommer fixa det här också. Och Så jävla sant, klart vi gör! Jag vet inte om min chock kom från påminnelsen av min första graviditet som jag gick igenom helt själv, Tufft som satan. Eftersom min sambo bodde på andra sidan jordklotet då. Jag jobbade hårt, sökte visum åt honom, slet för att hitta boende och för att bygga upp något som skulle bli oss. Det var långt ifrån lätt. Men jag fixade det! Vi är starkare än någonsin just nu, pågrund av den styrkan..sånt man konstigt nog glömmer bort, men som är bra att plocka fram i vissa situationer för att jämföra. Hur som helst saknade jag mod inför detta nya kapitel. Fast! Det som skulle fylla bägaren med mod. Det var att snubba in på din blogg och läsa om just din upplevelse. Det var så befriande. Så på riktigt. Dessutom precis på spiken vad som fick mig att få en dos jädrar anamma & girlpower såklart. Det vände nu, jag känner mig lugnare nu.. Så kom an sömnlösa nätter, ömma bröst och bomullshjärna. Jag kan visst! STORT TACK snälla du.,

  9. Jannika

    Underbart att du delar med dig! Fantastiska foton och bilder. Jag förbereder mig, det blir 18 månader mellan mina flickor.

  10. Sara

    Mellan mina sötnosar kommer det vara 11 månader, har en liten tjej på 6 mån och är gravid just nu i v 16 (så det är ett tag kvar) Har även en storebror på 6 år som är så otroligt omtänksam och kärleksfull emot sin lilla syster. Så det va enormt skönt att läsa dina inlägg då oro nivå är jobbigt hög. Vi föräldrar har ställt in oss på att det kommer bli kämpigt men ibland så gör oron att man glömmer att se dom fina och positiva sakerna/händelserna. Jag har redan dåligt samvete nu då jag har extremt svårt att bytta hennes blöja, även fast hon bara har kissat så kan jag kräkas pågrund av mitt illamående. Jag har ju inget val jag måste ju bytta på henne och jag är ju själv med barnen på morgonen och sonen ska ju till skolan så kämpar mig igenom det men har en enormt stöttande sambo som gör allt jag inte klarar av för att underlätta lite för mig.

  11. Johanna

    Sånt fint inlägg! Åh precis vad jag behövde läsa när jag ligger här ganska nygravid med en 8mpnaders klättrande på mig.. tack!

  12. Susanne Donsé

    Vilken härlig berättelse. Jag har 2 pojkar födda med 13 mån skillnad..
    Just nu är de snart 4 och snart 3
    Och vi har haft 4 V helvetes semester tillsammans.

  13. Micha

    Alltså TACK!
    Jag har, antagligen precis som du gjorde, letat överallt över en text att läsa som inte bara är negativ till täta syskon. Äntligen hittade jag dina fyra inlägg och nu när jag läste de sista raderna sitter jag här med tårar som rinner av glädje och klumpen i bröstet har släppt. Inte för att jag inte tror att vi kommer fixa syskon med 12 månader emellan utan för att det var så skönt att läsa någons syn på det från en ovinklad vinkel och utan krussiduller. Å såklart det där med att de leker tittut och tar varandra i handen för att gå å äta frukost.
    Så igen, tack!

  14. Carolin

    Känner igen allt du beskriver.
    Jag sitter här i soffan i både tårar och skratt!

    Har själv 11 månader mellan mina killar som om någon vecka blir 1 och 2 år gamla.

    Det är det tuffaste och bästa jag någonsin gjort med täta syskon och skulle aldrig någonsin gjort det annorlunda. Inte en chans!

    De ÄLSKAR varandra något helt galet, de är syskonkärlek på hög nivån här hemma alla dagar i veckan,
    Har även haft både hemma hela tiden och storebror ska börja på förskolan nu i Augusti för första gången, super spännande!

    Lycka till, och verkligen super kul att läsa din blogg, jag kommer fortsätta med det! All lycka till er.

  15. Evelina

    Åh vad fint att läsa! Tack för att du skriver och delar med dig! Så himla mysigt det låter! Själv har jag en syster som är precis ett år och en dag yngre än jag själv, och eftersom vi haft (och fortfarande har) en helt fantastisk relation ville jag själv gärna ge min egen dotter ett syskon så snart som möjligt. Hon är snart sju månader och jag har precis fått veta att jag är gravid igen, det kommer att skilja 15 månader mellan dem om allt går bra. Jag är inställd på att det blir tufft, men att det kommer att ge så mycket. För övrigt fattar jag inte varför nån ska komma med trista kommentarer, det är bara att inte lyssna på tycker jag. Hoppas ni mår bra hela familjen och njuter av varandra

  16. dkf

    Stort TACK! Om allt går som de ska kommer liten i oktober och de kommer då va 17 mån mellan dom, överallt läser jag negativt negativt negativt förutom här. Din första minuspunkt har ja oroat mig en del för men sen försöker jag även inse att barn varken dör eller tar skada av att få vänta en liten stund ibland. Sen är de inte så glamouröst att va gravid i samma veva som lillen just lärt sig krypa stå och går mot allt. Jag spyr som en gris samtidigt som jag har nån som drar i mina byxor och vill upp, tittar på honom och inser att jag kan kräkas resten av livet bara jag får en till liten att älska . Ser redan framför mig hur dom kommer vara som Bill & Bull, B1 & B2, hand i hand, sida vid sida. Härmas tjivas leka njuta å älska varandra…

  17. Johanna

    Hej och ta k för din följetong om att få barn tätt! Upptäckte i helgen att jag är gravid igen och storasyster blev precis tio månader. Kommer skilja 1,5 år men vi hade tänkt 2-2,5 år mellan så detta blir lite tidigare än vi tänkt. Behövde läsa att det kan bli bra ändå fast att det inte alltid bli som man tänkt. Känner mig mer peppad än chockad nu. 😉 tack! Kram

  18. Anna

    Ojoj vad blödig och otroligt glad jag blev av att läsa detta. Min Emma fyller 1 om några dagar och lilla minifisen i magen är beräknad om 5 veckor 🙂
    Det är helt enligt vår plan och jag är otroligt lycklig men oj har psykbryten redan nu under graviditeten fått mig att undra om jag kommer klara det. Nu ska jag lägga dina ord på minnet och njuta i snigeltempo!
    Tack

  19. Carro

    Ååååh tack tack tack…. Jag har en ett årig Elsa som skall få en lilla syster om 2 månader och blev så otroligt peppad efter allt du skrivit…. Lite tårögd till o med:)

  20. Sabine

    Tusen tusen tack fina du för dessa 4 inlägg om att få barn tätt!! ♡ Vi har en dotter på 1 år & 5 månader, vill ha en till men velar.. Så de här hjälpte mig lite på vägen!! 🙂

  21. Elin

    Läser dessa inlägg för andra gången nu. Första gången var i våras när jag just fått reda på att jag var gravid igen helt oplanerat, min son hade just fyllt 1 år. Nu är det inte många veckor kvar tills han blir storebror och värsta chocken har lagt sig. Vill precis som du skriver hitta lite tips och råd inför det kommande kaoset och dina inlägg gör mig lite tryggare mitt i detta! Tråkigt att det inte finns mycket vettig litteratur.
    Tack för att du delar med dig!

  22. Cecilia

    Så underbart att läsa! Jag har 4 småsyskon och mellan mig och brorsan är den 11 månader. Jag är så tacksam att mina föräldrar skaffade alla oss tätt. Vi har alltid (och har fortfarande) haft väldigt roligt ihop. Därför skaffade vi våra barn så tätt vi kunde. Det är 18 månader mellan dom. Jag försöker blunda åt allt negativt man kan läsa om att skaffa barn tätt.

  23. Erika

    Tack för din fina berättelse! Så härliga flickor du har. Får lite panik när man läser alla psykologutalanden om hur hemskt det är för den stora i en tät syskonrelationen. Det var inte så att jag blev gravid igen för att plåga storasyster… Känns lättare nu!

  24. Erika

    Hej,
    Är själv pseudotvilling och vill bara berätta att jag själv har ett väldigt speciellt band till min syster upp i vuxen ålder. Finns ingen som hittills betytt så mycket för mig som hon. Ja, förutom nu hennes barn, som hon själv valt att få relativt tätt för att hon önskar att hennes egna barn ska få växa upp som vi gjorde 🙂 Vill egentligen bara säga att det kan bli hur fint som helst med nära syskon 🙂

  25. emma

    Åh, tusen åter tusen tack för att du delat med dig av din upplevelse! Sitter med en liten tår i ena ögonvrån för allt, i stort sett, är detsamma som jag känt och upplevt. Det som bringar den där lilla tåren upp i ögat är att jag fortfarande har den där sista paragrafen kvar att uppleva. Våra barn är födda okt 13 och nov 14 och som de uppskattar varandra idag hoppas jag de kommer göra i framtiden. Det är tufft, men det är härligt och varje dag bjuder på fler och fler skratt och leenden.
    Fortsätt vara snäll mot dig själv!!

  26. Carolina

    Vi har 15, nästan 16 månader mellan våra och känner igen mig i mycket. Dom har lekt och haft roligt tillsammans sedan lillasyster var ca 8 månader. Innan var storebror underhållning, men inte så mycket interaktion. Lillasyster har visserligen på många sätt varit fruktansvärd för oss som föräldrar, med 8-15 uppvak varje natt till 13 månader, men utöver det heeelt fantastisk!
    Jag har så mycket tid! Dom leker och har roligt och det är extremt sällan det blir någon konflikt. Storebror har precis nu vid 2,5 börjat liten fixering vid ”min”, men så har det aldrig varit innan.
    Känner igen lyckan när dom får se varandra på morgonen, eller när vi hämtar storebror på förskolan där han är 15h/v sedan ett halvår tillbaka. Han springer ut till lillasyster som brukar få sitta kvar i vagnen så lycklig och hon studsar upp och ner.
    Har heller aldrig upplevt någon svartsjuka, dom verkar bara genuint lyckliga över att det andra finns

  27. Nina

    Underbar liten följetong om din erfarenhet med att få barn tätt, tack för att du delar med dig. Jag är själv pseudotvilling, har ett syskon som är ett år äldre. Jag är oerhört tacksam över att ha och ha haft honom i mitt liv från allra första början. Väntar nu barn nummer två, men med ”hela” 22 månader emellan syskonen om allt går planenligt, hoppas de systrarna ska få samma glädje av varandra som jag och min bror haft.

  28. Jenny

    Åh vad jag känner igen detdär med att stå och fånle åt sina sötkorvar till barn! När jag känner att jag riktigt fånler åt mina barn så brukar jag hålla kvar minen och titta på migsjälv i spegeln för att se hur dum jag ser ut, då får jag mig ett gott skratt! 😀

  29. beatatjata

    Fint!! Och jag är övertygad om att det blir vad man gör det till och att syskonkärlek inte har med ålder att göra.

    Vi har gjort tvärtom, har 4.5 år mellan barnen och det ger också reaktioner! ”För långt emellan, nu får ni börja om igen, de kommer inte leka tillsammans… ”. Men stora och mellan leker och är underbara mot varandra och nu när ytterligare en lillasyster kommit så har jag en 9-åring som hjälper till och gosar och bär och fixar mat till sig själv osv. Lyx ju! Och kärleken svämmar över.

  30. Anna

    Jag kommer också ha 13 månader mellan barnen, blivande storasystern är nu 7 månader. Jag tänker titt som tätt och jag måste vara galen som gett mig in i detta. Hann knappt bli ogravid innan jag blev gravid igen. Men tycker ändå att det ska bli så nedrans kul att ha barnen tätt.

  31. Nenna

    så fint att du delar med dig utav detta! Med humor och kärlek! Blev lite blödig av att läsa sista stycket!
    Min syrra fick också barn tätt och nu är de 6 och 5 år och hon säger att även om det var tufft i perioder så var det också så enkelt, just för att de var så nära i ålder, utveckling osv. Det finns för och nackdelar med allt här i livet och skulle man ”planera” och ”schemalägga” ultimata tiden när man ska få syskon så skulle man nog ha ett ganska trist och inrutat liv.

  32. Lagoma Linnea

    Vad fint du skriver om dina barn! Jag har själv två barn med 3,5 års mellanrum. Vi hade nån ambition om att få barnen tätt (och jag tror också att barnet självt fått ut väldigt mycket av det) men efter att ha träffat vår förstfödda tänkte vi om helt. Att det ens blev ett andra barn var långt ifrån självklart… Men det är fantastiskt att se syskonen tillsammans!