Jag tänkte berätta lite om hur det är att ha pseudotvillingar, min erfarenhet av att ha barn tätt. Detta inlägg blev dock väldigt långt, så jag har delat upp dem i flera. Det här blev inledningen. Nästa del kommer imorgon.
Mina barn heter Märta och Maja och de är 3 respektive 2 år (snart) gamla. Det är 13 månader mellan dem. När vi fick reda på att vi väntade Maja, som alltså är yngst, var det många känslor i kroppen. Först skrattade vi och så var man ju jätteglad att det bodde ett litet frö i magen. Men redan där startade också ett dåligt samvete. Framför mig satt en ca 5 månader gammal Märta, som kommit in i vårt liv och vänt upp och ner på allt och innebar så mycket kärlek att det ibland var svårt att hantera. Ska hon inte få lika mycket uppmärksamhet nu? Måste jag dela upp kärleken mellan henne och det lilla fröet i magen?
Även om jag kände lycka över lilla livet i magen så kände jag ju inte hen lika väl som Märta som satt där framför mig.
Som alltid när jag känner mig lite lös i kanterna så vill jag läsa på. Bygga upp mig liksom, ta in fakta, förbereda. Jag ville få lite information om hur det är att ha barn tätt, så vi kan göra detta så bra som möjligt för de små syskonen. Ganska kvickt ångrade jag mig. Överallt stod det om hur fel det var att få tätt, hur de äldre syskonen i denna situation var överrepresenterade hos psykologer, hur den första behövde mer ensamtid med föräldrarna än det nu fick. Jag stängde igen böckerna med klump i magen, en klump bredvid det lilla fröet.
Jag fick en bok hos barnmorskan, ”om att få syskon”, och tänkte att här vet de ju att man ska få syskon så här måste de ju skriva mer konstruktivt och tips och råd. Nej då, samma här, det är inte att rekommendera att få så tätt. Nu blev jag arg, hur kan man ge en bok till någon som uppenbarligen väntar syskon och där i skriva rekommendationer om åldersskillnad?? Men det är svårt att bara känna ilska när man också känner oro.
Till slut vände jag mig till Google, hittade EN tråd där någon desperat skrivit ”kan någon snälla säga någonting positivt om att få pseudotvillingar” från en mamma som kände sig ganska knäckt, precis som jag i det laget. Där kom det många många fina ord från föräldrar till pseudotvillingar och även sådana som själva var pseudotvillingar. Jag läste och bestämde mig sedan för att inte läsa mer om det.
För några veckor sedan halkade jag in på en artikel i någon kvällstidning där de skrev om att Prinsessan Madeleine skulle få barn igen. Där blir det ju också ganska tätt och en ”expert” av något slag hade fått kommentera, jag tror till och med de undrade om hon hade några tips till Prinsessan med familj. Vad sa hon? Jo att det inte var bra att få så tätt. Och så massa fakta om hur synd det är om första barnet i dessa fall.
Vad vill folk att man ska göra när man får höra all denna fakta? Ångra sig? Tänka att nä ok vi skippar syskonet i magen? Adoptera bort det? Eller vad är tanken med dessa anti-tips? Att ge dåligt samvete, ångest och panik? Jaha, ja men då så! Mission completed!
Jag bestämde mig där och då för att skriva om min erfarenhet. Inte för att jag vet om mina barn tagit skada redan, men för att man, om man ska få eller precis fått barn tätt, ska ha någonting annat att läsa. Något annat än ”nä det du gör just nu är ingen bra idé.”
Fröet har här blivit en fotboll. På bollen sitter syrran.
Läs del 2 – graviditet och förlossning
Läs del 3 – första tiden, första året
Jag fick i dag reda på att jag är gravid i gen och har redan gått 2+4 och vi har precis fått en son so. Är 8 veckor. Sen har vi en tjej på 4,5 år. Men hur ska man tänka?? Jag är helt knäckt.
Nyfiken på hur det gick för er om du har lust att uppdatera:)
Trillade över din text med anledning av att jag fått reda på att jag väntar en liten skrutt samtidigt som jag har en 9 månaders liten dam här hemma. Ångesten kom snabbt efter glädjen. Är det för tätt? Kommer äldsta att ta skada? Etc etc… Är så glad för den här tråden! För mycket experter som menar på att det bör vara 3 år mellan syskon… TACK.
Måste ju bara dela mina tankar om detta 🙂 Om det är så synd om äldsta barnet och hen inte kan dela föräldrarna förän vid 2års ålder som alla dessa experter menar på då måste ju alla yngre syskon ta en väldig skada för dem måste ju dela hela sitt liv ? är man noggrann som förälder att dem båda får uppmärksamhet så kan dem ju verkligen inte ta skada för isåfall måste dem ju rekommendera att ingen ska skaffa mer än 1 barn och andra först när första är 15-16år typ 😉
Åh så glad att jag ramlade in här! Sitter med F 6 mån 1/6 och frö i magen ca 6v gammalt. Är så orolig för precis det du skrev i början! Ska självklart läsa vidare. Men ville bara skriva tack!
Varför skulle det äldre syskonet ha svårare att dela med sig av sina föräldrar än vad kommande syskon har? Dom måste väl också dela föräldrar? Det var det dummaste jag hört!!
Hej
Jag är äldsta syster av tre, min yngre är 15 månader yngre, yngsta skulle kommit ca ett år efter det men pga missfall blev det lite längre. Min erfarenhet av täta syskon är bara positivt, vi hade alltid en kompis!
Hej
Jag är äldsta syster av tre, min yngre är 15 månader yngre, yngsta skulle kommit ca ett år efter det men pga missfall blev det lite längre. Min erfarenhet av täta syskon är bara positivt, vi hade alltid en kompis!
Mellan mina killar är det också 12 månader. Då har jag också en dotter på 12 år. Det är ingen större skillnad tycker jag mot syskon som har flera år emellan. Graviditeten var väl lite extra jobbig eftersom man var tvungen och sitta o leka på golvet så man nästan inte kom upp. Dem bråkar mycket men precis som alla syskon…när dem var små och gick på förskolan tog den äldre sonen alltid hand om sin lillebror så ingen klängde på han för mycket… Jättegulligt. Min förhoppning och min tanke länge har varit att dem har varandra.. Det är viktigt. När dem blir större har dem mkt glädje av varandra också
Hellre tätt emellan om möjligt än ”för långt” 4 år emellan är ingen hit i mitt tycke, max 3 år. Tycker barnen lär sig att samsa & visa hänsyn till varandra lättare om de kommer tätare
Problem blir det väl om man själv gör det till ett problem? Har bara ett barn (och helt övertygad att det inte blir fler)… men när jag växte upp så hade mamma och pappa tre barn på tre år. Mellan mig och lillasyster skiljer det nästan exakt två år och när hon va 11 månader kom lillebror. Vi hade ju jättekul när vi va små och lekte ihop mm. Visst man har sina duster men de går fort över också
Gubben och jag har 4 barn. 5år,2år,1år och snart 4månader. Jag har oxå läst på flera ställen att det är ”fel” att skaffa barnen tätt. Som tur är tar jag inte åt mig utan ser till min familj. Jag tror inte att något av mina barn mår dåligt över deras syskon. Tvärt om. Det är underbart att se hur dom stöttar, hjälper och finns där för varandra redan när dom är så små. Jag hoppas på att dom ska fortsätta med det när dom växer upp. Jag tror att dom kan ha stor glädje av att ha varandra när i ålder. Jag kan inte se nått negativt med att få barn tätt. Det blir vad man gör det till
Jag är 24 år, min bror 23 och syster 22 år. Jag kan säga såhär: vi är bästa vänner och har sjukt kul tillsammans. När jag skaffar barn, ska jag försöka få barnen tätt inpå varandra om det är möjligt. Det må vara jobbigt, men slit lönar sig.
Alla försvarar ju sin situation…och det positiva som vi kan läsa här som även på andra ställen är först när barnen blir äldre… Det är 14 månader mellan mig och min syster och själv fick jag oplanerat 17 månader mellan min flicka och pojke. Vilket ska vara den ”bästa” konstalationen mellan könen enligt experter… Och det har varit väldigt tufft!! När min pojke kom var min flicka ett väldigt litet barn… Jag förstår att forskning visar mot att skaffa tätt. Så klart är det självklart inte bra med täta barn ur både föräldrar och framför allt barnens synvinkel. De får dela sina trygghetspersoner med ngn annan innan de är redo. Tidsmässigt är det ju jätte kämpigt för föräldrarna och framför allt mamman som är oftast den viktigaste personen i början pga amning och graviditeten. det första barnet blir ju åtsidosatt och får mindre tid. Skulle jag rekommendera ngn som kan välja så Skaffa inte tätt!! Finns inget bra med det när barnen är små för både barnen och föräldrarna!! MEN ni som ändå får tätt ta hjälp av andra händer och fötter och ställ in er på några tuffa år och sedan blir det bättre. Och ALLA mammor där ute, låt er ”stora” bli bebis oxå! Det har hjälp super mkt hemma hos oss. Och att vi enskilt spenderar tid ensam med vår äldre flicka. Lycka till!
Jag har 15 månader och 2 dagar mellan våra grabbar!
Har aldrig funderat tidigare på att det skulle vara ett problem och det har det heller inte varit under alla år.
Nu är de 9 och 8 år gamla och två helt OLIKA och fantastiska individer! Jag har aldrig kallat dem pseudotvillingar för det känns precis som vanliga syskon! Skit i vad andra säger! WHO cares?
En av mina systrar är 18 månader yngre än mig, vi har jättebra kontakt och har alltid lekt bra ihop under barndomen. Bråkade en hel del också såklart, men det hör ju till;-) jag tror dina fina döttrar kommer få en underbar relation som håller livet ut! ♥ mellan mina egna knott är det 14 månader o dom är bästa vänner o leker jättebra ihop! Så skönt tycker jag som inte gillar att leka såå mkt.:-)
Jag tror jag älskar dig 😉 Sitter här med en nyfödd kille och en tjej på 15 mån och känner igen mig så i det du skriver! Nästan så jag hade kunnat skriva det själv. Och illustrationen i inlägg nr 2 är så klockren, alla dessa kommentarer alltså…
tack för att du delar med dig! Känner verkligen igen mig och har själv skrivit lite om mina oroliga känslor. Vi har 13 månader mellan våra två. De är 1 och 2 i sommar. Vi flyttade hem från Malta när lilla Alba låg i magen. Ser fram emot nästa del!
Men herregud vilken trist litteratur du stötte på i ämnet samt google. Jag har tre pseudotvillingar, alla födda med 14 månaders mellanrum. De beter sig som tvillingar alla tre. Är hur tajta som helst och kan knappt vara utan varandra. Det är nog det jag oroar mig för mest, när de skall separeras i skolan. Sedan kom yngste lillebror; 23 månader efter. Det är en jätteskillnad, negativ. Det blir så många tjuvnyp och svartsjuka gentemot honom. Inte alls samma intresse för honom som för de respektive småsyskon som kom tidigare. Vårt äldsta barn fick odelad uppmärksamhet under babytiden med lillasyster. Han har inte tagit någon skadda vad det verkar (låter absurt) och jag hoppas inte att han behöver uppsöka psykolog pga sin pseudisar. Det har jag heller aldrig läst tidigare. Min största glädje i livet är mina barn och att tre av dem kom så tätt. Hade önskat att alla fyra hade kommit så tätt. Lätt som en plätt och alldeles underbart. Stor kram till dig!
Känner igen mig i det du skriver. Kände lika när jag plussade med nr 2. Nu står jag här med 5 barn födda på 5 år.
16 mån mellan 1 & 2
14 mån mellan 2 & 3
18 mån mellan 3 & 4
16 mån mellan 4 & 5
Mycket himlande med ögonen. Åh du är ju så ung (28) Du förstör ditt liv. Du kan inte resa bla, bla, bla.
Vi reser med våra barn och gör allt annat som vilken annan människa som helst gör. Nu kör vi på en nr 6. Yngsta är idag 7 mån och äldsta blir 6 år
Det finns undersökningar som visat att den syskonkonstellation där barnen bråkar absolut mest är den med två pojkar i väldigt tät följd. Är böjd att hålla med… Mina första pojkar är 14 månader mellan men de började inte slåss förrän nr tre kom efter 2,5 år. Sen slogs de genom hela uppväxten, mer eller mindre. De två yngsta en pojke och en flicka med två års åldersskillnad har aldrig bråkat och har fortsatt att umgås i vuxen ålder.
19 månader mellan våra tjejer. Klart det var jobbigt och jag hade dåligt samvete för att stora blev stor så fort och den lilla hann jag inte med. Nu är dom 4,5 & 6 och har kul tillsammans rätt ofta .. alltså alla råd man får. Man vet ju bara om det man har och försöker få det att funka. Jag vet ju inte hur det är att ha tre år emellan barnen. Kanske det är skit jobbigt med trots och barnet är mer medveten att det kommer ett syskon
Jag har 22 mån till min yngre syster och visst har jag fått mindre uppmärksamhet, men samtidigt hade vi alltid varandra (och yngsta syskonet som kom tre år senare). Själv har jag fyra år mellan mina barn och det var inte alls planerat. Men jag ser stora för- och nackdelar med båda.
Bra att du skriver om detta, tror att många behöver få höra det!
Jag tror att det tar mycket mer tid och energi från föräldrarna med barn tätt, men i övrigt finns det inte många nackdelar. Det är som vilket syskon som helst! Ett syskon du kommer ha väldigt mycket glädje av med lek, dela minnen och fina stunder tillsammans. Mina 2 första barn är det 18 månader mellan och de är idag 10 och 8 år och jag är så glad att jag fick barn tätt. Det ÄR en oerhörd glädje för barn att ha syskon!!
Jag tror att det ALLTID är lite jobbigt att få ett syskon med tanke på dela uppmärksamhet, men det spelar ingen roll om man är 1 eller 5 år!
Det viktigaste är att man inte stänger ett barn ute när det kommer syskon. Man läser bok eller hittar på en saga, när man ammar. Man kan byta blöja på golvet och det andra barnet är MED. Man blir som ett litet kollektiv och gör ALLT tillsammans. Då minskar risken att det blir jobbiga känslor med syskon. Då blir det mer mysigt att ta hand om syskon tillsammans. 🙂
Vilket bra inlägg! Ska bli intressant att få läsa vidare!
Jag hade lite liknande känslor när jag väntade barn nummer två och då är det två år och fyra månader mellan dem…
/Maria
Mellan mina är det 18 månader. Alltså inte psudotvillingar, men OJ vad tätt! Den som hade mest problem med det var min mamma… Hur ska du orka? Stackars Stina! Hon kommer inte få det lätt!
Sen var det ganska jobbigt i början. En spädis sitter ju nästan fast på en den första tiden, och sen en 1,5 åring som skriker och gråter när man ammar är ganska påfrestande.. men vi överlevde och jag ångrar inget! 🙂
17 mån mellan storebror och lillasyster, och det har hittills fungerat superbra! Ja, nu funderar vi på en tredje rakt av, innan jag är för gammal (37). Måste bara komma lite i form först, och få äl igen ;). Ett minus med tre tätt är väl tidsbristen, att de måhända inte får tillräckligt med egentid med oss.
Hög igenkänning!
Kommer att få som mest 364 dagar mellan storebror och lillebror. När vi fattade att det var en liten Hoppsan på gång, googlade jag såklart en del. Men det var ju värdelöst. Så dags då att få reda på att det är kass att få barn så tätt.
Så det är bra om vi fyller internetet med positivt om våra pseudosar.
Finns grupper på fejjan också. Rekommenderas.
Hej!
Jag har en pojke som är två och en flicka som strax fyller fyra. Det är 16 månader mellan dem.
Jag hade turen att aldrig läsa det du läste när jag väntade min pojke. Vi tyckte det var så fantastiskt med vårt första barn att vi gärna ville ha en till bebis, tänkte att blir det så blir det, och det blev det.
När jag pratade med andra som hade tätt mellan sina sade de visserligen att det var ganska tufft, men berättade alltid om vilken glädje deras barn har av varandra och hur nära de står varann just pga den lilla åldersskillnaden.
Och visst var -och är- det ibland tufft att vara förälder till två så små samtidigt, så att säga. Men nu när de är lite större så är det fantastiskt att se hur de älskar varandra och är varandras bästa lekkamrater. Visst bråkar de ibland, eller ganska ofta om man räknar smågnabb, men de lever tillsammans, leker, går på samma avdelning på föris och sover till och med i samma säng, så det är klart att de blir lite less då och då. Men för det mesta är de vänner och jag tror och hoppas att de ska stå varandra nära hela livet och kunna finnas där för varann mer än vad kanske syskon med fem år emellan gör.
Inte lider de nån brist på kärlek eller uppmärksamhet nån av dem, det är ju bara strunt.
Jag tror på pseudotvillingar! Praktiskt när de har samma storlek på kläder och skor också! 🙂
Helt galet är vad det är! Tänk istället vilken lycka för barnen att få vara nära varandra i ålder och vilken sammanhållning de kommer ha! Jag har själv enäggstvillingar som redan från start fått dela allt på gott och ont, och de är hur goa, generösa, och schyssta mot varandra som helst. De får all vår kärlek och uppmärksamhet, men är även bra på att få vänta på sin tur. En egenskap som inte är så illa att ha när man växer upp, inte sant?
De som är emot täta barn, vad tänker de då om tvillingar? Det måste ju vara nästan värre
hej! Jag är också uppväxt som pseudotvilling, och har alltid tyckt det var bra. Vi hade alltid glädje av varandra på semester och så.
Jättekul att läsa! Jag känner igen mig allt hittills. Har 14 månader mellan mina, Molly och Moa. Än är de bara 4 mån resp. 1,5 men jag känner mig rätt lugn. Allt ordnar sig.. Hoppas ja 😉 även om storasyster hoppar i soffan och klättrar på ryggstödet medans jag försöker amma den lilla som nästan vrider nacken ur led för att nyfiket se på vad syrran har för sig. Ser fram emot att läsa fortsättningen.
Det är 17mån mellan mig och lin yngre syster, och så glad jag är att jag har henne! Vi har alltid hållit ihop och haft en enorm trygghet i det! Så mkt att jag själv vill ha barn väldigt tätt. Av mi egen erfarenhet så längre det är mellan syskonen, desto äldre är man när man kan umgås på ”samma nivå”. Så hejja er!!
Mellan våra 3 är det 17 månader mellan varje. De är nu just nu 3,2 och 1 år!
Jag älskar att se dom leka med varandra och prata! Det är klart att de bråkar ibland men jag tycker att glädjen är större! syskon är ju något man alltid kommer ha kvar och vi är så glada som har haft möjligheten att ge dom syskon tätt! Jag tror det är bra! Visst tänker man ibland att de kanske får för lite tid med oss själva, men dom får ju något annat istället!:-) dessutom lär dom sig att respektera varandra, lösa konflikter och att dela med sig och ta hänsyn! Har dessutom en sjukt bra relation med mitt 1 1/2 år yngre syskon. Sladdisen som är 7 år yngre står inte alls lika nära. (lite svårt att sätta ord på vad jag menar men hoppas det framgår)
Det är 18 mån mellan mig och min bror och i vuxen ålder har vi köpt sommarhus tio steg ifrån varandra. Så go Märta o Maja de kommer ha grymt kul ihop genom hela livet
Själv har jag haft så mycket glädje av min pseudotvillinglillebror genom livet att jag har bestämt mig för att försöka få ungar så tätt det går, just för att de ska få glädjen av att verkligen kunna leka, förstå och vara med sitt syskon under hela uppväxten. Jag och min bror var som ler och långhalm, hade en enorm glädje av varandra, och det var först i tonåren som vi fick lite behov av att utvecklas separat.
Så tacksam att mina föräldrar naivt trodde att ”ammar så blir man ju inte gravid”… 😉
Å ser fram emot att läsa resten! Precis fått vår andra, 18 månader emellan och har också läst så mycket negativt 🙁 men i senaste barnvagnspromenader (poden) var det en mamma som delade med sig av sina positiva erfarenheter Också. Suger åt mig!
Vår trea kommer nästa vecka. Det blir nästan på dagen 12 månader mellan tvåan och trean. Har hela graviditeten fått kommentarer som ”oj det var raskt marserat!”, ”när kommer fyran då?”, ”satsar ni på familjen annorlunda?” För inte nog med att vi får dem tätt, vi är dessutom fräcka nog att skaffa fler än standardiserade två barn. Det enda possitiva som jag fått höra är att de nog kommer ha roligt ihop när de blir större.