Tjejigt är väl inte dåligt? Varför ska hon inte få vara tjejig?!
Jag vill aldrig försöka bevisa några värderingar genom mina barn. Om det är prinsessperiod på förskolan och mina döttrar vill följa den så ska de få det. Man kan fortfarande diskutera kring det. Varför vill man vara prinsessa? Hur är man om man är prinsessa? De som inte är prinsessor, vad är de? Om man inte vill vara prinsessa, är det ok? Osv.
Allt jag vill är att mina barn ska känna sig trygga. Att de ska känna sig trygga nog att välja sin egen väg. Extremt mycket begärt av vem som helst, att våga välja sin egen väg, men det är önskemålet. Därför känns det som viktiga ämnen att diskutera. Det blå och det rosa. Det killiga och det tjejiga.
När min vän inte längre fick köpa kläder med något rosa till sin son för hans kompis hade sagt att rosa var tjejfärg och det var inte bra. Ja då visar det ju att dessa diskussioner behövs.
Märta som inte ens är tre år fyllda frågade mig:
– Är det här kalsonger? Och pekade på de kalsonger hon hade på sig.
– Ja, svarade jag.
– Är det för killar? frågade hon.
– Det är för den som vill ha dem, svarade jag.
Men tydligen har någon talat om för henne att det är killunderbyxor hon har på sig. Kanske låg det ingen värdering i det, men det får mig ändå att tänka.
Tidigt, tidigt ska man vandra in på tjej- eller killvägen. Och vill man åt ett annat håll är det nog inte så enkelt. Jag önskar att det inte var så tydliga gränser och hårda regler. Att inte så mycket skulle bestämmas ÅT en, bara pga en snippa eller snopp. Att livsbuffén stod uppdukad för alla att välja och vraka. Att det inte var så himla udda att vara udda…
Åh vad jag önskar att ni ska få vara trygga och kunna vara som ni vill vara.
Hallå Louise 🙂
Jag är helt med dig i ditt resonemang. Jag tycker också att om tex flicka har en prinsessperiod eller pojken en Spider-man så ska de få det men att det är bra att prata lite kring det och inte lägga någon värdering i det. Jag har tex några små barn i släkten och jag anstränger mig alltid för att inte kommerntera deras utseende. En annan sak jag tänkt på i samma kategori är presenter; i vår släkt får den lilla tjejen alltid barbies eller målarböcker och hon blir jätteglad. Pojken får istället alltid något att bygga efter en ritning. Här tänker jag också att de borde få det som de vill ha, men samtidigt gör det ont att de honom ”utbildas” till ingenjör samtidigt som hon får relationsinriktade leksaker. Tänker mig att detta också måste forma dem rätt mycket.
Tack för mysig blogg!
/(foodbylinda)
Läste ditt inlägg. Håller med om allt. varför skall allt kodas efter färg och kön? Jag är man och älskar färg, speciellt de färgstarka rött, rosa, lila och turkos. Men det är t ex omöjligt att hitta dunjackor, träningskläder och gummistövlar i dessa färger. Rött och turkos finns men i begränsad omfattning…
Jag upplever att det finns fler och fler som protesterar men att utvecklingen går åt fel håll då tillverkarna blir merhårdnackade med sitt motstånd genom att häva floskeln att ”det är mest praktiskt och folk vill ha det så”. Kom ihåg att det fram till 1940 ca var rosa till killar och blått till tjejer så att så länge har det inte varit ”alltid varit”… Ge alla tillgång till alla färger!
Tänker ungefär så jag också.
Det ska inte behöva handla om skillnader och likheter egentligen. Det ska enbart handla om bemötande. En tjej i prinsessklänning och en pojke i prinsessklänning ska bemötas lika. Det ska into skilja hur folk behandlar andra människor pga kön. Vi har 2 pojkar och 1 flicka som är nära i ålder och det märks stor skillnad i hur de blir bemötta. Det gör så ont i mitt hjärt för jag vill ju bara att dom ska få vara de fantastiska personer de faktiskt är oavsett vad de har mellan benen.
Det är ett viktigt ämne, detta med barnkläder och färger och tryck. Jag har två pojkar, den ena som snart är sju år, älskar rosa och lila. Idag skulle vi köpa vårskor och han gick direkt in på ”tjejavdelningen” och tog ett par glansiga, glittriga skor med fjärilar. Vi enades dock om att de inte var så praktiska utan bara fina. Han valde istället ett annat par från samma avdelning, de var neonrosa och turkos – jättefräcka! På ”killavdelningen” fanns bara skor i olika blå och svarta nyanser. Jag efterlyser butiker som blandar alla färger för alla barn utan tydlig markering om att vissa skor är för vissa barn med visst kön.
Ja varför ska det där valet försvåras av butiker? Varför ska man aktivt behöva gå till ”andra sidan” som uppenbarligen ”inte är gjord för mig” för att få välja vad man vill? Känns helt skevt! Kan man inte bara få gå in och välja mellan allt?!
Kul att ni hittade skor ni tyckte om!! <3