hejhejvardag

En sak som jag tänkt på väldigt mycket är det här med vem som får kalla sig vad. Till exempel vem får kalla sig feminist. Frågan blev extra aktuell i mitt huvud när jag skulle registrera min blogg på bloggportalen. Man fick välja kategorier där. ”Föräldraskap och barn” kändes given. ”Vardagsbetraktelser” likaså. Sedan skulle jag kryssa i ”feminism”. Inte kan jag väl klicka i feminism? Alltså, jag är ju feminist. Jag tänker mycket kring kön, norm, roller… och skriver/tecknar kanske lite sådant…eller? Shit nä jag vågar inte kryssa i! Tänk om nån som är ”mer feminist” än jag läser det och ber mig att redovisa vad jag gör för den feministiska kampen? Eller plockar fram illustrationer och blogginlägg som på något sätt visar att jag minsann inte lever som jag lär…

Så jag kryssade inte i den. Jag orkade inte behöva slåss för att få ha en åsikt som jag faktiskt vill ha, behöver ha, tänker ha! Jag är feminist, jag tänker kämpa för att mina barn ska leva i ett mer jämställt samhälle än jag gör. Jag vill gärna upplysas, utbildas, emotsägas och diskutera. Men jag vill inte behöva slåss med feminister om att få kalla mig feminist.

För länge sedan lade Kitty upp en bild från en butik som hade några barntavlor som var sådär tröttsamt stereotypa. Nån riddare i blått som slogs och nån prinsessig tjej som satt och var ljuvlig (jag minns inte exakt). Ni hajar.

På Instagram kommenterades det hejvilt, alla verkade ganska överens om att det kändes ganska omodernt och tröttsamt. Så helt plötsligt är den en av de som kommenterar som riktar sig till en annan som kommenterat och säger: varför blir du upprörd? Du klär ju din pojke i pojkiga kläder och din tjej i flickigt. Typ nåt sånt.

Alltså den här personen hade INGEN aning vem den andra människan var. Mamman med den pojkiga pojken och den flickiga flickan kanske hade sjukt bra diskussioner kring kön, feminism och norm hemma? Eller kanske den tillsynes pojkiga pojken var en flicka och flickiga flickan var en pojke? Eller så kanske det var en mamma som börjat intressera sig för könsroller, för feminism, som börjat känna ett engagemang? Ja men då är det ju fint att det kommer någon med mer korrekt levnadssätt och talar om att hon inte är välkommen i gruppen.

Feminism ska väl inte bara vara för en liten klick som tycker sig ha de rätta åsikterna? Feminism med diskussioner om stort och smått – ja tack! Feminism med pekpinnar?? Nej. Tack.

Vill länka till denna artikel på ämnet ”politiskt korrekthet” där Åsa Lindeborg sätter huvudet på spiken, tycker jag.