hejhejvardag

Om häxjakt, ideal och när jag blev dissad av en tolvåring

Ok detta inlägg blir långt. Förlåt.
För ganska längesedan så hände en grej på Instagram som jag hade svårt att släppa. Jag följer ett konto som har massor av följare och de lade upp en ny bild varpå en liten tjej kommenterade ”1st like!” eller liknande. För er som inte hänger på Insta så är det tydligen en grej bland de yngre användarna att man ska vara först med att gilla en bild (nån får gärna rätta mig om jag har fel här för jag har dragit dessa slutsatser helt själv, ingen som helst forskning bakom). Då är det någon äldre person som skriver något ganska otrevligt till den här tjejen, typ att det är ”så jävla barnsligt” och ”lägg av”. Nåt i den stilen. Jag får ont i hjärtat, stackars lilla tjejen! Varför sånt påhopp? Varför så arg? Nej, det där var inte ok. Jag känner att jag vill säga nåt om detta, markera för ”kommenteraren” att det inte är ok och visa lilla tjejen att det hon utsatts för inte är ok. Skriver ett kort meddelande till ”kommenteraren”, att det väl inte är så farligt och att det ju faktiskt var ett barn (apropå ordvalet ”barnsligt” liksom). Känner att jag inte behöver vara otrevlig, utan bara markera.
När jag väl trycker på skicka så har en hel drös såklart redan hunnit ta lilltjejen i försvar. Och inte bara det, några har också gått till attack. Vad som sedan händer är något väldigt skrämmande. Folk sätter igång och jagar ”kommenteraren”, skriver saker som att ”jag var inne på ditt konto och du verkar ju vara en riktigt sorglig typ som skriker efter uppmärksamhet” osv. ”Kommenteraren” reagerar som den som jagas gör och försöker ömsom fly genom att byta instanamn och låsa sin profil, och ömsom slåss tillbaka. Herregud vad händer, tänker jag. Visst, ”kommenteraren” betedde sig inte särskilt bra, men hon har inte mördat någon! De här som jagar är ju tio gånger värre än ”kommenteraren”. Det känns som att de riktigt anstränger sig för att vara så elaka som möjligt. Och de är så arga! Det är riktigt obehagligt.
Men gud jag då, kommer jag på.Jag skrev ju också en kommentar! Är jag en del av häxjakten nu?? Fy fasen, det vill jag INTE vara.
Efter den händelsen är jag väldigt försiktig med mina kommentarer på Instagram. Det var jag innan också men ännu mer nu. Jag tycker alltid att det är viktigt att markera när folk beter sig eller kommenterar illa, vilket man ser lite för ofta på sina ställen, men jag ser ingen poäng med att bete sig likadant!

Jag har turen att fortfarande vara väldigt skonad från hemska kommentarer på min instagram och min blogg, tack och lov! Så plötsligt, för ett par veckor sedan, dyker det upp på min telefonskärm, ”du är ju sjuk”…. Gulp! Vad är nu detta? Nervöst öppnar jag min insta och ser mycket riktigt några upprörda kommentarer, inte alla så trevligt formulerade. Nu visar det sig att det är en tolvårig tjej som tycker att det inte var okej att lägga ut sånt snusk som jag gjorde under ”sexveckan”. Instinktivt ville jag lägga huvet på sned, le lite och säga ”lilla vän”… Men kom snabbt på att det inte var särskilt schysst bemötande. Jag funderade därför kring det hon skrev, att barn kunde ju se mina bilder. Till slut kom jag fram till att bara svara att jo det kanske kunde uppfattas som snusk, att jag dock tycker att det är ett viktigt ämne för småbarnsföräldrar, inte barn, och att man inte behöver följa mitt konto (sammanfattningsvis vad jag skrev).
Vad jag sedan kom fram till, som jag egentligen ville blogga om var detta med VAD den här tjejen ansåg vara sjukt och snuskigt. Återkommer strax till det. Vill bara förklara att min anekdot i början av detta milslånga inlägg kändes viktig för mig eftersom jag inte ville att nån skulle skriva nånting till den här tjejen jag nu pratar om. Jag tror inte nån skulle hoppa på henne för dessa harmlösa kommentarer, men vill ändå säga att jag inte tycker att nån behöver skriva nåt alls till henne, jag har redan svarat. (Sedan kanske man vill svara mig istället om man tycker mina svar var lite väl torra, vilket de nog var, men det är en annan sak.)
Så varför ens riskera nåt då för den här lilla tjejen? Varför ta upp det på bloggen alls och riskera att nån skriver nåt taskigt om det gör mig så orolig?
Jo det var vad jag skulle återkomma till. Den här tjejen skrev ”lägg av” på bilden med kvinnan som vill att personen i sängen ska släcka lampan, ljusen och dra ner rullgardinen, eftersom hon har svårt för sin nya eftergraviditetskropp. Men jag tänkte mycket på den där kommentaren. Hur den här kvinnan som är avbildad inte har den klassiska modellkroppen som syns överallt, hur hon har hår på benen och lite hängiga bröst. Och jag funderade på om det var det som kändes så upprörande för den här tjejen. För det sorgliga är att jag tror inte att hon hade reagerat om det hade stått en Victoria Secret-modell i bara trosor och kikat in i ett sovrum. Det är nämligen vardagsmat för dagens barn – nakna kvinnor med rätt typ av kropp. Den kan vara hur naken som helst, bara den är sexig och formad enligt idealen. Är det inte sorgligt? Kroppen, den fantastiska kvinnokroppen, får bara se ut på ett enda jäkla sätt.
Detta samhälle ska mina två döttrar växa upp i. Det skrämmer mig.

IMG_0586.PNG
Upprörande bild av kvinnokroppen?

IMG_0587.PNG
Helt vanlig icke upprörande bild av kvinnokroppen?
(Bild från google, sökord Victoria Secret)

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här!

Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. jennybenny

    ”Lustigt” att vi båda skrev om detta icke-härliga internethatet på samma dag. Fet DISS på det alltså.

  2. Feffe

    Hej! Fantastiskt intressant inlägg.
    Jag har tänkt mycket på vilken värld mina barn kommer få växa upp i, alla ideal och hur de tror att man måste vara. Mina flicka är 2 år och min pojke 3månader så än ”behöver” jag inte oroa mig? Fast.. Jo! Det är så MÅNGA barn och ungdomar som behöver vägledning av KLOKA vuxna.
    Läste precis ett inlägg som en granntjej lagt upp på instagram. En mysig bild på henne och hennes hamster. Hon blev då attackerad av sina vänner(?) om att hon höll hamstern helt fel, och de antydde att hon var helt dum i huvudet och liknande. Granntjejen ställde sig i försvarsposition och hittade liknande ord tillbaka.
    Det är ju vi vuxna som ska visa barn och ungdomar till en bra värld att leva i. Det räcker inte med ett sunt tänk alla gånger, man måste agera därefter också. Det är vi vuxna som lär barnen (enligt min uppfattning), så ska man vara försiktig med att berömma utseenden överhuvudtaget? jag är duktig på att berömma min dotter när hon klätt på sig sina finkläder (berömmer ofta och mycket vad hon än har på sig i och för sig..) , att hon är så himla fin när vi borstat håret eller att hon är himla söt i sin piratdräkt osv. Sen har jag tänkt på en till grej. När ska barn få börja använda sig av instagram, Facebook och andra sociala medier? Finns mycket positivt men en hel del negativt med dessa forum. Och då återigen, hur mycket ska vi vuxna använda oss av detta? Barnen lär sig snabbt att telefonen och datorn är en kul grej, eftersom vi vuxna använder det flera gånger om dagen.
    Tack för ett läsvärt inlägg som stärker de tankar och funderingar som snurrar i mitt huvud!

  3. Filippa

    Min första tanke ang den tolvåriga flickan är ju, att de ska tycka det är ”äckligt”. Förstå mig rätt. Och vår 8 åriga flicka utbrast BLÄÄ!!! När jag och min man kysstes ”öppet” i köket. Helt normal reaktion.
    Men håller helt med dig med ideal tänket. Sen måste jag säga som vuxen kvinna och mamma till två, fler ”sex-veckor”! Extremt roliga och sanna situationer. Min kropp är inte vad den en gång var, men jag bryr mig inte. Min man älskar mig ändå, med mina ”tax-öron” 🙂

    1. hejhejvardag

      Ja så är det nog, att det är lite äckligt med nakenhet och kärlek mellan vuxna. Är det äckligt även med tillsnyggade modeller? Jag vet ju inte eftersom mina barn är så små än.
      Haha ja det var ju sjukt kul att göra sexveckan, så det kanske blir fler!! 😀
      Heja taxöron och heja grymma kroppen som klarar av så enormt mycket!
      kram

  4. Sofie

    Mycket bra och tänkvärt. Jag kommenterade själv en kommentar här på din blogg som jag tyckte var uppfostrande och kass, fastän du redan besvarat den själv på ett mycket sansat sätt. Känner lite i efterhand att det var onödigt (mitt svar alltså), varför piska upp en dålig stämning som lagt sig? Tror det får bli ett nyårslöfte att bli mer sansad och inte gå med i skällande mobbar. Personer med helgalna åsikter som i sin tur blir jagade blir nog inte övertalade om att dom har fel när det istället för konstruktiv diskussion blir häxjakt. Oj, nu blev det långt igen men jag hoppas min poäng går fram, kort sagt: jag håller med dig! 🙂

    1. hejhejvardag

      Å men jag vet hur det är när man blir irriterad. Jag vet inte hur många ggr jag velat ryta ifrån mer. Men precis som du så klokt säger så blir det nog inte så konstruktivt. Men jag tycker ändå det är viktigt att säga ifrån när man ser att det inte går ok till!
      Jag tycker om långa kommentarer, så TACK 🙂
      kram

  5. Boel

    Tänkvärt! Ingen kan bestämma hur andra ska agera, bara vara just själv.
    Lyssnade på Lars Lerin i P1 vinter, han talade om bl.a om kroppar som åldras.
    Händer alla kroppar..
    Citerar Lars som citerar Kristina Lugn… ”Detta är en kroppshydda. Jag har ett hem. Förr eller senare kommer jag bli vräkt…”
    Så du målar upp ett intressant hem, en kropp som förändras, kan töjas ut, få plats för barn, dra ihop sig igen. Den insikten har ingen 12-åring, de har fullt upp med att vänja sig vid sitt nya hem, tonårskroppen.
    Kram o tack för milslång reflektion