hejhejvardag

När man TYP skämtar

Asså jag som är en sån som kan gå och älta konstigheter jag säger borde kanske lära mig att inte babbla så mycket. Som häromdagen när jag var hos min schyssta frisör och fixade till luggen. Man ser ju alltid så fräsch ut i frisörspeglar och när jag satt där och stirrade på mitt bleka fejs och såg hur luggen snyggades till så sa jag:

– Bra tajming eftersom jag har tre finnar på gång i pannan. Skönt med lugg då!

Följdes av tystnad.

Det där ältade jag sedan. Jag vet, det var inte nåt katastrofalt att säga, men det finns ju ingen given grej att svara. Vad ska hon säga? ”Ja jag såg det”, ”Å nej du har ju inga finnar” eller ”Det är nog bättre med ordentlig tvätt än med en lugg då”… eller vad säger man? Pratade med chefen om det. Man ska ta upp viktiga saker med sina chefer. Kom fram till att det var lite som när någon kommer hem och man säger: ”Ursäkta att det ser ut som skit i hallen!” Vad svarar man på det? ”Nej då, det är jättefint”, ”Det gör inget, jag tycker om er trots all skit” eller ”Ja det ser ju för jävligt ut”?

Summa summarum: Säg inte så konstiga saker. Eller gör det!! Det blir kanske intressanta diskussioner på bloggen??

 

Så här snygg blev min lugg!! Fejset ser ut som det gör för att jag har svårt med selfies.

Photo on 12-18-14 at 9.14 PM #2

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här!

Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Anonym

    Haha! Känner så igen mig! Hade kunna varit jag!
    Häromdagen hade vi några gubbar här som skulle byta kyl/frys lite snabbt som vår hyresvärd hade bestämt. Dom kom så tidigt på morgonen (klockan 07.30 ung) hemmet (och jag) som ut som ett bombnedslag. Vi hade precis gått upp och äldste sonen sprang omkring naken. ”Hej och välkommen in i röran” sade jag. ”Vad sade du?” sade ena gubben. ”Hej och välkommen in i röran” sade jag. Och sedan sade jag nåt om att det inte var så lätt att hålla det städat hemma när man är mammaledig med två barn. Varför jag nu var tvungen att berätta allt för honom för. Gubben sade ingenting. Inte ens tack. Bytte bara kyl/frys och gick.

    1. hejhejvardag

      Ja va fasen, jag skulle kunna ägna hela min blogg åt kommentarer jag önskar att jag aldrig sagt… Kanske är en idé!

    1. hejhejvardag

      Ja min skönhet kommer inte fram på selfies. Här ansträngde jag ju mig som sjutton. Valde mellan flera olika och denna blev vinnaren. Ångrade mig lite när jag såg den flera timmar senare, men vad gör man?
      ÅÅÅ vad jag hade velat vernissage hos dig ikväll. Kommer du att vara på plats nåt mer? Nu är jag ju ledig i två veckor!!
      Bisous!

  2. mammamia

    Känner såååå igen mig. Är också en babblare av rang och kan älta saker om och om i efterhand. I bland går munnen bara som på autopilot oxh skämten haglar. Roliga tillsammans med mindre lyckade. Fick senast i söndags en avhyvling då tungan slant då jag var på adventsfika utan barnen och fick feeling av att umgås med vuxka människor.. Höll låda och efteråt kändes det om hälften varit nog. Finnkommntaren vat ju dock klockren. Ett skratt borde varit på sin plats från frisörens sida.

    1. hejhejvardag

      Så GÖTT att man inte är ensam alltså! Varför tar man på sig att hålla den där lådan jämt??
      Min frisör skrattar faktiskt ofta åt alla mina dåliga skämt och konstiga kommentarer, så hon måste få lite försvar från mig här. Kan inte vara lätt att ha mig i stolen… Detta var ju en i raden av femtioelva nervösa formuleringar. Jag blir liksom lite nervig av att klippa mig har jag insett.
      Men tack att du gillade finnkommentaren! Jag blev lite stärkt nu och ska nog dra den några gånger i jul, om det blir sådär två-tre sekunder av tystnad som jag måste fylla!
      Men alltså måste ju fråga, fick du avhyvling?? Känns inte rättvist när du fick kånka runt på lådan liksom! Jag slår vad om att du sa nåt superskoj!
      🙂

      1. mammamia

        Min syster har gett mig tipset att öva mig på att ’vila i tystnaden’ och inte ta på mig anavaret att fylla alla sekunder av obekväm tystnad (eller
        tystnad generellt ). Går sådär måste jag erkänna. Jag frågade en kvinna i 65årsåldern hur hennes äldsta dotter reagerade då det kom syskon men anledning av att min fyraåring inte är superförtjust i sin fyramånader gamla lillasyster. När kvinnan sa att det var mkt avundsjuka frågade jag när det gav med sig. När hon drog på svaret
        och tystnaden infann sig
        kontrade jag med att det kanske inte gått över än (följt av nervöst skratt från min
        sida). Tre timmar senare när jag erbjöd mig att skjutsa kvinnan hem påtalade hon att hon inte uppskattade att jag skämtade så om hennes familj. Kalldusch och ridå för min del.