Frureinhold

Varnar för ett långt inlägg

– sjuksköterskeupproret –

Tidigare idag läste jag om 5 sjuksköterskor som i protest sagt upp sig från barnmedicin på sahlgrenska sjukhuset i Göteborg. Anledningen var en omorganisation som inte gått helt rätt till. Se utdrag från GP:

Målet var att bemanna upp de två vårdavdelningarna 324 och 325. De har dragits med stora problem sedan 2010 då en rad erfarna barnsjuksköterskor sade upp sig i protest. Det skapade svårfyllda luckor som man inte lyckats fylla helt sedan dess. Avdelningarna, som hanterar en stor andel av akutfallen på barnsjukhuset, har inte någon gång den senaste tiden kunnat hålla fullt öppet.

– Det har aldrig funnits folk till två avdelningar, säger barnsjuksköterskan.

Hon poängterar att ingen på sjukhuset har något emot att det blir fler slutenvårdsplatser.

– Alla förstår att det måste till. Men sättet man genomförde den här omorganisationen på var fel.

Vinterns omorganisation var tänkt att på ett bräde tillföra sex erfarna barnsjuksköterskor till avdelning 324 och 325.

– Kanske hade det kunnat gå. Här har många valt sitt yrke för att man vill göra gott. Om arbetsgivaren ber om hjälp löser det sig ofta. Men då måste det finnas ett visst mått av frivillighet och lite tid, säger barnsjuksköterskan GP pratat med.

Men tid fanns inte och de anställda upplevde inte något fritt val.

– De sa hela tiden ”vi tvingar ingen” men det var inte så att någon hade något val. De hade kunnat ge någon liten morot, men det var ingenting. Och allt gick så snabbt.

————————————–

Så istället för fler sjuksköterskor med specialist kompetens står de nu med 5 stycken kort, en kostnad som är de dubbla än om de hade tagit in eller anställt de personal som saknats. Jag vet att det är svårt och jag vet att ekonomin är pressad. Men det är beklämmande hur vård idag 2016 i Sverige skall bli en klassfråga. Den med pengar får bra vård, men den utan får sitta 12 h på akuten med ett barn som skadat sig. Fördelningen av ekonomin måste kunna se ut på ett annat sätt och alla statliga organisationer måste kunna drivas på ett mer effektivt sätt. För att ta ett beslut idag krävs det en rad olika beslutsfattandes och innan det ens klubbas något har förslaget eller idén runnit ut i sanden.

Jag skrev min C-uppsats med just fokus på hälsa på arbetsplatsen. Den handlade om samspelet mellan ledare och medarbetare i en decentraliserad organisation. Vilket innebär en organisation där medarbetarna inte har direktkontakt med sin chef utan att chefen många gånger sitter i en annan del av huset eller på en helt annat plats. Vi ville ta reda på hur man trivs på arbetet och vad en bra medarbetare respektive ledare är. Vi frågade båda parter och svaren var identiska. Men då undrar man varför det allt för ofta skär sig mellan dessa parter? Varför upplever personal att de inte blir sedda, varför upplever ledare att deras personal inte lyssnar. Jag hade mer än gärna agerat medlare mellan dessa parter och jag vet att så mycket hade kunnat lösas om alla bara lär sig prata klarspråk. Samspel handlar om att gemensamt lösa situationer som inte alltid är så enkla.

Samspel handlar om att gemensamt lösa situationer som inte alltid är så enkla.

Det finns några yrkesgrupper som ligger mig otroligt varmt om hjärtat. Dessa är yrken som främst domineras av kvinnor. Kvinnor som ger hela sin själ i sitt yrke och som sliter för en lön som borde vara så mycket högre (det finns även män, men yrkena är främst dominerade av kvinnor). Dessa yrken som jag syftar på är sjuksköterskor/undersköterskor, låg och mellanstadielärare och förskolepedagoger. Dessa tre yrkeskategorier är mina absoluta idoler, jag ger er all min respekt för det ni gör är fan helt otroligt! Ni arbetar obekväma arbetstider, ni stannar kvar trots att dagen var slut för längesen, ni lär mina barn det jag inte kan lära dom medan jag är på arbetet. Ni visar dom respekt och lär dom etik och moral. Ni är samhällets hjältar, 7 dagar i veckan!

 Dessa tre yrkeskategorier är mina absoluta idoler, jag ger er all min respekt för det ni gör är fan helt otroligt!

Men frågan jag ställer som står och ser på  är hur sjutton ni står ut? när den ena organisationen ändras efter den andra, den ena nedskärningen efter den andra etc etc. Jag är stolt över dessa 5 sjuksköterskor som sätter ner foten och säger ifrån, tänk om fler hade möjligheten och vågade. Tyvärr byts de snabbt ut mot dyr bemanning eller andra nödlösningar med unga nyexaminerade arbetsnarkomaner som inte har 2 barn där hemma som behöver omsorg. Ni hör nog mellan raderna att jag provocerar för att få en reaktion. Men jag kan inte sitta och vara tyst när hela min kropp skriker fel fel fel.

Tyvärr byts de snabbt ut mot dyr bemanning eller andra nödlösningar med unga nyexaminerade arbetsnarkomaner

Jag förstår att det är svårt, jag förstår att det krävs nödlösningar, men på vems bekostnad? den ena skandalen efter den andra dyker upp kring olika fackförbund som utnyttjat sin position. Det finns inga pengar men ändå kan man ta in dyr bemanning. Ett statligt sjukhus borde inte prioriteras så lågt som det gör idag. Det borde heller inte bli på bekostnad av dom som faktiskt tar hand om alla de sjuka patienterna. Nu finns det säkert en grupp som sitter och tänker ”om du bara visste vilka kostnader…” Jag vet och förstår att det inte är enkelt, men att bara köra på utan att diskutera viktiga beslut gör att det blir situationer som dessa.

Ett statligt sjukhus borde inte prioriteras så lågt som det gör idag.

Jag brinner för hälsa och lite extra för just hälsa på arbetsplatsen. Jag vet hur dyrt det är med sjukskrivningar, jag vet vad som krävs för att en person skall trivas på sin arbetsplats. Jag vet vad som krävs av en ledare för att få sin personal motiverad till att gå till arbetet och må bra under tiden de är där.

Denna text hoppas jag kunna lyfta endel blickar och kanske att den även kan nå fram till politikerna, för snart har vi ingen hållbar sjukvård kvar.