Det var inget virus. För dagen efter så vaknade han feberfri, utan huvudverk. Hungrig! Lycka! Vad det var, som sänkt honom dagen innan går det bara att sia om. Nervositet, trötthet, spänning, oro eller kroppsligstress. Vem vet. Det har varit så här tidigare. Kommit som en blixt och försvunnit lika snabbt.
Så vi åkte iväg till cupen. Jag och mannen trygga med att han kunde spela fullt ut. Tyvärr vanns det inga matcher den dagen. De åkte ur A-slutspelet när det var ynka 4s kvar av matchen. Storebror var bestört. Hela laget lika så. De var så nära! Besvikelsen var enorm.
Men jag är så glad att storebror fick hänga med, även om utgången blev som den blev. Man vinner som ett jag, och man förlorar som ett lag. Han sov kvar en natt på skolan. Tillsammans med gänget. Det hade det skoj tillsammans, såklart. När känslorna lagt sig. Och det blev en cup helg med fler skratt än tårar.
