Dessa ben har den senaste veckan sprungit hela 51km åt mig. Lunkandes genom skog, nötande dansk gångväg och virrigt på nya stigar. Det är fantastiskt vad dessa ben faktiskt klarar av. Om en bara låter dem göra sitt, och huvudet inte analyserar för mycket. Visst, dem är lite trötta idag, det gick lite långsammare än vanligt, men vad gör väll det om hundra år. Huvudsaken är att dem fick röra på sig, hjärtat fick pumpa och huvudet fick rastas.
Men i morgon ska dem faktiskt få vila en stund. I bilen. Det bästa för huvudet vore dock om jag fick springa lite när jag åker bil. För det där med bilåkande är inte min grej. Blir otroligt rastlös. Aja, det är väll bara att bita ihop,, lyssna på poddar och räkna ner. Och sen när vi kommer fram. Då tusan ska det springas.
