Träningsboost på Tanumstrand
(Ett av alla de lopp jag sprang 2017. Det var andra tider då)
Nytt år, och jag vägrar nyårslöften och ogenomtänkta förändringar. Om jag får bestämma vill jag att livet ska tuffa på precis som förra året. Lagom med ”ups and downs”. En kropp som höll för ökad belastning och ett sinne som var lite gladare för var dag som gick. Jag satt innan nyår och funderade var jag skulle göra av med friskvårdsbidraget. Det låg där oanvänt i inkorgen, bortglömt. Att springa dag ut och dag in är inget som man kan använda friskvårdspengen till.
(Jag på en yogahelg i jan 2018)
Men så dagen innan nyårsafton insåg jag att jag kunde använda pengen till att anmälningsavgiften för lopp, så jag spontananmälde mig till Stockholm halvmara. Så kan det gå. Förra året sprang jag inget längre lopp. Sprang knappt nå loppa alls där målet var mitt eget. Det skulle ha varit Vårruset, men jag vet knappt om det kan räknas. En halvmara har blivit något som jag vet att jag klarar vilken dag i veckan som helst. Visst, det kostar på, det ger efterverkningar, men jag klarar det. Så att anmäla sig till loppet kändes ”lagom”. Mer, ”Gör jag som jag gör nu, så kommer jag runt”.
(Boostcamp sept 2017. Foto: Maria)
Visst är jag nöjd med min träningsvardag, på alla sätt och vis. Men det är något som gnager. Något som gör att det känns som om det är något jag missar. Som om det finns en potential i mig, som jag förbiser. Konditionen har jag, om jag får hålla måttligt tempo. Men styrka, jag känner mig muskelmässigt svag. Men motivationen att göra något åt det är noll, även fast jag vill. Och rörligheten ska vi inte tala om. Helt uppenbart går det inte att leva på gamla meriter.
(Bästa boost-instruktörerna Karl Dyall och Jonna Martinsson. Tänk, de kommer åter till Boostcampen i juni efter en tids uppehåll. Bara det gör att motivationen att boka in mig igen slår i taket. Foto: Maria)
Härom dagen såg jag i mitt FB flöde att Tanumstrand ska köra en ”Boostcamp” igen. Och det väckte ett sug. Sist jag var på boostcamp var det kalla januaridagar. Ganska precis för ett år sedan. Jag minns att jag drömde om att få göra samma helg, fast på sommaren, utan att frysa. Kunna yoga på klipporna, träna på Tjurpannan utan att frysa och äta frukost på bryggan. Och nu, vips, så finns det möjlighet. Det skulle kunna ge mig en boost i den där delen av träningen som jag nu känner at jag haltar i. Och jag vet, att om jag anmäler mig, kommer jag automatiskt att öka på både rörlighetsträning och styrketräning själv här hemma, innan jag ens kommit iväg. Jag funkar så.
(En rufsig, trött och lycklig Anna, redo att ta sig an ”Väggen”. Foto: Maria)
Så nu är frågan
Är jag ledig den där helgen i juni?
(om jag blockar den redan nu i kalendern så JA)
Kommer jag vara skadefri?
(om jag inte är det kan jag ju ligga på SPAt hela helgen istället för att träna)
ska jag ta och anmäla mig kanske
(måste kanske kolla av med mannen först)
