Just nu pågår intensiva förhandlingar med mig själv om huruvida jag ska ut och springa eller ej. Ögonen svider av trötthet och kroppen känns mosig. Samtidigt vet jag att det inte blir värre av att komma ut en vända. Det kan till och med bidra till att jag kommer att sova bättre och hjärnsnurret lugnar sig. Jag vet att det är så. Men i magen skumpar det runt en masa falafel. Och skumpande falafel när man är ute och springer är inte en ljuvlig känsla direkt. Men jag tror att förhandlingen snart är avslutad, och n hittar mig och pannlampan ute i skogen någonstans. Klokheten brukar segra.
Återkommer om någon timme.
Så får vi se hur förhandlingen utlöpte.
