Så var den inne. Årets julgran. Hem till miljoners små småkryp. Något som jag varje år funderar lite kring, och sedan bestämmer mig för att inte fundera så mycket om… för tanken är lite skrämmande.
Att ta in granen, och klä den, är en procedur som går snabbar och smidigare för varje år. Och i år var nog första året som barnen höll ut och klädde klart granen helt själva, men lite hjälp av mannen i mitt liv. Själv satt jag mest i puffen på golvet och njöt av skådespelet och samtalen som pågick. Så stort! Det där med färgkoordinerade och ”till tusen stylade” granar är inget för mig. Nej, hemma hos oss har vi en gran fylld av kulor där nästan varje kula är ett minne i sig. Det är pyssel varvat med dyr design. Stramt blandat med kitsch. Och en faslig massa glitter.
Dagen i dag har annars bjudit på seriematch i Norberg, föräldramatch i Västerås, kiosktjänstgöring, julpyssel (kolla in instagram för att se min skapelse) och bubbelblåsning. Det enda som inte hanns med idag var löpning för min del. Vilket jag faktiskt sörjer lite. För jag är inte helt på det klara med när jag ska hinna med att springa nästa gång. Kanske skulle jag kunna klämma in en 5k imorgon efter nattning. Med pannlampa och broddar. Eller ska jag ta en morgontur på tisdag, innan jobb. Det tåls att tänkas på, eller kanske inte. Sluta tänk, och bara kör!
