Typ en kass bild. Men vad tusan. Det är mörkt, kallt och snöar. Det finns tusen anledningar till att inte springa, men ännu fler att faktiskt ta sig ut och få fötterna i rörelse och hjärtat att jobba.
Jag ä bäst på att komma på bortförklaringar till varför jag inte ska spinga. Den ena bättre än den andra. Men jag har börjat överlista mig själv. Funnit ett sätt att kasta bort bortförklaringarna och bara se till att genomföra passet. Jag har helt enkelt sluta förhandla med mig själv. För hur jag än gör, så vinner jag själv. Och den största vinsten är att faktiskt komma ut och låta kroppen jobba.
Så kom det sig att jag tog mig ut och sprang i snöyran igår kväll vid 19:30 tiden. Och tänk, man kan faktiskt springa två dagar i rad. Så jag tog mig ut idag igen när storebror var på innebandyträningen. Det gick utmärkt. Och var jobbigt, som sig bör.
