Storebror och jag tog en promenad i helgen. Bara han och jag. Vi pratade om allt och inget. Skrattade och funderade. Han börjar bli stor nu min lilla pojke. Kära nån. Det slår mig gång på gång att tiden är NU. Sen kommer sen, då blev minnen, men NU är nu. Och jag vill inte missa NU.
Då laddar vi för onsdag här hemma. Jag har några härliga möten inplanerade (läs: möte mellan människor, inte om jobb som ska utföras eller produkter som ska produceras). Storebror har idrott på schemat idag och innebandy direkt efter skolan (logistik delux), lillebror vet jag inte vad han ska göra i skolan men efter fritids blir det hemma mys för hans del.
Och idag har jag laddat för lunchpromenad. Det blev ingen igår. Varken lunch eller promenad. Det blir så ibland. Inte ofta, men ibland. Men idag så ska det bli av. Gå vänliga skor på fötterna, regnjackan är packad och hörlurarna är med. Det blir jag, Marathonpodden och in i bubblan. Mitt sätt att ladda, sortera och värna mig själv.
