Igår kväll hittade jag båda pojkarna uppkrupna i storebrors säng. Fnittrades. De hade visst byggt en koja. Fylld med böcker. Och där skulle de visst sova. Klockan var ganska sent och lillebror var just i färd med att tömma soffan på kuddar för att utöka bygget. De gaddade ihop sig mot mig, för de skulle visst fortsätta fast klockan var sent. Och jag kunde inte annat än att le. Det är något visst när barnen gå ihop i lag mot mig. Stöttar och hejja på varandra. Det får mig att le.
Logistiken igår med bilen som skulle till doktorn, barn hit och dit och två vuxna som skulle samordna gick alldeles utmärkt. Jag och mannen lyckades till och med klämma in en lunch tillsammans. När det hände senast vet jag inte. Måndagslyx.
Väl hemma började förhandla med mig själv ang. löpningen. Jag var trött. Beredd att gå och sova redan 18:30. Det regnade. Var kallt ute. Och jag kände mig omotiverad. Ville helst bara sova. Men mannen i mitt liv tyckte att det verkade dumt att inte sticka ut. Jag förhalade, hade ju just ätit middag. Men så drog jag iväg ett mess till en saknad vän och frågade om hon möjligtvis kunde tänka sig en lugn runda. I mörkret med pannlampa.
Så kom det sig att jag och hon sprang över ängarna. I mörkret med reflexväst och pannlampa. Pratandes. Kära nån vad vi babblade på. Flåsandes i motvind som inte var av denna värld. Och när jag kom in igen var jag piggare än vad jag hade varit på flera timmar. Fylld av energi i kropp och själ. Så som man bara kan bli efter att fått prata av sig med en vän. Lycklig är jag som har så många härliga, ärliga och underbara vänner. Och lycklig är jag att jag har en man som älskar mig så mycket att han ser till att få ut mig och springa när jag behöver det som mest.
Och idag har vi en ny dag som ligger blank framför oss.
Jag tänker börja den med att tala om för barnen hur viktiga dem är
och hur bra dem är på att vara sig själva
och det är just därför jag älskar dem
till månen och tillbaka
Det där med att springa lite långsamt och prata har nått en ny nivå. Aldrig trodde jag väl att jag skulle kunna ha 5:22min/km som prattempo. Det känns som om jag börjar överträffa mig själv.
