Idag tog vi en tur hem till farfar och farmor för att fira farfars födelsedag. I present fick han kaffekoppar som barnen hade ritat på med specialpennor, choklad och en hel hög med tidningar. Och vi fick med oss ett gäng kompasser hem. Riktiga kompasser. Ni vet sådana som man använder när man orienterar… Kompasser som har varit med och sprungit O-ringen tillsammans med farfar. De har vi nu ärvt. För vi kommer att behöva dem. Kompasserna alltså. Jag har nämligen anmält mig och Oscar till orientering för nybörjare, vilket mannen i mitt liv tycker är strålande. För då kanske jag kommer att lära mig att hitta, säger han…
Åter till farfar. Han fyller som sagt år, just idag. Den man som har en hel möbelfabrik i källaren och garaget. Som kan skapa det mesta i trä. Mannen som mannen i mitt liv rådfrågar i allt som har med el att göra. Barnen farfar som alltid håller pojkarna om ryggen. Talar om dem med stolthet i rösten. Imponeras av barnbarns utförsåkningskunskaper. Han som ger dem där stora kramarna, och ringer när man har namnsdag. Husbyggaren och problemlösaren. Han som lärde mannen i mitt liv att åka skidor i Granfjällsstöten. Älgade genom skog och mark med en kompass i handen. Matar fåglar och protokoll över vädret. Han som är pappa till min stora kärlek. Just den mannen fyller år idag. Och det är klart att han skulle firas.
Så hipphipphurra för Farfar idag!
Här iförd för vad han själv kallas ”Hawaii-halsband”
