Fru Magnolia

Fredag = Löparbakis eller löparmage. Baksidan av långpass

Fredag = Löparbakis eller löparmage. Baksidan av långpass

Löparbakis eller löparmage. Baksidan av långpass. Vilar mig iform efter löppasset tidigare idag

Löparbakis eller vad annars brukar kallas för löparmage. Det är visst ett vedertaget begrepp, och det drabbar visst rätt många. Det uppkommer framför allt hos dem som springer lite längre och tar ut sig lite mer.

Jag blev löparbakis idag. Jag slog till på att springa 15km i en ganska kuperad miljö. Inget extremt på något sätt. Jag är inte ens säker på att 15km kvalar in som långpass igentligen.  Jag höll dessutom ett ganska långsamt tempo, bara för att vara säker på att inte krascha. Men….

Löparbakis alltså, Och jag hatar det. Ibland kan jag springa låååångt utan att något händer, och ibland kan jag inte äns springa nästan långt utan att det där förbaskade illamåendet kommer. Jag har försökt analysera sönder detta. Jag har ätit under passet (vatten +dextrosol), jag har ätit nära passet, inte ätit på 3 timmar innan passet, undviktigt att drikca och äta när jag springer, fylla på så snart jag kommer hem, eller vänta en timme och fylla på. Men, det finns inget samband. Jag blir TOKIG! Det enda som jag tror hjälper är att jag skta ökar på distansen. Alltså, tränar ordentligt för att klara långpassen.

Jag har haft en teori om att det som händer med kroppen är precis samma sak som när en diabetker får en ”rekyl” efter en känning och blodsockret skjuter i höjden (nu skjuter inte mitt socker i höjden som hos en diabetiker, men men). Typ kroppen frigör en massa socker ur levern samtidigt som jag jag fyller på med kolhydrater och adrenalinet pumpar. Men den teorin håller inte riktigt, den heller. För jag har inte diabetes, och min bukspotssköterl skickar ut insulin i perfekt harmoni. Vill jag tro i alla fall.  Sen är det ingen teori som någon av alla förståsigpåare ens har nämt.

Oavsett anledning till att jag blir löparbakis så har jag bestämt att det inte får stoppa mig från att köra långpass. Jag får fortsätta att jobba på teorin om varför det drabbar just mig. Testa mig fram och se vad som funkar för mig. Jag vet att det är totalt ofarligt att vara löparbakis, det är bara förbaskat obehagligt.

Mer information finns att läsa HÄRHÄR,  HÄR, HÄR, HÄR.

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här!

Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.