I två veckors tid har jag nu vilat och kolhydratladdat mig i form inför morgondagen. Vilan har varit helt ofrivillig, men med en segdragen förkylning, VAB av storebror och en man som kör dubbla veckor med tjänsteresor så blev det liksom så. Och jag har någonstans landat i att ”det ska bli spännande att se om jag tar mig runt över huvud taget”. Mitt personliga mål att gå under två timmar känns ouppnåeligt, just nu handlar det bara om att ta mig runt. Målbilden är känslan när jag går över mållinjen. Känslan av att ha lyckats med något som för två år sedan inte ens fanns i min vildaste fantasi.
I morgon springer jag Stockholm Halvmarathon.
Jag kommer att ha min hejjarklack på plats. Mor och syster. Och om du råkar finnas ute på banan, hejja då lite extra på 13554. jag kommer att behöva det.
Nu ska jag ta kväll. Lite fjärilar i magen har jag allt. Och lite ”positiv” laddning måste jag ju ge mig själv. Så jag grundar med kroppen med rödbetsjuice ikväll. Enligt forskning så ska det kunna ha positiva effekter på bland annat löpningen. Och jag tar emot all hjälp jag kan få just nu, så här i elfte timmen.
