Han kom hem ledsen idag storebror. Ledsen över att ALLA vid hans bord ligger före honom i matte boken. (Alla innebär två tjejer, de sitter tre vid hans bord). Med darr på rösten berättade han att det går långsamt i matten. Att det är svårt att koncentrera sig. Nej, det är inte stökigt i klassrummet. Bara svårt att hålla fokus. Så han hade på eget bevåg, utan att fråga fröken, tagit hem boken för att jobba ikapp. För han ville inte ligga efter.
Vi pratade en del om det där, Att det handlar inte att jobba snabbt. Utan det handlar om att ha kontroll på det man gör, att känna sig säker och kunna resonera och förklara. Och att han är fantastisk på att ”prata” matte. Han har förståelse för vad han gör och hur han gör det. Sen satte vi oss tillsammans och han räknade och jag applåderade och berömde. Han räknade själv, utan större svårigheter. Höll fokus och körde på.
När han var klar så sprang han glatt upp på sitt rum för att programmera. Alltså programmera! Och ungen tycker han är långsam på matte. Vad han bygger? Jo ett matte program såklart. I scratch. Han skrattar och funderar på hur han ska ställa upp olika ekvationer för at det ska gå och lösa och inte vara omöjligt. Han använder matte termer med lätthet och skapar logiska flöden. Han omsätter teori till praktik utan att själv förstå det. Jag och ingen annan har några som helst betänkligheter angående storebrors kunskapsnivå. Jag bara önskar att vi kunde få honom att inse det själv.
Lilla Storebror.
Du är klokheten, godheten och visheten själv.
Om du bara visste
<3
