Familjen Davidsson

Orsaken till att jag skriver på min frus blogg är att när jag t.ex tittar på Familjeliv.se och pratar med människor blir jag bekymrad över hur mycket fördomar det finns mot storfamiljer i samhället. Det som förr i tiden var naturligt har nu blivit något avvikande. Som etnisk svensk man tillhör det inte vanligheten att bli utsatt för fördomar men i detta fallet blir det så.

Några av fördomarna runt storfamiljer är:

* att det är synd om barnen och att de inte får den uppmärksamhet, materiella saker, m.m. som de behöver.

Vi anser inte att det är synd om våra barn. De får mat, husrum och rena kläder. De har fritidsintressen. Uppmärksamhet får de så mycket de behöver även om vi inte kan lägga det extrema fokus på var och en som en del ”småfamiljer” gör, det vill säga curlingföräldrar. Vi kan inte reagera på deras minsta nyck men när det väl gäller finns vi där. När det gäller materiella saker kan vi förstås inte hänga med. Barnen kan tyvärr inte få varsin dator, läsplatta, TV m.m. De får dela på sakerna och turas om. Jag tycker också att man som förälder till många gemensamma barn får en ökad förståelse för att alla barn är olika. Våra 8 barn har samma mor och far och samma uppväxtmiljö men varierar ändå till utseende, sinnelag och beteende..

* att föräldrarna är ointelligenta, arbetsskygga, outbildade, bidragstagande m.m.

Jag och min fru är inte ointelligenta. Vi har inte gått på högskola men jag har träffat mången akademiker med bristande insikter om saker och ting. Jag är lantbrukare och min fru jobbar inom skolan. Att sätta likhetstecken mellan utbildningsnivå och intelligens är att generalisera grovt. Att vara arbetsskygg fungerar inte om man ska ha storfamilj då den aldrig tar semester. När det gäller bidrag så har vi aldrig tagit emot något förutom barnbidrag vilket inte täcker barnens kostnader. Det är också väldigt enkelt för utomstående att räkna ut hur mycket vi får till skillnad från bostadsbidrag och försörjningsstöd. Barnbidraget kan jämföras med böndernas EU-stöd: det är mycket pengar men när den sista räkningen är betald är det inte många kronor kvar. Hade det varit lönsamt att ha storfamilj hade fler haft det, enkel marknadsekonomi. 🙂

* att hemmet är ett enda stort kaos med ungar som skriker och skitigt överallt m.m.

Vissa dagar kan det vara lite kaos i vårt hem men det har väl även småfamiljer ibland, eller? Vi försöker dock styra upp saker och ting med rutiner, ansvarsområden, system och konsekvenser.

* att barnen inte kommer att lyckas i livet.

Om barnen kommer lyckas eller inte får vi se. Vad är att lyckas? Det måste väl betyda att de blir lyckliga? Kommer de flesta utslagna människor i samhället från storfamiljer eller småfamiljer? Är alla ensambarn lyckliga? Vi hoppas att de i sin syskonskara kommer att ha ett extra skyddsnät i livet nu när samhället monterar ner sitt.

* att vi är ojämställda

Vad är att vara jämställd? Är det att bägge lönearbetar lika mycket? Jag arbetar mer än min fru men jag ser inte ner på hennes arbete med barn och hem, tvärtom. Själv hjälper jag till så mycket som jag hinner, det nutida påfundet ”egentid” blir det inte så mycket av. Ingen svensk man kan heller bestämma över hur många barn hans fru ska få, då blir det skilsmässa. Om ni tror att det är jag som bestämmer över saker och ting här hemma så har ni inte träffat min fru. Kvinnorna i storfamiljer är oftast starka och drivna kvinnor som vet vad de vill, inte viljelösa våp.

* att vi är religiösa

När folk ifrågasätter varför vi har så många barn brukar jag ibland skämtsamt säga: vi lägger det i Jesu händer och då tvärdör diskussionen, det går inte att angripa. 🙂

Familjen Annorlunda är ett program man verkar antingen älska eller hata. Under Pride 2013 var temat Familjen och jag upptäckte då att storfamiljer har mycket gemensamt med homosexuella föräldrar. Vi är båda utsatta för samma fördomar, tyckanden och ifrågasättanden när allt vi vill är att bli accepterade och lämnade ifred. Jag och min fru kan dölja att vi har många barn genom att t.ex dela upp barnen mellan oss och gå på varsitt håll. Homosexuella föräldrar och jag och min fru kan dölja vårt föräldraskap genom att genom att dela upp sig eller avstå från ömhetsbetygelser. Men när vi går gatan fram med alla barn på en gång tittar folk ibland på ungefär samma sätt som jag tror de tittar på två av samma kön som puttar en barnvagn, hand i hand.  Skillnaden är att det inte finns någon hets-lagstiftning till vår fördel.

Vi anmälde oss inte till Familjen Annorlunda utan blev anonymt anmälda. Jag tvekade inför att vara med för just på grund av fördomarna. Jag har tittat på tidigare säsonger och tycker dock att TV4 varit väldigt varsamma med familjerna och framförallt barnen. Det är ju inte skandal-TV som Paradise Hotel, där man kan ifrågasätta deltagarnas konsekvenstänk..:)  Familjen Annorlunda är heller inte en dokumentär utan ett underhållningsprogram, det får man komma ihåg. Hur sevärt vore ett program som skildrar en familj där det inte händer speciellt mycket. Några barn tittar på TV, någon läser en bok, någon förälder tömmer diskmaskinen, den andre hänger tvätt m.m. Tittarvärde noll.

Det var Alla hjärtans dag häromdagen, enligt oromantiska mig en onödig och tramsig dag skapad av handlare som vill öka sin omsättning. Jag vill dock tillägna denna melodin till min fru:

http://youtu.be/Pt1kc_FniKM