Familjen Annorlunda

Jag har blivit pissigt behandlad.

Riktigt illa, och det av folk som absolut inte har någon som helst anledning till att behandla mig som något katten släpat in. Jag har skött min del klanderfritt, och tackas med…nej just det, absolut ingenting. Inte ett ord, snarare en isande utfrysning..mycket olustigt och ofräscht.

Ingen i min omgivning förstår hur det är möjligt, och alla anser att det är extremt jävla uselt.

Jag ska skriva mer om det här, alldeles snart, för jag har tagit skit så det räcker i mitt liv. Jag brukar inte använda det här uttrycket för jag tycker det är fult, men det är liksom det enda som passar:

Att bli pissad på. 

Precis så är det. Jag kan bara tror att det kommer att bli bra för min del, jag är helt övertygad om att det kommer bli väldigt mycket bättre faktiskt:) Men som det är nu så har mitt självförtroende fått sig en ordentligt törn, och med tanke på hur uselt det var från början är det sådär halvkul.

Det jag hoppas på nu är att ni Stand by me, så att säga:)

Vad som än händer i mitt liv så kommer bloggen alltid vara med mig. Det är något jag haft i över tio års tid nu, och att få sätta ord på mina tankar och känslor, och få er respons på det, är för mig ovärdeligt. Ibland kan tanken svindla förbi, att jag delat med mig i stort och smått av mitt liv i tio år. Jag älskar det! Jag älskar att ni vet saker som jag själv kanske glömt bort för länge sen:) Att ni kan påminna mig, att ni kan lyfta mig och att ni kan ta ner mig på jorden, hehe. Jo faktist så uppskattar jag det. Ni är som mina kompisar:)

Händer något kul, så vill jag berätta för er. Händer något tråkigt så vet jag att jag får stöd. Händer något som man blir arg över så vet jag att ni kan ge hiss eller diss, Ibland, eller faktiskt väldigt ofta så berättar jag saker för er som jag inte sagt till någon annan. Det låter ju stört:) Men jag har så mycket enklare att sätta ord på saker när jag får skriva, mot när jag pratar. Alltså kanske jag behöver fundera och formulera i huvudet innan jag säger det till nån.

I alla fall, det var ett tag sen jag sa att jag älskar er, så nu gör jag det:

♥JAG ÄLSKAR ER ♥ och jag uppskattar er till max ♥

Och jag menar det:)

Idag har jag och Mirka kört live på instagram igen:) Det är som vanligt hur kul som helst, men idag kanske ni hade svårt att höra vad jag sa? Jag är fortfarande hes som ett gammalt skogstroll;) Det går upp och ner, är jag tyst en stund så kan det antingen bli lite bättre, eller så är det tvärkört.

Idag var det mycket frågor om min skilsmässa. Jag har inget emot att prata om det, men det är ju inget man direkt kan köra en 30-sekunders variant på;)

Om ni vill och inte tycker att ni fått svar, så får ni absolut fråga här i kommentarerna så ska jag berätta.

För mig har det hamnat långt bak i känslo-arkivet, men jag fattar att ni undrar över vissa saker:)

Igår så hade jag en me&i träff här hemma. Jag söp ju bort min finaste jacka i helgen, och är så ledsen över det. Nej, inte i ordens rätt bemärkelse såklart, men jag lade den på en stol och sen var den borta. Det satt folk vid bordet hela tiden så jag tycker inte att jag var speciellt vårdslös heller, utan mest troligt så snodde nån den. Den var från me&i och de hade en ny variant av den som jag funderade på att köpa. Men den är i plysch  och ser mer ut som en mysjacka än en tunn bombarjacka som den andra, så det bidde inget köp.

Träffen var väldigt trevlig fast det blev lite logistikproblem. Jag körde iväg Trixie och Lovelia så de fick komma tidigt till sin gympa, de kan vänta inne så det är inte hela världen, och så hämtade jag Janelle på vägen. Syrran kom hem hit och fixade med kaffe och de stora tjejerna med fikat. Teamwork.

Alla gäster hade kommit när jag droppade in strax efter sex, men det är bara kompisar som känner sig hemma här så det var inte som att de kände sig obekväma:)

Att jag sen babblade på hela kvällen kan ju bidra till att jag är mer än lovligt rasslig i rösten idag. Kanske:)

Sen sov jag dåligt, för TREDJE natten i rad! ?

Vad är problemet liksom? Första två nätterna skrapade jag ihop totalt fyra timmars sömn, max…och det bli man ju lite yr i bollen av;) Natten till idag var det mer vakna-somna-vakna-somna..

Jag har äntligen fyllt på min fröburk. Jag hade glömt köpa så jag har ätit bara solrosfrön i min kvarg i några dagar nu. Skittråkigt. Men nu så: Solrosfrö, linfrö, chiafrö, physsiliumfrö, valnötter och pumpafrön. Och sesamfrö också  ju!

Det slår vilken musli som helst, och är makalöst nyttigt dessutom.

Allra helst vill jag ha hallon och /eller blåbär i också men nu har jag en så god citronyoghurt som jag pytsar i och smaksätter med:)

Älskar det här och skulle kunna äta det alla dagens måltider! (gör det ibland också )

När jag sovit så här dåligt så vaknar jag ofta och är gräsligt vrålhungrig. Det kanske är därför jag sover illa, vem vet? Men jag är inte hungrig när jag lägger mig, Jaja.

Kanske är nån fullmåne eller halvmåne eller så som påverkar;)

I kväll ska jag till Tomteverkstaden!

Det ska slås in ett antal hundra småpaket till ungarnas adventskalendrar, och det är kul, men jobbigt. I min familj är vi barnsligt förtjusta i sånt här så det är helt uteslutet att låta bli. Urtrist ju.

Innan dess, alltså före klockan 17.00 idag, om typ 50 minuter alltså, ska jag skriva en recension.. kanske att det är dags att påbörja den då:)

Vi hörs alldeles snart igen!

Tills dess, love you ♥