Familjen Annorlunda

Oj, vilken respons jag fick på SvtOpinion-inlägget! Här, på Facebook, privata meddelanden och några spännande telefonsamtal:)

Det var svårt att skriva, eftersom jag kanske inte är så bra på att hålla mig kort;) och jag ville uppfattas rätt, och jag tror att det gick hem. Jag fick bra feedback från redaktören och har insett hur bra det är att ibland bara släppa det man vill ha sagt och säga något helt annat så blir det bra. Kill your darlings;)

Tack alla ♥

Igår var vi på ett härligt event, ett sprillans nytt lekland som invigdes, Andys lekland i Bromma:)

Alla vet vad jag tycker om lekland, allra helst den här årstiden…brrr, men eftersom barnen älskar det och jag rent krasst tänkte att det är nytt och fräscht och inte ingrott med baciller;) så vågade jag mig iväg. Nu är det säkert någon som tänker för sig själv ” Hm… har inte hon förbjudit han den där andre att ta med ungarna på lekland??”  Och jo, det har jag. Eller rättare sagt, om han kommer hit och tar hand om de sjuka kidsen sen så är han mer än välkommen att åka dit, MEN det gör han ju inte. Det är ju easypeasy att komma var fjortonde dag och smitta ner dem, lämna av dem och sen är de friska när han kommer nästa gång. Och vem får det besvärligt, sömnlöst och allmänt meckigt om de blir sjuka? Jo just det – jag;) Vi har alltid undvikit sånt under vinterhalvåret just för att nån ofta blivit sjuk efter ett sånt besök, och jag har med min grymma emetofobi inte pallat att utsätta oss för det. Nu tog jag en väl kalkylerad risk, det lät väldigt trevligt och jag känner att vi haft det lite trist här hemma ett tag, och det är ju ändå jag som får ta hand om eventuella konsekvenser.

Mitt beslut, jag tar konsekvenserna – en helt annan sak:)

Är ni med på hur jag tänker?

Nåväl, de fyra minsta och jag åkte och hämtade Novalie i skolan och så körde vi mot Bromma. GPSen i bilen hade en dålig dag och var inte i fas med vägen, utan sa typ : om 60 meter, sväng höger, och där stod jag med en väg tio meter framför mig som svängde….men den kunde det väl inte vara?? Jo. Det kunde det. Flera gånger om:/ Jäklar vad grinig jag blev till sist, när jag fastnade i onödiga köer och fick krypköra i evigheter, och sen fastna i fel körfält osv. Jag är inte bra på att hävda mig i trafiken, och har skitsvårt att lägga mig på blinkersen och bara byta körfält..hu, 45 minuters omväg är ju sådär;)

Men fram kom vi, och välkomnades av Loppitjejerna ♥ som anordnade det hela, blev fotade och ”intervjuade” och så släppte jag in mina busar. Och alltså…. Jag trodde inte mina ögon! Jag har varit på många lekland i mina dagar, men det här var det största och finaste ever. I början var det fina toaletter och skåp, sen ett antal olika rum ( Djursjukhus, bilmek, bibliotek, skaparlåda, butik, pizzeria, kanske nåt mer?)

Ni ser ju själva ….gigantiskt:)

Vi gick runt och kikade lite först, och sen drog de som avlöningar:)

Suddigt…de klättrade så snabbt att kameran inte hann med;) Det här älskade tjejerna, en klättervägg med personal som fixade med selar och instruktioner. JAG ville ju åxå klättra ju:) Novalie klättrade upp på 17 sekunder, och jag hörde nånstans att väggen var 20 meter hög, men det kan jag inte säga säkert – hög var den hur som helst.

Så småningom var det hungrigt och törstigt och vi gick till den fina restaurangdelen. Jag har extremt höga krav på ställen som serverar mat, har såklart med kräkfobin att göra, och mer än en gång har jag vänt i dörrar för att det är sunkigt. Här höll det toppklass:)

Finfin mat – hamburgare, pizzza, riktig sådan inte nån sunkig Billys, lasagne, sallad, korv…massor att välja på och fräscht. Goda juicer, massa fikabröd och frozen yoghurt, glass, godis och och och….:)

Ungarna var lyckliga och glada, och mumsade i sig innan de for iväg och lekte igen.  Det var massor att göra för dem, och jag spanade in de olika kalasrummen. Det är för långt att åka för oss, men annars hade jag lugnt bokat kalas, så välordnat. De små barnen har en egen lekpark, med gosiga mattor, och fina små sarger som de inte kan rymma över;) Vattenbubblande rutschbanor, eller bara pelare med vatten, bubblor och olika ljus…fascinerande för små bebisar. Vi testade den lite på slutet när alla små barn gått hem.

Härligt!

Sen så var det slut, vi gick på toa och sen traskade vi till bilen, där jag skulle ta en bild på dem, när det plötsligt kom ett plan på inflygning:) Ungarna hade inte fattat hur nära Bromma flygplats vi var och blev alldeles stissiga:)

Wooooow:)

Vi hann bara utanför dörrarna så frågade de om vi kunde åka hit igen:) och jo det kan vi. Jag åker tusen gånger hellre till ett sånt här ställe än det vi har i Uppsala. Jag ska inte klaga på det, så jag säger inget:) Närrå, det är ok, men i jämförelse faller det platt.

Vi kanske tar oss hit nästa vecka på lovet, om vi inte som vanligt blir sjuka. De sista åren tycker jag mig minnas att höstloven varit bacillfyllda, någon eller några har varit krassliga. Vore kul med nåt annat i år, typ friska piggeliner:)

Jag måste ge Andys Lekland i Bromma tio poäng av tio, på allvar. Rekommenderas varmt:)

Det var ett gäng trötta kids i bilen hem, och med mörker och regn så erkänner jag villigt att jag inte var det piggaste jag heller. Det är jobbigt att köra i sånt. Men bara att vänja sig igen, det blir bättre om ett halvår ;)

Givetvis körde jag fel på väg hem åxå…men det blev bra ändå, och det gick snabbt att komma hem. Kväll = inga gigantoköer = skönt.

Idag då, upp och hoppa, väcka kids och sen sätta mig och plugga. Strax innan 12 åkte jag och Jamie till skolan för att ha utvecklingssamtal med Trixie. En ren fröjd ♥ bara positiva saker. Underbart. Hennes lärare har hat Robban&Corrinda och Novalie så vi avslutade med att prata lite om dem, det är så himla skönt att lärarna på vår skola är så stabila och trogna, det ger en trygghet.

Vi hann prata lite med Jordan på väg hem, och så susade vi till affären för att handla och hämta ett paket till Patricia. Väl hemma igen var det mera plugg, och så småningom dags att börja med maten, men först en kvick runda med Doris. I samma stund som vi öppnade dörren så kom Janelle och Simon:) Doris blir så glad när det kommer folk hon känner! Då går hela bakdelen på henne fram och tillbaka och man funderar på om det är så att de kan vifta av på mitten;) Kommer det folk hon inte känner, eller inte träffar så regelbundet så är det höga skall och utskällning på hög nivå. Hur får man en hund att inte skälla? Jag avskyr jyckar som gormar utan riktig anledning:/

Och gå fot sen då?? Jag har fått henne att inte dra så mkt, det är lite olika vilken tid vi är ute, på morgonen är det så bråttom och på kvällen får hon bråttom hem:) men ofta kan hon gå utan att dra. Hon är så go :)

Nån av ungarna har vunnit en stor tennisboll som hon har nån hatkärlek till;) Hon rullar runt den, jagar och så fastnar den i nåt skrymsle och då börjar hon skälla gällt….vafan…du kan väl försöka ta fram den själv? Jaha…ja ookey då;)

I morgon ska min son på introduktion med  flygvapenfrivilliga ungdomar:)

Jag som tycker att allmän värnplikt borde återinföras pronto så dagens lata bortskämda ungdomar får lära sig lite vett och disciplin gillar att han sökte och kom med. De har ett digert schema framför sig, och jag ska skjutsa dit honom till 8.30…brrr. Och säkert hämta honom vid 16 åxå inser jag nu, men det löser sig säkert. Jag får lite fikabesök på eftermiddagen, men det borde inte vara några problem. de kan alltid haka på;)

Och apropå vett….Corrinda kom hem för nån timme sen och sa att det varit skottlossning i Sävja. Vid skolan som ungarna går i. Men vad är det frågan om? Det tar 10-15 minuter att gå dit härifrån, och nu får alla skjutglada ta och stilla sig. Det finns andra sätt att lösa sina konflikter på än med dödligt våld. För det är dit vi är på väg, och det är otäckt. Respekt för livet tack.

Givetvis vill reportrarna vinkla det som en koppling till det fruktansvärda som hände i Trollhättan, men det vill inte polisen spekulera i. Ibland vill man bara ta sina ungar och fly till en öde ö nånstans där ingen kan komma åt dem. Det gör ont att veta att människor utan att tveka en sekund åsamkar andra människor så ont, att utan ett uns av ånger bara döda skoningslöst. Något är ju fel.

Nu blev det ju deppigt här på slutet, men så kan det bli ibland.

Jag måste krypa i säng nu så jag orkar upp i morgon, men sen tar jag höstlov helt enkelt:) Det ska bli skönt att slippa väcka barnen på morgonen, och att få ta dagen lite som den kommer. Det behöver de, och även jag. Vi har lite inplanerat, men sen får det bli som det blir.

Nu säger jag godnatt:)

Natti natti :)