Godmorgon fina!
Jag pratar ofta med Elsa om hennes morfar Roland. Jag berättar vem han var och att han nu bor i himlen hos månen och alla stjärnorna.
På mornarna när vi åker till förskolan så brukar vi titta upp mot himlen och prata med moffa Lolan som Elsa kallar honom.
Igår kväll innan hon skulle gå och sova så började hon själv prata om Lolan. Jag sa att moffa är den bästa ängeln och Elsa tittade då på mig och sa ”moffa bätta ängen” Älskade unge.
Jag tycker det är viktigt att vi vuxna pratar om de som blivit änglar. Det är viktigt att klä sorgen i ord och inte låtsas som om att döden inte finns. Döden blir mindre skrämmande då. Vi vet ju en sak om livet och det är att vi föds och att vi dör. Det är sanningen även om den känns hemsk.
Det är viktigt att vi inte undanhåller sanningen och att vi svarar på barnens frågor så gott vi kan. Barnen är ändå så otroligt smarta så de genomskådar oss på nolltid.
Jag tycker det är skönt att få prata om min pappa. Jag önskar så att Elsa fått möjligheten att växa upp med sin morfar vid sin sida. Nu vet jag att han är hos oss ofta och hälsar på. Det känns på nått sätt tryggt för jag vet att han vakar över oss.
Nu tänker jag ratta igång torsdagen så smått. Tänk att snart är äntligen helgen här igen, lovely!
Ha en härlig torsdag!
Kramar Mamman
Ja, en sak är då säker, barn förstår mycket mer än vad vi tror. Man får prata o berätta för dem på en enkelt o naturligt sätt.
Absolut Eva, håller med! Kramen