Elsas Dagbok

Jag heter Josephine och det är jag som har fått den fantastiska äran att bli mamma till Elsa.

Jag tänkte berätta här hur det gick till när Elsa kom till världen. Det är till henne jag skriver denna berättelse så att hon får läsa den en dag, men jag delar gärna med mig till er andra också.

Att få bli mamma till dig du fantastiska lilla varelse är det bästa som hänt din mamma (att få träffa din pappa och dela mitt liv med honom är också det bästa)

Att få vakna bredvid dig på morgonen och mötas av ett leende som får vem som helst att smälta. Det är med ord svårt att beskriva hur mycket du betyder för mig men du är den sista pusselbiten som fattades i mitt liv och nu är du här. Jag kommer att finnas vid din sida i vått och torrt så länge jag finns. Jag kommer att stötta dig, pusha dig, och fostra dig och mest av allt kommer jag att älska dig ovillkorligt.

Kära Elsa det hela började med att mamma gick över tiden. Vi hade beräknat förlossningsdatum den 7 november 2013. Du verkade trivas bra inne i mammas mage för du bestämde dig för att stanna kvar. Mamma vaknade den 13 november på natten av att jag hade en molande värk i magen. Värken tilltog med tiden men sen avtog det under dagen. På kvällen samma dag gick mamma och pappa och lade sig vid 23 tiden. Då började det på riktigt tyckte din mamma. Vi ringde till förlossningen och vi fick komma in så skulle de undersöka din mamma och se hur du mådde. Du mådde jättebra och mamma var inte tillräckligt öppen för att vi skulle få stanna kvar så vi fick åka hem igen. Väl hemma så fortsatte värkarna och du bökade runt inne i mammas mage. Du ville absolut inte komma utJ

Torsdagen den 14 november hade vi fått tid för igångsättning så tidigt på morgonen åkte mamma och pappa in till förlossningen i Gävle. Äntligen skulle du komma till oss! Mamma och pappa längtade verkligen efter dig!

Personalen dvs barnmorskorna tog hål på mammas hinnor så att vattnet gick och vad det forsade. Sen fick mamma värkstimulerande dropp så att allt skulle komma igång ordentligt. Tydligen har din mamma en hög smärttröskel så de pumpade på friskt med droppet och du mådde bara bra i mammas mage.

Hela dagen gick och mamma skulle äntligen få lustgas, något som hon sett fram emot i 9 månader. Men det funkade inte alls på din mamma. Jag reagerade inte alls. Så det blev epudrial bedövning. Oj vad skönt det var. Nu fick mamma vila lite. Tiden gick och värkarbetet gick långsamt men till sist var din mamma öppen så mycket att det var dags att krysta. När vi väl var där så hade din mamma så ont i magen att hon inte kunde känna skillnaden på en krystvärk och det onda som jag hade. Nu var det tidigt på morgonen den 15 november.

Till sist så spände din mamma sina ögon i barnmorskan och sa att ”nu fan får det vara nog, nu ska jag ha kejsarsnitt” Du skulle sett din pappa. Han blev alldeles vit i ansiktet. Han blev orolig för att något skulle hända oss lilla vän. Din mamma var superlugn och ville bara träffa dig. Förlossningsläkaren (den bästa) kom in och beslutade om kejsarsnitt och det var det skönaste din mamma hört på många timmar.

Nu skulle det bli operation. Mamma blev nerkörd liggandes i en säng till en operationssal och där fick jag bedövning. Din pappa satt bredvid din mamma kritvit i ansiktet. Han var på väg att svimma Elsa men han ville så gärna vara med när du kom till världen så han satt kvar.

Mamma kände hur det bökade på nere på mammas mage och helt plötsligt så hörde jag ett skrik så högt att Ronja Rövardotters vårskrik låg i läJ Du skrek och skrek och det var det ljuvligaste skriket som jag hört i hela mitt liv. Sen fick mamma pussa på dig en gång innan barnmorskan och pappa gick iväg med dig. Du skulle tvättas ,mätas och vägas. Du föddes den 15 november(mormor fick rätt.) Denna dagen är även din gammelmorfars födelsedag. Du var 50.5 cm lång, du vägde 3570 gram och du var så söt.

Där låg din mamma kvar och vad jag längtade efter dig och din pappa.

Mamma skämtade med operationspersonalen som sydde ihop mamma och sa att de fick inte glömma något i mammas mage, hahahah. Det skulle bli så mycket skriverier i tidningarna. Jag var nog rätt så hög på lyckoadrenalin.

Sen fick mamma åka på uppvaknandet och du och pappa fick komma ner till mig. Att få se och lukta på dig Elsa när de la dig på mammas bröst går inte att beskriva med ord. Jag hoppas innerligt att du själv får uppleva det någon dag. Det är det fullkomliga.

Nu var du äntligen hos oss du underbara lilla Elsa och mamma och pappa älskar dig mest av allt. Tack för att du gör mitt liv fullkomligt!

Jag avslutar med att citera Maureen Hawkins med orden ”Innan du ens blivit till ville jag ha dig. Innan du ens var född älskade jag dig. Innan du ens var en timme gammal var jag beredd att dö för dig. Det är livets mirakel.”

Kramar Mamma