Godmorgon fina!
Idag på alla hjärtans dag är det 25 år sedan min pappa lämnade mig och oss…25 år sedan min pappa dog i mina armar…25 år sedan jag kämpade för hans liv…25 år sedan mitt liv förändrades för alltid…25 år av sorg och saknad…
Att förlora någon som står dig nära går inte att förklara med ord. Det är tyvärr något som man måste uppleva för att få den brutala erfarenheten och förståelsen…
När jag förlorade min pappa förlorade jag även en del utav mig själv. Men samtidigt som jag förlorade min hjälte och en del utav mig själv så växte jag som människa och fick en erfarenhetsbank som jag så många gånger haft nytta av i mitt liv och som jag kommer att ha hjälp av många gånger i olika situationer.
Jag önskar varje dag att himlen haft besökstider…så mycket som jag vill berätta och visa för min pappa, så många gånger som jag velat ge honom en kram och känna lukten av hans doft eller känna hans hand när han killade mig på ryggen eller de gånger han berömde mig när jag gjort något bra…min pappa…
Så många gånger jag önskat att Elsa fått lära känna sin morfar…nu gör hon det genom att jag berättar och visar bilder på hennes morfar Roland, en morfar som skulle varit världens bästa…
Min pappa fattas mig varje dag, varje minut och varje sekund…Det sägs att tiden läker alla sår men det är inte sant om du frågar mig…
Tiden läker inga sår…det som det handlar om är att du lär dig leva med dina sår som blivit till ärr…ärren kommer alltid att finnas där och emellanåt går ärren sönder och sorgen kommer tillbaka för att senare bli till ärr igen tills nästa gång sorgen kommer på besök…
Så du min vän, lova mig en sak…lev här och nu…njut, ge komplinmanger, skäm bort dig själv ge och ta emot kärleken för du vet aldrig när det är försent…
Och till dig pappa…min hjälte…jag saknar dig varje dag, men jag vet att du är med mig och jag vet att du är så stolt över din dotter…
Du fattas mig…
Kram Jossan
Kram❤❤❤
Kram tillbaka❤❤❤
Hej❤jag vet exakt hur du känner min pappa dog för 17 år sedan den 14 mars i år, det går inte en dag som jag inte tänker på honom. Man lär sig leva med sorgen på något konstigt vis. Många kramar ❤
Skickar massa kramar till dig❤❤❤
Ja Jossan , ärren har man med sig hela livet, det blir några stycken. Man får lära sig hantera dem, vi har inget val,.bara göra det efter bästa förmåga. Jag tror inte på, att glömma o gå vidare. Vi måste hantera våra sorger o vår saknad, på det sätt, som är bra just för mig. Hoppas du får en fin Alla ❤ dag, tänk att pappa är med dig hela dan. Kram
Tack snälla och detsamma❤ Kram
Tårarna rinner…… ? Så fint skrivet! Kramar i massor ❤
Tack min vän…du vet ju hur det är…stor kram❤