När jag skriver detta är klockan mitt i natten nån gång…rättare sagt 01:47…
Vaknade och kunde inte somna om…
Har legat och läst Aftonbladet, Facebook, diverse bloggar och kollat Instagram…Sett och läst om alla dessa fantastiska liv som målas upp på bloggar och på andra sociala medier. Vilka liv, vilken lycka! (Har vissa aldrig ens haft nageltrång?)
Tankarna snurrar i min skalle för rackarns vad vi matas med intryck av allt…hur vi ska vara, hur vi ska se ut, vilka skor vi ska ha på fötterna, vilken slags bomull som ska vara i den tröja du ska köpa för att den ska vara miljövänlig, vilket bord som ska stå i köket för att vi ska vara med i inredningssvängen, hur vi ska gå ner i vikt, vilka vägar vi ska undvika, vilken bil som är säkrast, vädret för 10 år framåt, vilka skaloveraller som är bäst plus allt annat som du kan tänka dig…
Hjärnan blir trött…så trött. Vi blir stressade…Inte undra på att vi får prestationsångest och blir sjuka för vi kan orimligen nå upp till allt detta som beskrivs och visas upp för oss…
Och mitt i allt jag läste så kom den…som på beställning…Mia Skäringers hyllade inlägg ”En sång för alla dom som brann upp”
Jag häpnar, vilken kvinna! Tack Mia! Så otroligt utomjordiskt bra hon beskriver utmattningens sida i sin text…och jag känner igen mig i så mycket! Och jag tror tyvärr att väldigt många känner igen sig…
Jag måste dra hårt i min handbroms! Måste prioritera om på vissa plan…måste sätta mig själv främst betydligt oftare, göra saker för min egna skull…måste stanna upp och andas…måste bara vara här och nu…leva i nuet betydligt mer…göra små förändringar som är bra för mig.
Gör dig själv en tjänst och läs hennes text här.
Kram Mamman…
Gud vad jag ryser nu. För inatt drömde jag om dig. Vi blev galet ovänner om vem som la upp lyckligaste bilder på insta osv. Och vem som egentligen var närmast livet. Det hela slutade med att Elsa gav oss båda en kram och sa åt oss att vi var bra ändå. Men innan det hade jag hunnit skicka allt mitt julpynt åt helvete för att ingen av min familj ändå kommer. Ditt hade jag också hunnit med för jag var så arg på din pappa som dog. Men så Elsa mitt i allt. Som liksom plåstrade om.
Så galet. Dels att jag drömmer om dig, som jag i princip aldrig ser (förutom på brandstationen) och dels för att jag var så arg.
Kram på dig fina du!
Men Gud va läskigt… Och vilken dröm!!!! Och som du säger, vi som knappast ses! Vi måste nog träffas och ta en fika? Sköt om dig fina du och stor Kram till dig!
Ta hand om dig! ❤
Lovar❤️