Vi startade nere i samhället och sprang lugnt och fint iväg. Elsa skulle ha med sig nallebjörnen och älgen i vagnen. 
Den obligatoriska startbilden…
Jag kom snabbt in i ett skönt tempo och Elsa satt och pekade på nästa allt hon såg…”Vad ä de mamma” frågade hon med jämna mellanrum. Jag svarade andfått på det jag tror hon pekade på:) Det var liksom svårt att se eftersom jag hade suffletten för.
När hon inte köpte min andfådda förklaring så frågade hon igen tills jag fick stanna vagnen för att se vad hon pekade på.
Hon pekade på skyltar efter vägen, de blinkande lamporna vid järnvägsövergången, änderna vid dammen, stolpar i alla möjliga former, grävskoporna, busshållsplatserna, bilarna, vovvarna vi mötte plus allt annat du kan tänka dig. 
Jag fick även stanna för hon ville känna på en stolpe, dricka lite vatten och så tog vi även en kisspaus…
Att springa med Elsa är nått som jag verkligen gillar. Vi snickelisnackar med varandra och hon frågar på och sjunger. Ibland sitter hon tyst och bara tittar på allt som sker.
När man springer med barnvagn så är det bara att köpa att det är ett barn du har med dig med barnets behov. Självklart varierar behoven efter barnets ålder. Jag ångrar att jag inte köpte en joggingvagn tidigare…men men.
Sammanfattningsvis så gick vår generalrepetition bra. Några stopp efter vägen men det gör ju absolut inget. Vi hade skoj båda två och så hade vi ju lekparken som mål. 
I mål!
Nu är det bara att ladda järnet inför nästa lördag. Och du…Elsa säger att hon ska springa med mamman sista metrarna in i mål…Så rackarns roligt!!!
Kram Mamman och Elsa
Det verkar vara superhärligt att springa med Elsa i vagnen! :) Ni kommer att vara grymma på lördag! ♥
Tack snälla du! Ja det är så himla skoj???