Godmorgon fina!
Han var ett barn och han hette Josef, han var åtta år, han hade ett helt liv framför sig och han fick sätta sitt liv till i ett gängkrig som inte verkar ha någon botten eller något slut…
Nu är ännu en familj i trasor för resten av deras liv. En mamma och en pappa har förlorat sin son. Josefs syskon är utan sin bror…och detta på grund av ett gäng förlorare som ”krigar” mot varandra på grund av något som de redan glömt vid det här laget.
Det är helt åt helvete på ren svenska. Hur kan samhället ha misslyckats och låtit detta fruktansvärda gängkrig fortsätta såhär långt? Så långt att ett oskyldigt barn fått sätta livet till.
Vi bor ju i Sverige, ett land där vi ska känna oss trygga.
Trygghet är något som så många människor inte längre känner i vårt land. Jag är en av dem…Tragiskt på alla sätt och vis och ett misslyckande från samhället.
Det är redan försent när denna tragedi redan inträffat. Samhället har misslyckats nått så katastrofalt. Att ministrar från regeringen står och mässar om fler poliser, mer lärare i skolan, strängare straff för gärningsmän osv har ingen betydelse nu när det redan inträffat.
De kriminella som håller med med denna typ av kriminalitet måste på nått sätt redan visat tecken redan i tidiga år. Vad gjordes då? Såg man mellan fingrarna och släppte problemet vidare? Eller gjorde man vad man kunde men misslyckades ändå?
Och du som kastade in handgranaten och tog Josefs liv, jag tycker synd om dig…Var det ingen som såg dig som barn? Var det ingen som såg dig och berömde dig när du gjorde något bra? Var det ingen som tog upp dig i famnen och tröstade dig när du var ledsen? Var det ingen som sa ifrån när du gjorde fel? Hade du ingen förebild eller hade du kanske fel förebild? Var det ingen vuxen som såg dig och agerade när det sakta men säkert gick åt fel håll?
I denna tragedi finns bara förlorare…
//Mamman
