Jag och Elsa har varit och hälsat på pappa/morfar på kyrkogården. Vi hälsade även på alla andra som är där.
Jag tycker att det är så jädrans jobbigt varje gång jag besöker pappas grav även fast det gått så lång tid sedan han blev en ängel.
Jag blir på nått sätt så otroligt påmind om allt som varit och som kunde ha varit vilket kanske också är bra på något sätt. Vad vet jag…
På ett annat sätt är det skönt att gå dit för det är så fridfullt och vackert där och jag känner en slags närvaro. Vet inte vems närvaro det är men jag väljer att tro att det är mina anhöriga som blivit änglar som visar att de är där och har det bra.
Jag hann inte mer än in genom grinden förräns tårarna rann nerför mina kinder. Jag önskar så rackarns mycket att Elsa fått uppleva sin morfar och hans roliga upptåg. Han hade blivit den perfekta morfarn alla kategorier.
Elsa hon satt där i vagnen, tittade sig omkring och sa ”hejhej morfar.” Underbara unge.
Vi ses i Nangijala❤️
Kram Jossan
Kram ♡
Kram tillbaka fina❤️