Elsas Dagbok

Godmorgon fina!

Igår när jag kom hem från en stressig dag från jobbet möttes jag utav dessa två godingar. Kan ju liksom inte bli bättre.

Så redo att heja på Sverige i sin premiärmatch mot Irland. Jag fick mig också en Sverige t-shirt så jag behövde inte gå lottlös.

När det kommer till fotboll och Sverige så är det alltid något som skapar en debatt. Det finns så många självutnämnda experter som vet bäst. Och de finns i alla väderstreck i Sverige, från norr till söder och från öst till väst.

Alla vet bäst och det är som att matcherna som Sverige spelar oftast utspelar sig på läktaren, i tv studion, på jobbet runt lunchbordet eller i tv soffan och inte på planen där den ju egentligen borde gå av stapeln. Alla som är intresserade av fotboll har en åsikt och det är många som anser att den åsikten är den rätta.

Vi ställer höga krav på vårt landslag i fotboll och självklart ska vi göra det. Fotbollen är ju deras jobb så det är ju klart att de ska prestera på hög nivå. Vi förväntar oss att de ska vinna och när det blir oavgjort så är det som en förlust.

När de vinner så höjer vi dem till skyarna och när de förlorar så sänker vi dem vid fotknölarna. Det är antingen eller.

Jag tror och detta är min personliga åsikt. Jag tror att vi ställer för höga krav på vårt fotbollslandslag. Vi lever kvar i det förgångna och då tänker jag på VM år 1994 när Sverige tog ett brons. När hela Sverige fullkomligt exploderade i ett hav av lycka, kärlek och en sjujäkla framgång på och vid sidan utav fotbollsplanen.

Vi vill så gärna att det ska gå lika bra som då. Vi vill att Sverige ska få en stor fotbollsframgång igen på den allra högsta nivån. Vi vill gå man, kvinna och barn ur huse och fira framgången, vi vill bada i fontäner och skrika oss hesa att Sverige är bäst. Längtan efter framgång är större än den bistra sanningen.

Den bistra sanningen är att Sverige inte är bättre än så här. Sverige är inte längre ett framgångsrikt fotbollslag i världsklass. Vi har en bit kvar att springa innan vi är där igen.

I mitt hjärta så hoppas jag att vi kommer dit igen, till ett VM som år 94. Inget är omöjligt, det handlar om de rätta spelare, de rätta ledarna och en hel del tur på vägen. Det gäller att bygga underifrån och långt ner i åldrarna och att inte springa för fort.

För vem vill inte uppleva festen från VM 94 igen? Jag vill gärna göra det om och om igen.

På fredag så sitter jag där igen, framför vår tv och kollar på Sverige-Italien. Jag har på mig min nya fina Sverigetröja och jag kommer att vara en av de där självutnämnda experterna i tv soffan som har åsikter före under och efter matchen.

Jag kommer att hej på Sverige av hela mitt hjärta för jag är ju så rackarns stolt över mitt land och mitt ursprung. Jag kommer att heja till sista svettdroppen är fallen och domaren blåst av matchen efter full tid.

Du gamla du fria du fjällhöga nord, du tysta du glädjerika sköna, jag hälsar dig vänaste land upp på jord, din sol din himmel dina ängder gröna. För jag vill leva, jag vill dö i Sverige…

Matchen mellan Sverige och Irland då? Jo den slutade 1-1.

Nu lirar vi igång tisdagen. Önskar dig en fin dag och kom ihåg att du är värdefull.

Kram en av de självutnämnda experterna…