Hallå fina!
I morse hade jag så rackarns ont i magen. Det är inte i själva magen utan i den övre delen av magen precis under revbenen.
När jag rannsakar mig själv och vågar erkänna det så har jag haft detta länge. Ondheten kommer och går. Jag har haft det såhär förut och jag känner så väl igen symptomen. Jag får dem när det blir för mycket runt mig och när jag känner mig stressad.
När jag tänker efter så har jag flera symptom på stress som att jag kan har svårt att varva ner och koppla av, mitt minne sviker mig ibland, hittar inte rätt ord när jag pratar, jag blir lätt irriterad över skitsaker, ibland känns det som om inte tiden räckte till.
Jag är även fast jag har svårt att erkänna det en människa som blir stressad titt som tätt. Det är som att det är nån jävla tabu med att vara stressad trots att det är så otroligt vanligt, men nu har jag berättat det för dig och det känns redan lättare.
För länge sedan så var stressreaktionerna nödvändiga för att människan skulle överleva, men idag behöver vi ju sällan kämpa för att överleva rent fysiskt.
Idag är det en annan slags stress. Det finns så många olika orsaker till varför vi blir stressade. Och vi blir ju inte stressade över samma saker. Det jag blir stressad över kanske inte du blir stressad över och vice versa.
När det kommer till mig själv så tror jag att jag i vissa situationer ställer för höga krav på mig själv. Jag kan t e x bli stressad av att det ligger framme grejor, eller att det ligger tvätt i tvättkorgen, eller att vi inte hunnit med att städa o s v. Vem har sagt att allt måste vara städat så det skiner? Det är min hjärna som säger det och ingen annan.
Jag kan bli stressad över att jag får dåligt samvete när jag sätter mig i främst. När jag är själv och göra något för mig själv så känner jag att jag måste stressa genom det för att någon annan ska få göra något istället.
Jag kan även bli stressad utav att tänka katastroftankar om vad som kan inträffa. Situationer som inte finns och som kanske aldrig kommer att inträffa. Katastroftankarna innefattar ofta Elsa och det gör mig så rackarns stressad.
Jag fattar liksom inte varför jag ska tänka på allt som kan ske i framtiden. Jag måste bli bättre på att leva här och nu och sluta oroa mig för något som inte hänt och som kanske aldrig kommer att hända.
Sociala medier kan göra mig stressad, att ständigt vara uppkopplad och nåbar. Jag måste och ska börja stänga av telefonen ofta och inte kika på instagram och FB hela tiden.
Jag tänkte även tanken idag om jag skulle sluta blogga men den tanken förblir en tanke. Jag älskar ju att skriva så det vill jag fortsätta med.
I jobbet finns det en sak som stressar mig men det tänker jag inte skriva mer om här. Men nästa gång det inträffar vilket det kommer att göra snart så ska jag säga NEJ eftersom den situationen stressar mig nått enormt.
Nu har jag blottat mig om hur jag känner och när jag blir stressad och det känns så skönt att ha det nerpräntat vilka situationer som gör mig stressad. Det betyder ju att jag är medveten om dem och kan göra något åt situationen.
Kram Jossan
Det kunde lika gärna ha varit jag som skrev den här texten för det är PRECIS så här jag känner mig nu. Jag glömmer saker hela tiden, tappar ord, oroar mig över saker i onödan och får ångest om det är ”rörigt” här hemma.
Det är så mycket jag vill hinna med men tiden räcker inte riktigt till.. jag känner igen signalerna från hösten 2014 så jag måste stanna upp och varva ner innan jag springer in i väggen igen :/
En SPA-helg med massa mindfulness skulle sitta fint. Eller hur? :) ♥
När åker vi min vän? Vi för peppa varandra! Ingen vägg vill vi möta! Stor kram❤️