Elsas Dagbok

När jag började Polishögskolan så var det här med att lära sig skjuta pistol något spännande som jag sett fram emot. Att få lära sig hantera ett vapen på ett säkert sätt och lära sig lagstiftningen kring det hela. Pistolen är som du säkert vet ett av våra arbetsredskap som vi använder oss utav.

Det började inte så bra…mitt vapen var mycket större än min hand så jag hade svårt för skyttet. Det var en skjutlärare tror det var sista året som upptäckte det så jag fick en mindre pistol och då gick det lite bättre.

Jag har alltid haft problem med precisionsskyttet. Det går oftast åt helvete på ren svenska. Allt annat går bra. Jag har fått en miljon tips om hur jag ska göra men ändå…blä.

Sen när jag blev ”färdig” polis så har jag tyvärr stött på skjutlärare som ”sänkt” mig innan jag ens börjat skjuta. Har fått gliringar om ”att det kommer väl inte att gå så bra idag heller” eller ”är du nervös”

En gång blev jag så arg att jag bad hen dra åt h-vete!

Jag vet inte om det är dessa pikar som jag fått höra genom åren som gjort att mitt självförtroende när det gäller precisionsskyttet är på minus. Jag tror ärligt det. Det gör mig så besviken på nått vis, besviken på att det finns rötägg till kollegor.

Imorgon är det dags igen för det där skjutprovet och jag vet ju redan hur det kommer att gå. Jag vet att jag ska tänka positivt och fokusera men du kan inte ana hur mycket tid och kraft jag lagt ner på det genom åren.

Så imorgon ska jag bara gå dit och göra det där skjutprovet. Sen hur det går skiter jag för tillfället i. Till sist så fixar jag det ändå för jag har ju gjort det hittills genom alla åren men det irriterar mig att denna skitsak tar upp min energi och nu ett helt blogginlägg….

Wish me luck!

Kram J