Hej fina du!
Mina tankar går till samtliga inblandade i tragedin i Trollhättan med anledning av en kille som gick in på en skola och tog livet och skadade flera personer. Detta är en fruktansvärd tragedi för alla inblandade. Jag är ledsen att behöva säga det men jag tror tyvärr detta kommer att inträffa igen.
Detta scenarion är något jag som polis många många gånger gått genom i mitt huvud. Vad skulle jag göra som polis om det var jag och mina kollegor som var först på plats när något sådant inträffat?
Jag har jobbat som polis i många år och många av dessa åren har jag tillbringat som en polis i yttre tjänst. Jag har upplevt väldigt mycket och sett sånt som jag inte vill att någon annan människa ska behöva se eller uppleva. Jag har dock varit förskonad från att använda mitt tjänstevapen. Jag har dragit mitt tjänstevapen mot människor och beordrat dem att lägga sig ner eller släppa det som de har i sin hand men jag har ALDRIG behövt vara den som tagit beslutet och avlossat ett skott för att oskadliggöra en annan människa eller rädda någon annan människas liv.
I de situationer som jag behövt använda mitt tjänstevapen så har det löst sig på ett annat sätt utan att någon har blivit skjuten vilket jag är tacksam över.
Men att vara polis innebär att jag ofta har tänkt på att jag mycket möjligt kan hamna i en situation där jag är tvungen att skjuta en annan människa. Det kan vara för att jag måste rädda mitt eget liv eller ditt liv. Jag har tänkt på om jag verkligen skulle kunna göra det. Skulle jag kunna vara den som trycker på avtryckaren? Skulle jag var den som tar beslutet?
Alla dessa gånger jag har diskuterat detta med mig själv eller med mina kollegor så har jag svarat att jag skulle göra det. Jag skulle kunna ta beslutet. Jag skulle kunna använda mitt skjutvapen fullt ut även fast jag vet att mitt liv aldrig skulle bli detsamma efteråt. För mig är detta en tanke du som polis måste våga tänka och prata om för du vet aldrig när du kommer att ställas inför att vara den som tar beslutet.
De poliser som gick in i skolan i Trollhättan känner jag väldigt mycket för. Det mod och den styrka de visade är enorm samtidigt som jag tror att att de var rädda i den situation de befann sig i. Att mötas av något som du inte vet vad det är. Att leva i en ovisshet som är enorm och att sen vara tvungna att skjuta en annan person för att rädda både sig själva och andra medmänniskor. Att känna en enorm stress och en press samtidigt som vi poliser även måste tänka på lagstiftningen när vi ska göra något.
Jag önskar att jag i samma situation skulle agerat som dessa poliser gjorde igår i Trollhättan. För mig är ni hjältar. Tack för att ni gjorde ert jobb.
Kram Josephine
